Att använda ”du” kommandot, eller kommandot ”du” på svenska, kan vara en effektiv metod för att interagera med och utforska filstrukturen och innehållet på en dator. Här är 20 tips om hur du kan använda detta kommando:

1. Visa innehållet i en katalog: Använd ”du” följt av sökvägen till katalogen för att visa storleken på innehållet.

   du /sökväg/till/katalogen

2. Visa storleken på en specifik fil: Ange filens sökväg efter ”du” för att få dess storlek.

   du /sökväg/till/filen

3. Visa storleken på flera kataloger samtidigt: Du kan ange flera katalogsökvägar för att visa storleken på flera kataloger.

   du /sökväg/till/katalog1 /sökväg/till/katalog2

4. Sortera resultatet efter storlek: Lägg till flaggan ”-s” för att sortera resultatet efter storlek i stigande ordning.

   du -s /sökväg/till/katalogen

5. Visa storleken i en mänskligt läsbar form: Använd flaggan ”-h” för att få storleken i en mer läsbar form, t.ex. KB, MB, GB.

   du -h /sökväg/till/katalogen

6. Visa totalstorleken för en katalog: Lägg till flaggan ”-c” för att visa den totala storleken för en katalog och dess underkataloger.

   du -c /sökväg/till/katalogen

7. Visa endast totalstorleken: Använd flaggan ”-s” tillsammans med ”-h” för att visa endast den totala storleken av en katalog.

   du -sh /sökväg/till/katalogen

8. Visa storleken på alla filer i en katalog, inklusive dolda: Använd flaggan ”-a” för att inkludera dolda filer och visa deras storlek.

   du -a /sökväg/till/katalogen

9. Visa storleken på alla filer, men undvik kataloger: Använd flaggan ”–max-depth” för att specificera en maxdjup för att undvika att inkludera kataloger.

   du --max-depth=1 /sökväg/till/katalogen

10. Hitta de största filerna i en katalog: Kombinera ”du” med andra verktyg som ”sort” och ”head” för att lista de största filerna. du /sökväg/till/katalogen | sort -n | tail
11. Hitta de minsta filerna i en katalog: På liknande sätt kan du använda ”head” istället för ”tail” för att lista de minsta filerna. du /sökväg/till/katalogen | sort -n | head
12. Exkludera vissa filer eller kataloger: Använd flaggan ”–exclude” för att exkludera vissa filer eller kataloger från resultatet. du --exclude="mapp1" /sökväg/till/katalogen
13. Hitta och ta bort onödiga stora filer: Använd ”du” tillsammans med ”find” för att hitta stora filer som kan tas bort. du /sökväg/till/katalogen | sort -n | awk '$1 > 1000000' | cut -f2- | tr '\n' '\0' | xargs -0 rm --
14. Visa endast filstorlekar utan sökväg: Använd flaggan ”–summarize” för att endast visa totalstorleken för varje argument utan detaljerad sökväg. du --summarize /sökväg/till/katalogen
15. Utforska filsystemet på en annan enhet: Ange enhetens sökväg för att utforska dess filsystem. du /sökväg/till/enhet
16. Visa storleken på en katalog och dess underkataloger utan att lista filer: Använd flaggan ”–max-depth” för att bara visa storleken på katalogen och dess underkataloger. du --max-depth=1 /sökväg/till/katalogen
17. Visa totalstorleken för flera kataloger och deras innehåll: Ange flera katalogsökvägar för att få totalstorleken för varje katalog och dess innehåll. du -c /sökväg/till/katalog1 /sökväg/till/katalog2
18. Analysera diskutrymmesanvändning över tid: Kombinera ”du” med andra verktyg och schemauppgifter för att periodiskt analysera diskutrymmesanvändningen. du /sökväg/till/katalogen > diskutrymme_rapport_$(date +%Y-%m-%d).txt
19. Visa storleken av alla filer och kataloger rekursivt: Använd flaggan ”-d” för att visa storleken på alla filer och kataloger rekursivt. du -d 1 /sökväg/till/katalogen
20. Visa endast storleken på en katalog, inte dess underkataloger: Använd ”-s” flaggan för att bara visa storleken på den angivna katalogen, inte dess underkataloger.
    du -s /sökväg/till/katalogen

Med dessa tips bör du kunna använda ”du” kommandot på olika sätt för att effektivt utforska och hantera filstrukturen och diskutrymmet på din dator.

I vår wiki finner Ni en manualsidan översatt till Svenska.

https://wiki.linux.se/index.php/Du

#!/bin/bash

# Kontrollera att användaren kör skriptet med root-behörighet
if [[ $EUID -ne 0 ]]; then
   echo "Detta skript måste köras med root-behörighet."
   exit 1
fi

# Kontrollera att en enhet har angivits som argument
if [ -z "$1" ]; then
    echo "Användning: $0 <enhetsväg>"
    exit 1
fi

# Ange enheten som ska skrivas över (t.ex. /dev/sdX)
target_device=$1

# Storleken på hårddisken i bytes
disk_size=$(blockdev --getsize64 "$target_device")

# Skriver över med slumpmässiga och nollställda data 10 gånger
for (( i=0; i<10; i++ )); do
    echo "Skriv över hårddisk $target_device: Runda $((i+1)) av 10"
    dd if=/dev/urandom of="$target_device" bs=1M status=progress
    dd if=/dev/zero of="$target_device" bs=1M status=progress
done

echo "Hårddisken $target_device har skrivits över 10 gånger med slumpmässiga och nollställda data."

I vår artikel En Svensk tiger med hjälp av Linux , visade vi hur man kan radera data på en hårddisk. Här kommer ett bash script som vill ha lite högre nivå på det hela. Scriptet skriver över en hårddisk med zero och random 10 ggr. Spara ner den här texten nedan som en fil och gör den körbar med chnod +x filnamn . Redigera target device. Läs varningtexten i längst ner i den här artikeln.

Datorhjälp meddelar att det har börja saluföra Linux på USB Minne. Perfekt för den som inte ha möjlighet att tanka linux själv , utan bara vill ha det på ett färdig media.

För tillfällen erbjuda detta endast via över diskförsäljning i Datorhjälp butik på Orrspelsvägen 13, Bromma.

Är du redo att upptäcka friheten och kraften med Linux?

find är ett mycket kraftfullt kommando i UNIX- och Linux-baserade system som används för att söka efter filer och kataloger i en katalogstruktur. Det kan anpassas med olika flaggor och argument för att utföra komplexa sökningar. Här är 20 olika sätt att använda find-kommandot på:

1. Hitta filer efter namn:

   find /sökväg/till/katalog -name "filnamn.txt"

2. Hitta filer som inte matchar ett mönster:

   find /sökväg/till/katalog -not -name "*.txt"

3. Hitta kataloger:

   find /sökväg/till/katalog -type d

4. Hitta filer baserat på storlek:

   find /sökväg/till/katalog -size +50M

5. Hitta och ta bort filer:

   find /sökväg/till/katalog -type f -name "*.log" -delete

6. Hitta filer ändrade de senaste n dagarna:

   find /sökväg/till/katalog -mtime -n

7. Hitta filer som ändrades före n dagar sedan:

   find /sökväg/till/katalog -mtime +n

8. Hitta filer med vissa behörigheter:

   find /sökväg/till/katalog -perm 644

9. Hitta filer som ägs av en specifik användare:

   find /sökväg/till/katalog -user användarnamn

10. Hitta filer som tillhör en specifik grupp: find /sökväg/till/katalog -group gruppnamn
11. Kombinera find med andra kommandon via exec: find /sökväg/till/katalog -type f -exec chmod 644 {} \;
12. Hitta filer efter ändringsdatum: find /sökväg/till/katalog -daystart -mtime -1
13. Hitta alla tomma filer och kataloger: find /sökväg/till/katalog -empty
14. Hitta filer baserat på filtyp: find /sökväg/till/katalog -type f -iname "*.jpg"
15. Exkludera en katalog från sökningen: find /sökväg/till/katalog -path /sökväg/till/katalog/att/utesluta -prune -o -print
16. Hitta filer baserat på inodnummer: find /sökväg/till/katalog -inum 12345
17. Hitta filer som är större eller mindre än en viss storlek: find /sökväg/till/katalog -size +10M -size -50M
18. Hitta filer som har ändrats sen sist systemet startades: find /sökväg/till/katalog -cnewer /var/log/boot.log
19. Använd find för att kopiera filer till en annan katalog: find /sökväg/till/källkatalog -type f -name "*.jpg" -exec cp {} /sökväg/till/målkatalog \;
20. Hitta filer och sortera dem efter ändringsdatum:
    find /sökväg/till/katalog -type f -printf '%TY-%Tm-%Td %TT %p\n' | sort

Dessa exempel visar flexibiliteten och kraften hos find-kommandot. Genom att kombinera olika flaggor och argument kan du utföra nästan alla typer av fil- och katalogsökningar.

Den översätta manual sidan för find finns i våran wiki och en artikel i vår wiki Skillnaden mellan BSD och GNU versionen av kommandot find, som beskriver några skillnade mellan BSD versionen ( Den bl a används av Mac OS ) och GNU versionen som används av Linux.

grep är ett kraftfullt kommandoverktyg som används för att söka efter specifika mönster i filer eller dataströmmar. Här är 20 exempel på hur man kan använda grep för att utföra olika typer av sökningar:

1. Söka efter en specifik textsträng i en fil:

   grep "specifik text" filnamn.txt

2. Söka igenom flera filer:

   grep "textsträng" fil1.txt fil2.txt

3. Söka igenom alla filer i en katalog (rekursivt):

   grep -r "textsträng" /sökväg/till/katalog/

4. Ignorera versal- och gemenkänslighet:

   grep -i "TextSträng" filnamn.txt

5. Visa endast filnamnen som innehåller söksträngen:

   grep -l "textsträng" *.txt

6. Visa radnummer för matchande rader:

   grep -n "textsträng" filnamn.txt

7. Söka efter rader som inte innehåller söksträngen:

   grep -v "textsträng" filnamn.txt

8. Söka efter rader som matchar något av flera mönster:

   grep -e "text1" -e "text2" filnamn.txt

9. Använda reguljära uttryck för att söka:

   grep "^[A-Z]" filnamn.txt

10. Räkna antalet rader som matchar söksträngen: grep -c "textsträng" filnamn.txt
11. Visa en viss mängd rader före och efter matchningen: grep -A 3 -B 2 "textsträng" filnamn.txt
12. Söka efter rader som matchar ett helt ord: grep -w "heltOrd" filnamn.txt
13. Söka efter rader som slutar med en specifik sträng: grep "textsträng$" filnamn.txt
14. Söka i alla filer med en viss filändelse: grep "textsträng" *.txt
15. Visa rader som matchar med färgmarkering i terminalen: grep --color=always "textsträng" filnamn.txt
16. Använda grep med pipe för att filtrera utdata från ett annat kommando: cat filnamn.txt | grep "textsträng"
17. Söka efter rader som börjar med en specifik sträng: grep "^textsträng" filnamn.txt
18. Använda grep för att hitta filer utan matchningar: grep -L "textsträng" *.txt
19. Söka efter strängar i filer och visa de omgivande 5 raderna för kontext: grep -C 5 "textsträng" filnamn.txt
20. Kombinera grep med andra kommandon för att filtrera utdata ytterligare:
    grep "textsträng" filnamn.txt | grep -v "oönskad sträng"

Dessa exempel täcker en mängd olika användningsområden för grep, från enkla textsträngssökningar till mer komplexa sökningar som använder reguljära uttryck och kombinerar grep med andra kommandon för att processa textdata.

I våra wiki finns översättningen av manulen till grep kommandot

https://wiki.linux.se/index.php/Grep

Även flera exempler på hur man använder grep.

https://wiki.linux.se/index.php/Exempel_p%C3%A5_hur_man_anv%C3%A4nder_Grep

Klassisk partionering

Att partitionera och formatera en hårddisk i Linux kan göras genom ett flertal verktyg, både grafiska och kommandoradsbaserade. Ett av de mest populära kommandoradsverktygen för detta ändamål är fdisk för partitionering och mkfs för att formatera. Här är en grundläggande guide för att partitionera och formatera en hårddisk:

Steg 1: Identifiera Hårddisken

Först måste du identifiera den hårddisk du vill partitionera. Det kan du göra med kommandot lsblk eller fdisk -l. Det kommer att visa alla tillgängliga lagringsenheter och deras partitioner.

Steg 2: Partitionera Hårddisken

För att partitionera hårddisken använder du fdisk följt av enhetens sökväg. Till exempel, om din hårddisk identifieras som /dev/sda, kör du:

sudo fdisk /dev/sda

Inne i fdisk kan du använda olika kommandon för att skapa och hantera partitionstabeller. Här är några grundläggande fdisk kommandon:

• m för att visa hjälpmenyn.
• n för att skapa en ny partition.
• d för att radera en partition.
• p för att lista partitionerna.
• w för att spara ändringarna och avsluta.

Steg 3: Formatera Partitionen

Efter att ha skapat partitionen måste du formatera den med ett filsystem. För att formatera en partition med ext4-filsystemet, använd mkfs verktyget följt av typen av filsystem och enhetens sökväg. Till exempel, för att formatera den första partitionen på /dev/sda som ext4, kör du:

sudo mkfs.ext4 /dev/sda1

Du kan ersätta ext4 med ett annat filsystem efter behov, som xfs, btrfs, eller ntfs.

Exempel på Kommandon

Här är ett enkelt exempel på hur man skapar en ny partition och formaterar den som ext4:

1. Öppna fdisk för att partitionera /dev/sda:
   bash sudo fdisk /dev/sda
2. Skapa en ny partition med n, välj typ, specifiera storlek och andra parametrar som efterfrågas.
3. Spara och avsluta med w.
4. Formatera den nya partitionen som ext4:
   bash sudo mkfs.ext4 /dev/sda1

Kom ihåg att ersätta /dev/sda och /dev/sda1 med din faktiska hårddisk och partition.

Viktiga Punkter att Notera

• Se till att du väljer rätt hårddisk och partition. Att partitionera eller formatera fel hårddisk kan resultera i förlust av data.
• Det finns andra verktyg och filsystem som du kan använda beroende på dina behov. gparted är ett grafiskt verktyg som kan vara mer användarvänligt för vissa.
• Alltid säkerhetskopiera viktiga data innan du påbörjar processen.

Denna guide ger en översikt av processen med att partitionera och formatera en hårddisk i Linux. För djupare förståelse och avancerade funktioner, rekommenderas det att läsa verktygens man-sidor (man fdisk, man mkfs) eller andra detaljerade guider online.

Att använda LVM (Logical Volume Manager) i Linux är ett kraftfullt sätt att hantera lagringsutrymmet mer flexibelt jämfört med traditionella partitioneringsmetoder. Med LVM kan du enkelt ändra storleken på volymer, skapa snapshots och hantera lagringsenheter över flera fysiska diskar. Här är en grundläggande guide för att komma igång med LVM:

LVM

Steg 1: Installera LVM

Först och främst, se till att LVM är installerat på ditt system. På de flesta Linux-distributioner kan du installera LVM med ditt pakethanteringssystem. Till exempel, på Ubuntu eller Debian-baserade system, kör:

sudo apt update && sudo apt install lvm2

Steg 2: Förbereda Fysiska Volymen

För att använda en disk eller partition med LVM, måste du först konvertera den till en ”fysisk volym” (PV). Anta att du vill använda /dev/sda1 som en del av ditt LVM-system, kör då:

sudo pvcreate /dev/sda1

Du kan kontrollera statusen för dina fysiska volymer med pvdisplay.

Steg 3: Skapa Volymgruppen

En volymgrupp (VG) är en pool av lagringsutrymme som består av en eller flera fysiska volymer. Du kan skapa en volymgrupp med vgcreate kommandot. Till exempel, för att skapa en volymgrupp som heter vg01 med /dev/sda1, kör:

sudo vgcreate vg01 /dev/sda1

Använd vgdisplay för att visa information om dina volymgrupper.

Steg 4: Skapa Logiska Volymen

Inom en volymgrupp kan du skapa en eller flera logiska volymer (LV). Det här är de ”partitioner” som du faktiskt kommer att formatera och montera. För att skapa en logisk volym, använd lvcreate. Till exempel, för att skapa en logisk volym som heter lv01 inom vg01 med en storlek av 10GB, kör:

sudo lvcreate -L 10G -n lv01 vg01

Du kan se dina logiska volymer med lvdisplay.

Steg 5: Formatera och Montera den Logiska Volymen

Nu när du har skapat en logisk volym, kan du formatera den med ett filsystem och sedan montera den. Till exempel, för att formatera lv01 med ext4 och montera den:

sudo mkfs.ext4 /dev/vg01/lv01
sudo mount /dev/vg01/lv01 /mnt/myvolume

Byt ut /mnt/myvolume med den katalog där du vill montera volymen.

Steg 6: Hantera LVM

• Ändra storlek på en logisk volym: Du kan utöka eller minska storleken på en logisk volym med lvextend eller lvreduce.
• Skapa snapshots: LVM tillåter dig att skapa snapshots av dina logiska volymer, vilket kan vara användbart för säkerhetskopior.
• Ta bort volymer: Om du inte längre behöver en logisk volym, kan du ta bort den med lvremove.

LVM är ett kraftfullt verktyg som erbjuder mycket flexibilitet, men det är också komplicerat. Se till att du förstår de kommandon du använder och deras effekter, särskilt när det gäller att ändra storlek på och ta bort volymer, eftersom felaktiga åtgärder kan leda till datarförlust. För djupare förståelse och avancerade funktioner, kolla in man sidorna för de olika LVM-kommandona (man pvcreate, man vgcreate, man lvcreate, etc.).

Läs mer i vår Wiki hur LVM fungera

https://wiki.linux.se/index.php/Kategori:LVM

Mixxx är ett öppen källkods-DJ-program som gör det möjligt för användare att mixa musik live med hjälp av deras dator. Mixxx erbjuder en mängd funktioner som är jämförbara med de som finns i kommersiella DJ-programvaror, inklusive men inte begränsat till realtidskontroll av ljudfiler, stöd för MIDI-kontroller, integrerad musikbibliotekshantering, effekter, samplers, och möjligheten att strömma live ljud över internet.

Nyheterna 2.4

Utöver det lägger Mixxx 2.4 till en spårfärgsväljare, lägger till ett alternativ för att hålla däcket spelat när ett spår laddas, förbättrar kvalitetsindikatorn för vinylkontroll, lägger till brus-, pitchskift- och distorsionseffekter, lägger till bakgrundsfärg för snabb täckning art preview, och lägger till många förbättringar av skins och Auto DJ.

Styrstödet har utökats med nya mappningar för Hercules DJControl MIX, Pioneer DDJ-FLX4, Traktor Kontrol S4 Mk3, Traktor Kontrol Z1 HID och Yaeltex MiniMixxx, samt uppdaterade mappningar och förbättringar för Behringer DDM4000, Hercules DJ Console RMX, Korg2 nano , MAudio Xponent, Novation Twitch, Novation Launchpad, Numark DJ2GO2 Touch, Numark MixTrack Pro 3, Roland DJ-505, Traktor Kontrol S2 MK1/MK2/MK3 och Traktor Kontrol S3.

Fler om nyheterna går att läsa här

https://github.com/mixxxdj/mixxx/blob/2.4.0/CHANGELOG.md

Mixxx 2.4 Open-Source DJ Software Released with Major Changes

https://mixxx.org/download/

Processer i Linux, liksom i de flesta moderna operativsystem, är instanser av körande program. Varje gång du startar ett program, skapar operativsystemet en ny process som ger programmet de resurser det behöver för att köra. Processhanteringen i Linux är en central del av operativsystemets funktion och innefattar skapande, schemaläggning och avslutning av processer. Här följer en översikt över hur processer fungerar i Linux:

Skapande av Processer

• Föräldra- och Barnprocesser: När en process startar en annan process, blir den ursprungliga processen en föräldraprocess och den nya processen blir en barnprocess. Detta möjliggör en hierarki av processer.
• fork() och exec() Systemanrop: Processer skapas vanligtvis genom ett fork() systemanrop som duplicerar en befintlig process. Den nya processen (barnet) får en unik process-ID (PID) men kör initialt samma kod som föräldern. Barnprocessen kan sedan använda exec() systemanropet för att ladda och köra en ny programkod.

Schemaläggning av Processer

• Process Scheduler: Linux använder en schemaläggare för att bestämma vilken process som ska få använda CPU:n. Schemaläggaren fördelar processorns tid mellan de olika processerna för att säkerställa att systemet kör smidigt och effektivt.
• Prioriteter: Varje process tilldelas en prioritet som påverkar hur ofta och hur länge den får tillgång till CPU:n. Användare kan ibland justera dessa prioriteter med kommandon som nice och renice.

Processstat

• Stat: En process i Linux kan vara i olika tillstånd, såsom ”Running” (körs), ”Sleeping” (sover), ”Stopped” (stoppad), eller ”Zombie” (zombie). Dessa tillstånd ger information om vad processen gör för tillfället.

Hantering av Processer

• Signalhantering: Linux tillåter kommunikation med och mellan processer genom signaler. Exempelvis kan en SIGKILL signal användas för att tvinga en process att avsluta.
• Process-ID (PID) och Parent Process ID (PPID): Varje process tilldelas ett unikt PID, och varje process känner till sitt föräldra-PID (PPID), vilket möjliggör spårning och kontroll av processer.

Avslutning av Processer

• När en process avslutas, antingen genom att den slutför sin körning eller avbryts av en signal, returnerar den en avslutningskod till sitt föräldraprocess, och operativsystemet frigör de resurser som använts av processen.

Linux tillhandahåller ett robust verktyg för att arbeta med och hantera processer, inklusive kommandoradsverktyg som ps, top, htop, kill, och nice, som låter användare se och påverka processer som körs på systemet.

För att Hantera Processer

• ps: Visar information om aktiva processer. Med olika alternativ kan du anpassa vilken information som visas.
• top: Ger en realtidsöversikt över systemet, inklusive en lista över processer som använder mest resurser. Det låter dig även utföra åtgärder på processer.
• htop (om installerad): En mer avancerad version av top med en användarvänlig interaktiv gränssnitt för processövervakning och hantering.
• pgrep: Söker efter processer baserat på deras namn och andra attribut och visar deras process-ID (PID).
• pkill: Skickar signaler till processer, identifierade genom deras namn eller andra attribut, för att exempelvis avsluta dem.
• kill: Skickar en signal till en specifik process, vanligtvis för att avsluta den. Används med processens PID.
• killall: Liknar pkill men avslutar alla processer som matchar namnet som ges som argument.
• nice: Startar en ny process med en angiven prioritet (”niceness”).
• renice: Ändrar prioritet på en redan körande process.
• nohup: Kör ett kommando oberoende av terminalen som kan fortsätta köras i bakgrunden även efter att användaren loggat ut.

För att Styra Jobb

• jobs: Listar jobb som har startats i den aktuella terminalen.
• bg: Återupptar ett stoppat jobb i bakgrunden.
• fg: Flyttar ett jobb från bakgrunden till förgrunden.
• disown: Tar bort ett jobb från skallets jobblista, vilket gör att det inte längre är associerat med terminalen.

För att Övervaka och Debugga Processer

• strace: Spårar systemanrop och signaler från en specifik process. Det är användbart för att felsöka och förstå hur ett program interagerar med kärnan.
• lsof: Listar öppna filer och de processer som har dem öppna. Det kan användas för att hitta ut vilka filer en process använder.
• vmstat, iostat, och mpstat: Används för att övervaka systemets prestanda, inklusive CPU-användning, I/O-operationer, och minnesanvändning.

Exempel på hur man använder ps.

ps

Detta kommando visar processerna som är associerade med den aktuella terminalsessionen.

Visa Specifik Information

ps -e

ps -A

Dessa kommandon listar alla processer på systemet.

Visa alla processer med fullständig information:

ps -ef

ps -aux

Dessa kommandon visar en detaljerad lista över alla processer, inklusive användar-ID, PID, CPU- och minnesanvändning, starttid, kommando som startade processen, och mer. Notera att aux inte är en sammanfogning av flaggor utan snarare en specifik option för ps.

Visa Trädstruktur för Processer

ps -ejH

ps axjf

Dessa kommandon visar processerna i en trädstruktur, vilket hjälper dig att förstå föräldra-barn-relationer mellan processerna.

Sortera Processer efter CPU- eller Minnesanvändning

Sortera processer efter minnesanvändning:

ps aux –sort=-%mem

Sortera processer efter CPU-användning:

ps aux –sort=-%cpu

Dessa kommandon sorterar processerna baserat på hur mycket minne eller CPU de använder, med de mest resurskrävande processerna först.

Genom att kombinera ps med andra kommandon och verktyg (som grep, awk, eller sort), kan du utföra kraftfulla analyser och hantering av processer på ditt system.

Så använder man kill

Kommandot kill används i Linux för att skicka signaler till processer. Vanligtvis används kill för att avsluta processer. Varje signal har ett specifikt syfte, men de mest använda är SIGTERM (signal 15) för att be en process att avsluta och SIGKILL (signal 9) för att tvinga en process att omedelbart avsluta. Här är några exempel på hur man använder kill:

Grundläggande Användning

• Avsluta en process med dess PID:

  kill 1234

Detta kommando skickar signalen SIGTERM till processen med PID (Process ID) 1234, vilket ber den att avsluta sig själv på ett säkert sätt.

Använda Specifika Signaler

• Tvinga avslutning av en process:

  kill -9 1234

eller

  kill -SIGKILL 1234

Dessa kommandon skickar signalen SIGKILL till processen, vilket omedelbart avslutar processen utan att vänta på att den ska städa efter sig. Använd detta alternativ försiktigt eftersom det kan resultera i förlust av data.

• Be en process att avsluta:

  kill -15 1234

eller

  kill -SIGTERM 1234

Det är standardbeteendet för kill och brukar vara föredraget eftersom det ger processen en chans att korrekt stänga ner och frigöra resurser.

Skicka Signaler till Flera Processer

• Avsluta flera processer samtidigt:

  kill 1234 5678 91011

Detta kommando skickar SIGTERM till alla angivna PIDs.

Använda kill med pgrep

• Avsluta alla processer med ett specifikt namn:

  kill $(pgrep processnamn)

Detta kommando använder pgrep för att hitta alla processer som matchar namnet ”processnamn” och skickar sedan SIGTERM till var och en av dem.

Använda pkill

För att göra saker enklare kan du använda pkill, som låter dig skicka signaler till processer baserat på deras namn eller andra attribut, utan att behöva veta deras PID:

• Avsluta processer baserat på namn:

  pkill processnamn

Detta kommando skickar standard signalen SIGTERM till alla processer vars namn matchar ”processnamn”.

Använda killall

killall är ett annat kommando som liknar pkill men med lite olika syntax och alternativ:

• Avsluta alla instanser av en process baserat på dess namn:

  killall processnamn

Detta skickar också SIGTERM till alla processer som matchar namnet ”processnamn”.

Användningen av kill, pkill, och killall ger dig flexibilitet i hur du hanterar processer på ditt system, från att försiktigt be en process att stänga ner till att tvinga en omedelbar avslutning.

Att ge bort / sälja / slänga en dator som man inte längre använder kräver att man förstör den data som finns på datorns hårddisk. Linux.se förespråka att man skall sänka bort gamla datorer till grupper som behöver dem gärna med linux installerat. Men vill man bara ge bort en blank dator ,så är det viktigt att hårddiskens data är förstört på sådant sätt att ingen kan återskapa data.

För att förstöra data på en hårddisk med hjälp av dd från en Linux Live USB-sticka, följer du dessa steg. Denna process är användbar när du vill säkerställa att data på en hårddisk inte kan återställas, till exempel innan du säljer eller skrotar en dator. Kom ihåg att denna process är destruktiv och permanent tar bort all data på hårddisken.

1. Skapa en Linux Live USB-sticka

Först behöver du en bootbar USB-sticka med en Linux-distribution. Det finns många distributioner som Ubuntu, Fedora, eller Debian som kan användas för detta ändamål. Använd ett program som Rufus (för Windows-användare) eller dd (för Linux/Mac-användare) för att skapa din bootbara Live USB-sticka.

2. Starta datorn från USB-stickan

• Sätt in USB-stickan i datorn som du vill radera hårddisken på.
• Starta om eller sätt på datorn och gå in i BIOS/UEFI för att ändra bootordningen så att datorn startar från USB-stickan. Detta kan variera beroende på datorns tillverkare, men ofta nås BIOS/UEFI genom att trycka på en av funktionstangenterna (t.ex., F2, F10, F12) eller Del-tangenten när datorn startar.
• Spara ändringarna och starta om datorn, den bör nu starta upp från din Linux Live USB-sticka.

3. Identifiera hårddisken

När Linux Live-sessionen har startat, öppna en terminal. Du behöver identifiera vilken hårddisk du vill förstöra. Använd lsblk eller fdisk -l kommandot för att lista alla tillgängliga enheter och deras partitioner. Detta hjälper dig att identifiera rätt enhet. Enheten benämns vanligtvis som /dev/sda, /dev/sdb, osv.

4. Förstör data på hårddisken

När du har identifierat vilken enhet du vill förstöra, använd dd kommandot för att skriva över hårddisken. Du kan skriva över med nollor eller slumpmässiga data som tidigare beskrivet. Ett exempel med /dev/sdX som målenhet:

• För att skriva över med nollor:

  sudo dd if=/dev/zero of=/dev/sdX bs=4M status=progress

• För att skriva över med slumpmässiga data:

  sudo dd if=/dev/urandom of=/dev/sdX bs=4M status=progress

Ersätt /dev/sdX med den faktiska enhetsbeteckningen för din hårddisk.

Den Svensk språkiga manunal sidan för dd finns i vår wiki.

5. Vänta tills processen är klar

Att skriva över hårddisken kan ta tid, beroende på dess storlek och den valda metoden (nollor eller slumpmässiga data). status=progress kommer att visa hur mycket data som har skrivits och hur lång tid processen har tagit.

6. Avsluta och starta om

När dd kommandot har slutfört, är data på hårddisken förstörd och inte återställbar med vanliga dataåterställningsverktyg. Du kan nu stänga av systemet, ta bort USB-stickan och använda eller kassera hårddisken som du önskar.

Observera: Var mycket försiktig när du använder dd, eftersom felaktig användning kan leda till att fel enhet raderas, vilket resulterar i förlust av värdefull data. Se alltid till att du har valt rätt enhet (/dev/sdX) innan du kör kommandot.

Knoppix är ett exempel på en bra Live distrubtion

https://wiki.linux.se/index.php/Knoppix

Debian 12.5 släpps med linux-image-6.1.0-15 (6.1.66-1), tillsammans med några andra felrättningar.

Debianprojektet presenterar stolt sin femte uppdatering till dess stabila utgåva Debian 12 (med kodnamnet bookworm). Denna punktutgåva lägger huvudsakligen till rättningar för säkerhetsproblem, tillsammans med ytterligare rättningar för allvarliga problem. Säkerhetsbulletiner har redan publicerats separat och refereras när de finns tillgängliga.

Vänligen notera att punktutgåvan inte innebär en ny version av Debian 12 utan endast uppdaterar några av de inkluderade paketen. Det behövs inte kastas bort gamla media av bookworm. Efter installationen kan paket uppgraderas till de aktuella versionerna genom att använda en uppdaterad Debianspegling..

De som frekvent installerar uppdateringar från security.debian.org kommer inte att behöva uppdatera många paket, och de flesta av sådana uppdateringar finns inkluderade i punktutgåvan.

Nya installationsavbildningar kommer snart att finnas tillgängliga på de vanliga platserna.

En uppgradering av en existerande installation till denna revision kan utföras genom att peka pakethanteringssystemet på en av Debians många HTTP-speglingar. En utförlig lista på speglingar finns på:

https://www.debian.org/mirror/list

I vår wiki finns länkar till att ladda hem Debian 12.5 som ISO filer

https://wiki.linux.se/index.php/Debian

För att göra det lättare skilja olika fedora ”smaker” åt så delar man upp fedora upp flera undermärken som är.

Fedora Silverblue

GNOME-skrivbordsupplevelsen du känner och älskar på ett atomärt sätt.

Varje version uppdateras i cirka 13 månader, och varje uppdatering träder i kraft vid nästa omstart, vilket håller ditt system konsekvent. Du kan till och med fortsätta arbeta medan uppdateringarna tillämpas!

https://fedoraproject.org/atomic-desktops/silverblue/

Fedora Kinoite

KDE Plasma-skrivbordet, på ett atomärt sätt. Surfa på webben, håll kontakten med vänner, hantera filer, njut av musik och video och bli produktiv på jobbet utan att behöva oroa dig för att gå sönder ditt system.

Varje version uppdateras i cirka 13 månader, och varje uppdatering träder i kraft vid nästa omstart, vilket håller ditt system konsekvent. Du kan till och med fortsätta arbeta medan uppdateringarna tillämpas!

https://fedoraproject.org/atomic-desktops/kinoite/

Fedora Sway Atomic

Fedora Sway Atomic tillhandahåller den populära Sway-kakelfönsterhanteraren på ett atomärt sätt. Det gör Sway tillgängligt och tilltalande för både nybörjare och avancerade användare som föredrar att inte använda en mus, pekplatta eller annan pekenhet för att interagera med sin miljö. Med lätta applikationer för webbsurfning, textredigering och mediauppspelning erbjuder Fedora Sway Atomic en komplett upplevelse med ett minimalistiskt användargränssnitt.

https://fedoraproject.org/atomic-desktops/sway/

Fedora Budgie Atomic

Budgie skrivbordsupplevelse på ett atomärt sätt.

https://fedoraproject.org/atomic-desktops/budgie/

Atomic betyder Inom programmering:
I datavetenskap och programmering används termen ”atomic” för att beskriva operationer som genomförs som en odelbar enhet utan möjlighet till avbrott. Detta är särskilt viktigt i sammanhang där flera processer eller trådar åtkommer och modifierar samma data, och det behövs garantera att operationen antingen genomförs fullständigt eller inte alls, för att undvika datakorruption eller andra problem.

För den som vill läsa mer :

Introducing Fedora Atomic Desktops

Vad är NGiNX?

NGINX är en öppen källkod webbserver som även kan användas som omvänd proxy, HTTP-cache och lastbalanserare. Den är känd för sin höga prestanda, stabilitet, rika funktionsuppsättning, enkel konfiguration och låga resursförbrukning. NGINX är speciellt designad för att hantera många samtidiga anslutningar effektivt, vilket gör den till ett populärt val för högtrafikerade webbplatser, webbapplikationer och för att tjäna statiskt innehåll.

Installera NGiNX på Ubuntu 22.04

Steg 1: Uppdatera paketlistan

Öppna en terminal och kör följande kommando för att uppdatera din paketlista. Detta säkerställer att du får den senaste versionen av paketen och deras beroenden.

sudo apt update

Steg 2: Installera NGINX

Installera NGINX genom att köra följande kommando:

sudo apt install nginx

Under installationen kan du bli ombedd att bekräfta nedladdning och installation av NGINX. Tryck på Y och sedan Enter för att fortsätta.

Steg 3: Justera brandväggen

Om du har UFW (Uncomplicated Firewall) aktiverat, behöver du tillåta trafik till NGINX. NGINX registrerar några profiler med UFW vid installationen. Du kan se dessa profiler genom att köra:

sudo ufw app list

Du bör se profiler för NGINX som Nginx Full, Nginx HTTP, och Nginx HTTPS. Vanligtvis vill du tillåta HTTP och HTTPS trafik. Detta kan du göra med:

sudo ufw allow ’Nginx Full’

eller, om du bara vill tillåta HTTP:

sudo ufw allow ’Nginx HTTP’

Aktivera ändringarna genom att aktivera UFW (om det inte redan är aktiverat) med:

sudo ufw enable

Och bekräfta sedan att tillåtelsen har lagts till med:

sudo ufw status

Steg 4: Kontrollera att NGINX är igång

Efter installationen ska NGINX automatiskt startas. Du kan kontrollera att NGINX körs med följande kommando:

systemctl status nginx

Steg 5: Tillgång till NGINX

Nu när NGINX är installerat och körs, kan du testa att din webbserver fungerar genom att gå till din webbläsare och besöka din server’s IP-adress eller domännamn. Du bör se NGINX:s välkomstsida. Om du inte känner till din server’s IP-adress, kan du hitta den genom att köra ip addr show i terminalen eller genom att besöka en tjänst som whatismyip.com från servern.

Dessa steg bör ge dig en grundläggande NGINX-installation på Ubuntu 22.04. För mer avancerad konfiguration, som att ställa in virtuella värdar, säkra din server med Let’s Encrypt SSL-certifikat, eller konfigurera NGINX som en omvänd proxy, rekommenderas det att du läser NGINX:s officiella dokumentation eller andra pålitliga källor.

UBports Foundation tillkännagav idag lanseringen och den allmänna tillgängligheten av Ubuntu Touch OTA-4 för 20.04 som den senaste stabila versionen av detta Ubuntu-baserade integritets- och frihetsrespekterande mobiloperativsystem för smartphones och surfplattor.

Ubuntu Touch är det mobila operativsystemet som respekterar integritet och frihet från UBports. Idag är vi glada att kunna tillkännage lanseringen av Ubuntu Touch OTA-4, vår fjärde stabila uppdatering till det nya Ubuntu 20.04 LTS-baserade systemet! OTA-4 kommer att bli tillgänglig för följande Ubuntu Touch-enheter som stöds under de kommande dagarna:

• Asus Zenfone Max Pro M1 och Pro1-X
• Fairphone 3
• Fairphone 3+
• Fairphone 4
• Google Pixel 3a and 3a XL
• JingPad A1
• Oneplus One Oneplus 5 and 5T OnePlus 6 6T
• PinePhone (beta)
• PinePhone Pro (beta)
• PineTab (beta)
• PineTab2 (beta)
• Samsung Galaxy S7
• Sony Xperia X Vollaphone Vollaphone X Vollaphone 22
• Vollaphone X23 Xiaomi Poco M2 Pro Xiaomi Poco X3 NFC / X3
• Xiaomi Redmi 9 Pro, 9 Pro Max and 9S

Vad är nytt?
Den här utgåvan av Ubuntu Touch är baserad på Ubuntu 20.04 LTS, så de senaste säkerhetsuppdateringarna för Ubuntu 20.04 LTS har landat i denna OTA.

Du kan nu dölja meddelandenas innehåll när du är låst

Vi brukade alltid visa allt meddelandeinnehåll även när skärmen är låst. Detta kan leda till besvärliga situationer om innehållet är olämpligt. I denna OTA har vi lagt till en inställning så att du kan dölja innehållet i meddelandet.

Du kan komma åt inställningarna under Systeminställningar > Säkerhet och sekretess > Låsning och upplåsning > När låst: > Dölj meddelandeinnehåll. Observera att för nu kan andra personer fortfarande läsa meddelandeinnehållet från snabbinställningarna högst upp. Så du kanske vill inaktivera ”Tillåt snabbinställningar” på samma sida också.

Låsskärmen visar nu den beräknade tiden för att ladda din telefon

Har du någonsin undrat hur lång tid det tar att ladda din telefon? Vi har lagt till uppskattningen av laddningstid direkt på låsskärmen.

Temabyte är nu inbyggt

Vi har alltid haft ett systemomfattande mörkt läge i systemet. Men tidigare var du tvungen att använda en tredjepartsapp för att komma åt den nödvändiga switchen. I denna OTA har vi lagt till en ny växelströmbrytare i systeminställningarna så att du kan ändra den utan att behöva en extra app.

För att komma åt den, gå till Systeminställningar > Bakgrund och utseende. För närvarande kommer det bara att påverka applikationer och inte de andra systemkomponenterna (som aviseringar). Du måste också starta om applikationerna för att ändringen ska träda i kraft. I framtiden planerar vi att utvidga detta system till att även påverka systemkomponenter, och att även ändringen ska tillämpas omedelbart.

Varje kontakt får sin egen ringsignal

Kanske vill du ha en speciell ringsignal för din partner, eller så kanske du behöver en specifik ringsignal för att varna dig om att den som ringer är svår att ha att göra med. I denna OTA kan du nu tilldela en specifik ringsignal för en specifik kontakt. Du kan komma åt den genom att redigera en kontakt eller lägga till en ny och välj sedan Lägg till fält > Ringsignal.

För utvecklare: att ansluta din telefon till en ny dator ber nu om bekräftelse

När du använder adb för första gången på en dator kommer följande dialog upp när du låser upp skärmen.

Detta säkerställer att adb-kommandon inte fungerar på en ny dator om inte användaren låser upp telefonen och bekräftar dialogen. Om du väljer ”Tillåt” kommer adb-kommandona att fungera för den här sessionen och kommer också ihåg den här datorn så att den inte frågar dig igen i framtiden.

Andra anmärkningsvärda ändringar
Möjligheten för appar att ange anpassade vibrationsmönster är nu fixad. Till exempel kommer Teleports avisering nu att ha 2 korta pulser istället för en enda lång.

Att använda ett Bluetooth-headset för röstsamtal bör fungera mer tillförlitligt.

Inställningarna för att dubbeltrycka för att väcka kommer nu att vara korrekt under omstarter.

För Waydroid-användare kommer du mindre sannolikt att stöta på kameraproblem efter att du avslutat Waydroid. Detta är dock inte helt löst ännu, vi arbetar fortfarande på att hitta ett sätt att helt åtgärda problemet.

Du kommer inte längre att se varningen ”Lågt lagringsutrymme” i streckkodsläsarappen.

https://ubports.com/blog/ubports-news-1/post/ubuntu-touch-ota-4-focal-release-3916

Ubuntu Touch OTA-4 Rolls Out to Linux Phone Users with Various Improvements

Shotcut 24.01 är nu tillgänglig för nedladdning som den senaste stabila versionen av denna öppen källkod, gratis och plattformsoberoende videoredigerare för GNU/Linux, macOS och Windows-system.

Höjdpunkter i Shotcut 24.01 inkluderar implementeringen av ett ljud-API under Inställningar > Spelare på Linux- och Windows-system för att göra kommandoradsalternativet –SDL_AUDIODRIVER tillgängligt i menyn Inställningar, nya säkerhetskopieringsalternativ för att skapa säkerhetskopior av den aktuella projektfilen varje timme, dagligen ( standard), eller varje vecka, och stöd för flera val till funktionen Split At Playhead.

Programmet kommer i .Appimage formatet för linux.

https://github.com/mltframework/shotcut/releases/tag/v24.01.28

Ibland springer man oftast på väldig gamla maskiner, vi har tidigare skrivit om laptop ifrån 2007 ( Rädda 15 år gamla laptop och Rädda en gamla laptop ifrån skroten ). Vad kan man göra med 15 år gamla laptop år 2024? Som vanligt det är mjukvarans krav som har ökat med tiden, vilket gör då tidens Premium maskiner är långsamma datorer idag.

MacBook5.1 ( Mac-F42D89C8)

VI har kommit över en Macbook 5.1 ( Den är byggd i samma chassi som senare modellen Macbook Pro modeller ifrån apple men det står inte Macbook pro på skärmen och den har fortfarande möjlighet att lätt byta batteriet och den saknar tangentbord bakgrund belysning. Maskinen är rustad med Intel Core 2 Duo CPU, 4 GB RAM och mekanisk hårddisk i standard utförande.

Att köra MacOS är inte praktiskt möjligt. Bankerna skulle inte släppa in en webläsare med MacOS som går att köra på den här modellen.

Ubuntu 22.04 LTS

Vi började med ubuntu 22.04 LTS. Det gick knappt att starta firefox och maskinen frös. Var inne på att det var trasig hårdvara eftersom den frös, men skam den som ger sej

Lubuntu 23.04

Körde in Lubuntu istället . Skillnaden mellan Lubuntu och ubuntu är Lubuntu är optimerad för äldre hårdvara exempelvis kör LXQt istället för Gnome.

Upplevelse blev genast en snabbare dator.

Vad skall man då med en 15 år gamla laptop till? Varför skall man slänga en dator som fortfarande kan användas? Du går inte skrota en Volvo P1800S i bra skick bara för det är en gamla bil.

Men efter installationen av Lubuntu gick genast att t.ex titta på SVTPlay helt ok i firefox och det gick utmärkt att starta libre office. Dvs en ok dator för den som kanske har svag ekonomi och gör ett loppis fynd. Kan använda datorn några år till, som dagens Sverige ser ut där allt sköts över internet och tittar även på mycket TV över internet, så är access till nätet ett måste. Fördelen med den här generationen Macbook är att denär byggd i alimium chassi. ( Det kom en budget macbook senare som var byggd i heltvit plast )

Medaljens baksida

Den här generationens datorer har oftast ett nätverkskort ifrån Broadcom.

Broadcom drivrutiner är inte öppen källkod. I vanliga ubuntu kryssa man bara i en ruta att den skall installer ej öppen källkod drivrutiner. I Lubuntu är det lite egen handpåläggning som gäller. Undertecknad fick inte wifi att fungera i lubuntu. Men på den här länken finns tips hur man löser problemet

https://www.amirootyet.com/post/how-to-get-wifi-to-work-after/

Ubuntu mate

Valde att testa ytterligare en ubuntu smak, ubuntu mate. Ubuntu Mate visade sej vara den gyllende medelvägen. Förvisso kändes Lubuntu snabbare, men strulet med Wifi gör att den faller bort.

Kravet är att det skall vara något som är enkelt att installera och maskinen skall orka med streamning i alla fall ifrån SVT Play. Dom 2 CPU kärnorna som den här modellen är utrustade går nästa på 100% när man kör streamning.

Slutsats

Springer man på dator i fint skick ifrån 2007-2012 som är lite premium, så kan det här vara en bra lösning. Just den här exemplaret testades byggdes om med SSD disk. Det finns andra Linux distar som är ännu mer resurs snålare än dem som nämns ovan.

Resulatet
Resultatet är att vi fick en dator om klarade av stream svtplay, man kan ordbehandla på datorn, läsa e-post och göra på bankärende (Bankid får man ha i mobilen ) , detta på en dator som många skulle ha skrotat idag för den är för gamla.

Tyvärr ett vanlig problem med den här generationen hårdvara är fläkten går på högvarv när man streama. SVT Play äter väldig mycket kraft av maskinen.

Varför skriver Linux.se om gamla laptopar för?

Linux.se vill visa att de gå återbruka gamla datorer. Att datorer av äldre modell kan användas fortfarande. Det förvisso uppstått en beg marknad på datorer, där man ibland får betala ockerpriser för datorer som är 5 år gamla.

Men datorer som Microsoft och Apple inte längre vill supporta kan återbrukas med Linux är vårt budskap, och dom är funktionsdugliga för det digitala livet i Sverige 2024.

Document Foundation har officiellt lanserat LibreOffice 24.2, som nu är tillgänglig för nedladdning för Windows, macOS och Linux-plattformar. Den här versionen introducerar ett nytt kalenderbaserat versionsnumreringssystem (YY.M). Här är vad det handlar om.

LibreOffices framgångssaga är på många sätt symbolen för öppen källkodsmjukvaras potential. Det är ett bevis på samarbetsandan hos den globala öppen källkodsgemenskapen.

En av de främsta anledningarna bakom LibreOffices popularitet är dess omfattande svit av verktyg. Från den kraftfulla Writer till den mångsidiga Calc och den dynamiska Impress, denna imponerande kontorssvit säkerställer att användare har alla verktyg de behöver för att utföra sina uppgifter effektivt.

1,5 miljoner nerladningar

Enligt data från The Document Foundation steg LibreOffice 7.6 två veckor efter det officiella släppet till 1,5 miljoner nedladdningar och siffrorna fortsätter att stiga. För att vara ännu mer exakt är den aviserade siffran 1 587 383.

Kostnadsfritt: Den kanske mest övertygande funktionen hos LibreOffice är att det är helt gratis att använda. Denna tillgänglighet ger individer, företag och utbildningsinstitutioner möjlighet att spara på programvarukostnader utan att ge avkall på kvaliteten.

Microsoft Office-kompatibilitet: När du öppnar en .docx-, .xlsx- eller .pptx-fil i LibreOffice gör programvaran vanligtvis ett utmärkt jobb med att bevara formatering, innehåll och till och med komplexa element som diagram och grafer, vilket gör LibreOffice till en av de bästa inom klassprodukterna som är kompatibla med Microsoft Office.

Nyheter i 24.2

Sviten ser också en förnyelse i NotebookBar-gränssnittet, med betydande menyförbättringar, bättre stöd för förhandsgranskning och berikad användarinteraktion som återspeglar bekantheten med Microsoft Office-gränssnittet.

Ett annat tillägg i LibreOffice 24.2 som sticker ut är den förbättrade rullgardinsmenyn Infoga specialtecken, som nu innehåller teckenbeskrivningar, som hjälper användare att göra mer välgrundade val.

LibreOffice Writer introducerar ”Legal” ordnad listnumrering, vilket ger större flexibilitet i dokumentformatering. En anmärkningsvärd uppgradering av kommentarer gör det möjligt att använda stilar i kommentarer, vilket effektiviserar processen för formatering och kategorisering av kommentarer.

Dessutom är LibreOffice 24.2 nu tillgänglig på 120 språk, vilket gör den till den mest språkligt tillgängliga skrivbordsmjukvaran, som når över 5,5 miljarder människor världen över.

Här kan du läsa mer om nyheterna i 24.2

https://linuxiac.com/libreoffice-24-2-delivers-advanced-features-and-global-accessibility/

Här laddar du hem senaste LibreOffice 24.2

https://sv.libreoffice.org/

I ett spännande nytt initiativ för att främja transparens och engagemang med sin community, har Thunderbird lanserat en månatlig utvecklingssammanfattning. Den första upplagan ger redan spännande nyheter. Låt oss dyka in i vad som väntar.

Förnya den globala meddelandedatabasen

Thunderbirds betydande fokus under 2024 kommer att vara en översyn av dess Global Message Database, som för närvarande är baserad på det föråldrade Mork-ramverket. Detta är avgörande för att eliminera befintliga begränsningar och bana väg för moderna funktioner, som äkta gängade konversationsvyer.

Teamet håller på att ersätta denna kärnkomponent, som är avgörande i Thunderbirds meddelande- och mappinteraktion.

Rust och utbytesstöd

Till sist! Efter många, många, många år av förväntan, finns det en spännande utveckling som kan driva Thunderbird till nya höjder och attrahera otaliga nya användare, vilket föryngrar dess välförtjänta rykte som en e-postklient på toppnivå.

Gör dig redo för det: Thunderbird är på väg att introducera inbyggt stöd för Microsoft Exchange! Detta är en game changer och en mycket efterlängtad funktion som säkerligen kommer att glädja många. Men ännu mer intressant är hur det kommer att uppnås.

I en landmärkeutveckling har Thunderbird möjliggjort användningen av Rust, vilket underlättar det inbyggda stödet för Exchange-protokollet. Detta stora språng involverar att bygga och sälja en Rust-låda, som, efter färdigställande och stabilisering, kommer att delas offentligt på GitHub.

Detta är ett storskaligt projekt, och detaljerade uppdateringar förväntas delas inom kort på tb-planering och tb-developers e-postlistor.

Texten ovan är en översättning ifrån

https://linuxiac.com/thunderbirds-devs-rust-is-coming/

Nu finns Linux Mint 21.3 att tanka hem som iso. Här är nyheterna :

Linux Mint 21.3, med stöd till 2027, debuterar Cinnamon 6.0 med experimentellt Wayland-stöd och lovar en framåtblickande skrivbordsmiljö.

Som alltid koncentrerar varje ny Mint-utgåva mycket på att förbättra sin signatur Cinnamon-skrivbordsmiljö. Och gissa vad? Med den här uppdateringen får vi en stor ny version.

Höjdpunkten i Linux Mint 21.3 är utan tvekan introduktionen av Cinnamon 6.0, den senaste versionen av dess berömda skrivbordsmiljö. Det ger olika funktioner och förbättringar, förbättrar användbarheten och ger större anpassningsmöjligheter.

Fram till nu har Cinnamon stödt fyra typer av ”kryddor” – applets, desklets, tillägg och teman. Dessa kryddor har gjort det möjligt för användare att anpassa och förbättra sin skrivbordsupplevelse i stor utsträckning.

Med Cinnamon 6.0 introduceras en ny typ av krydda som kallas Actions, tidigare ”Nemo actions”. De är i huvudsak tillägg för din filhanterares snabbmeny.

Till exempel ger ”mintstick”-paketet dig med åtgärder som avslöjar nya snabbmenyalternativ som ”Gör startbart USB-minne” och ”Verifiera” när du högerklickar på en ISO-fil.

Efter den ökande trenden bort från Xorg till förmån för Wayland, startar Linux Mint 21.3 resan mot Wayland-stöd, en betydande utmaning för projektet.

I ljuset av detta innehåller den nya utgåvan ett dedikerat Wayland-sessionsalternativ på inloggningsskärmen som en förhandsgranskningsfunktion för att samla in användarfeedback och gradvis förbättra supporten.

Även om Wayland inte kommer att bli standard över Xorg när som helst snart, är den här funktionen ett steg mot dess integration, som förväntas mogna i Mint 2026. Tills dess tänker utvecklarna hålla sig till Xorg.

Med nya zoomfunktioner och anpassningsbara gestutlösare gör Cinnamon 6.0 skrivbordsnavigering mer intuitiv och effektiv. Utöver det ger den också tillbaka 75 % skalning och fönsteropacitet för tangentbindning och lägger till nya funktioner som konfigurerbara aviseringsmonitorer.

TV-tittarapplikationen Hypnotix ser betydande uppdateringar i den här utgåvan. Användare kan nu ställa in sina favoritkanaler för snabb åtkomst och skapa anpassade TV-kanaler från vilken webbadress som helst.

Utökad support och förbättrad kompatibilitet

Linux Mint 21.3 är en långvarig supportversion (LTS) som lovar stöd till 2027. Den här versionen inkluderar uppdaterad programvara, vilket ger flera förbättringar för en bekvämare skrivbordsupplevelse.

Den introducerar också fullt stöd för SecureBoot och förbättrad kompatibilitet med olika BIOS- och EFI-system, vilket säkerställer ett bredare utbud av hårdvarukompatibilitet.

Andra förbättringar

Warpinator: Förbättrad med manuella anslutningsalternativ, inklusive QR-kodskanning.
Sticky Notes-appen: Stöder nu DBUS-kommandon för avancerad anteckningshantering.
Förbättrade verktyg: Bulky, verktyget för att byta namn på batchfiler, har uppdaterats för att inkludera förhandsvisningar av miniatyrer och möjligheten att dra och släppa filer. Dessutom justerar Pix nu videouppspelning baserat på videons orientering och roterar den automatiskt för en bättre tittarupplevelse.
Systemanpassning och prestanda: Nya gester, ljudappletförbättringar och konfigurerbara aviseringsmonitorer.
Konstverk: En ny samling bakgrunder ger skrivbordsupplevelsen ett visuellt tilltalande.

Mer finns att läsa på

https://linuxiac.com/linux-mint-21-3-virginia-released/

Mer information Linux mint finns i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/MiNT#Linux_Mint_21.x

Linux mint hemsida

https://linuxmint.com/

Nästa år sluta Microsoft att supporta Windows 10, det innebär 240 miljoner datorer är färdiga för skroten. Som vi använder datorn idag, där datorn bli mer och mer en terminal emot internet, så kan Linux vara ett utmärkt sätt att förlänga livet på några av dessa datorer. Här kommer en lista på Linux distar som är kallade lättvikts distrubtioner, dvs man har optimerat dem för äldre datorer. Notera att många distrubtioner bara finns 64 bitars version numera.

Det var ca 20 år sedan man började gå över till 64 bitars, men det kan finnas en del äldre maskiner kvar med 32 bitars cpu t.ex Intel Atom .

Linux lite

Linux Lite är baserad på den senaste LTS (Long Term Support) Edition av Ubuntu (för närvarande 22.04.2). Den använder Xfce-skrivbordet och är speciellt utvecklat för att underlätta Windows-användare – särskilt de med gamla maskiner – till Linux-världen.

Den medföljande webbläsaren är Google Chrome. Detta är ovanligt för en Linux-distro, eftersom Chrome inte är programvara med öppen källkod. Ändå fungerar webbläsaren bra och kan strömma innehåll från populära webbplatser som YouTube och Netflix.

Linux Lite kommer också med VLC Media Player och LibreOffice förinstallerade. OS inkluderar verktyget zRAM-minneskomprimering som gör att det går snabbare på äldre maskiner. Det finns också ett speciellt ”Lite Upgrade”-verktyg.

Trots sitt namn är denna distro inte den minst resurshungriga där ute, eftersom den kräver både en 1,5 GHz-processor och minst 1 GB RAM för att fungera smidigt. Som sagt, detta borde inte vara för mycket begärt av någon dator som tillverkats under det senaste decenniet.

Prova det på modern hårdvara och du kommer att bli förvånad över hur snabbt det går. Linux Lite kan starta från ett Live-medium som ett USB-minne eller CD, eller installera på din hårddisk. Det stöder också multibooting så att du kan behålla ditt befintliga operativsystem om du vill. Distron har tappat stödet för 32-bitars och är endast tillgängligt för 64-bitars system.

Hemsida :

https://www.linuxliteos.com/index.html

Kan laddas ner här

https://ftpmirror1.infania.net/linuxlite/isos/6.6/

Lubuntu

”L” i Lubuntu kan lika gärna stå för lättvikt, eftersom distron utan skam tilltalar de Ubuntu-användare som letar efter ett OS som kräver färre resurser än de flesta moderna distros, men som inte tvingar dig att kompromissa med dina favoritappar.

Lubuntu är främst designad för äldre maskiner. Standardskrivbordet är baserat på LXQt, som är mycket mindre resurshungrigt än vanliga Ubuntus Gnome 3-skrivbord. Den levereras med ett urval av användbara verktyg och verktyg, inklusive den senaste ”Snap”-versionen av Mozilla Firefox, Featherpad och VLC Media Player.

Du kan använda Lubuntus ”Discover” Software Center för att installera fler appar. Ändå, som en lätt distro, fokuserar Lubuntu på att vara snabb och energieffektiv, vilket förklarar varför det kommer med så få förinstallerade program. De senaste utgåvorna har till och med återgått till att använda LibreOffice snarare än Abiword för ordbehandling.

Detta betyder dock inte att Lubuntu saknas – den är baserad på den senaste Ubuntu-utgåvan, så det är en riktig modern Linux-distro – den har bara tappat all onödig vikt, på samma sätt som en rallybil som har alla utom en av sina säten borttagna. .

Den senaste versionen av Lubuntu har nu sänkt det minsta RAM-minnet som krävs för att köra operativsystemet till 500 MB. Men för att säkerställa smidig drift, försök att använda en maskin med minst 1 GB RAM. Den är tillgänglig i 32-bitars och 64-bitars inkarnationer.

En av de unika försäljningsargumenten med Lubuntu är dess kompatibilitet med Ubuntu-förråd, vilket ger användarna tillgång till tusentals ytterligare paket, även om ju mer du installerar desto mindre lätt kommer din distribution att bli.

Den minimalistiska LXQt-miljön är också mycket effektiv men om du har en högpresterande maskin kanske du föredrar ett skrivbord som är visuellt rikare som GNOME eller KDE.

Hemsida

Lubuntu

Ladda hem

Puppy Linux

Puppy Linux är en av de äldsta lätta distroerna som finns. Projektet har blivit smala, snygga och snabba distroer i över 15 år nu och erbjuder olika versioner beroende på den underliggande miljön. FossaPup64 9.5 är baserad på Ubuntu Focal Fossa (20.04). Den nyare versionen av S15Pup64 22.12 av Puppy Linux (bilden) är baserad på Slackware64 15.0.

Distron är full av appar, trots dess ringa storlek – vissa är ganska okonventionella, som Homebank som hjälper dig att hantera din ekonomi eller GdMap som låter dig kartlägga dina diskar grafiskt. Det finns även grafiska verktyg för att hantera Samba-andelar och sätta upp en brandvägg till exempel.

FossaPup-utgåvan av Puppy Linux är kompatibel med Ubuntus repositories, precis som S15Pup-utgåvan är kompatibel med Slackwares. Detta ger användarna tillgång till överordnad distros stora programvarusamling i varje enskilt fall. Det finns ett separat verktyg för att installera en mer tung webbläsare efter installationen.

Så smidigt och anpassningsbart som Puppy Linux är, det lätta gränssnittet ser lite föråldrat ut. Detta är definitivt en distro byggd för hastighet, inte komfort.

Linux.se : Puppy finns även i 32 bitars version och för ARM

https://puppylinux-woof-ce.github.io/

MySQL 8.3-uppdateringar: Taggade GTID för transaktionsgruppering, förbättrade JSON EXPLAIN-format, betydande borttagningar och mer.

MySQL, det mycket använda open-source relationsdatabashanteringssystemet, har presenterat sin senaste version, MySQL 8.3. Det ger nya funktioner och vissa borttagningar, som lovar att effektivisera databasoperationerna. Låt oss ta en titt på dem.

Nya funktioner i MySQL 8.3

Replikering med taggade GTID

utmärkande funktion i MySQL 8.3 är introduktionen av taggade Global Transaction Identifiers (GTID) i MySQL-replikering och gruppreplikering. Denna förbättring möjliggör gruppering och enkel identifiering av transaktionsuppsättningar.

Det nya GTID-formatet, ”UUID:TAG:NUMBER”, möjliggör unika namngivningar för GTID:n kopplade till specifika transaktionsgrupper. På så sätt kan användare skilja mellan data och administrativ verksamhet genom GTID-jämförelser, vilket förbättrar replikeringseffektiviteten och organisationen.

Mot bakgrund av detta introducerar den här versionen ett nytt privilegium, ”TRANSACTION_GTID_TAG”, som är nödvändigt för att ställa in GTID-värden, vilket gör att databasadministratörer kan kontrollera vem som kan tilldela GTID, vilket ytterligare förfinar transaktionshanteringen.

JSON-formatversionering i EXPLAIN

MySQL 8.3 introducerar en serversystemvariabel, ”explain_json_format_version”, som tillåter användare att välja mellan två versioner av JSON-utdataformat i ”EXPLAIN FORMAT=JSON”-satser. Denna funktion säkerställer bättre kompatibilitet med framtida versioner av MySQL Optimizer, vilket förbättrar den långsiktiga användbarheten.

Förbättringar av trådpoolsplugin

Trådpoolspluginet innehåller nu ytterligare information i MySQL Performance Schema. Nya tabeller och kolumner ger omfattande insikter i trådpoolsanslutningar och tillstånd, vilket underlättar bättre prestandaanalys.

Andra större förändringar

Standardvärdet för systemvariabeln ’binlog_transaction_dependency_tracking’ har ändrats till ’WRITESET’, vilket signalerar en gradvis utfasning av denna funktion.

Utgåvan introducerar också ”WITH_LD” CMake-alternativet, vilket gör att användare kan specificera sitt val av länk och förbättringar av MySQL Enterprise Data Masking and De-Identification.

Slutligen har MySQL Performance Schema berikats med detaljerad trådpoolanslutningsinformation, en värdefull resurs för prestandajustering.

Borttagningar i MySQL 8.3

MySQL 8.3 ser också borttagningen av flera funktioner och funktioner, vilket betonar övergången till mer effektiva och moderna databaspraxis.

Key C API-funktioner som mysql_kill(), mysql_list_fields() och andra har tagits bort, med alternativ som föreslås för att utföra liknande operationer.

Dessutom har ”FLUSH HOSTS”-satsen, som användes för att rensa den interna cachen för värdnamn, som tidigare föråldrats, nu tagits bort. Användare uppmanas att använda alternativa metoder för att rensa värdcachen.

Olika replikerings- och serveralternativ, såsom ”–slave-rows-search-algorithms” och ”–log_bin_use_v1_events,” har också tagits bort, vilket styr användarna mot mer effektiva och moderna metoder.

Slutligen begränsar MySQL 8.3 användningen av skrivuppsättningar för konfliktkontroller till radbaserad loggning, vilket indikerar en förfinad metod för spårning av binär loggtransaktionsberoende.

I ljuset av alla dessa förändringar uppmuntras användare att bekanta sig med dem för att utnyttja databasens fulla potential i sina db-hanteringsuppgifter.

Kred , Artikel ovan är en översättning av

https://linuxiac.com/mysql-8-3-database-released/

Här finns dom stora förändringar ifrån MySQL själva

https://dev.mysql.com/doc/refman/8.3/en/mysql-nutshell.html

https://dev.mysql.com/doc/relnotes/mysql/8.3/en/news-8-3-0.html

Intervjugästen var ingen mindre än Mark Shuttleworth, vd för Canonical. Han avslöjade att Ubuntu 24.04 LTS kommer att få 12 års uppdateringar, och samma åtagande skulle göras för vissa äldre LTS-utgåvor (utan att ange några versioner).

Mark nämner :

I don’t want to steal somebody else’s thunder, but essentially 12 years is what we are going to do for 24.04, and we are gonna go back and do that for some of the older ones as well.

Mer kan läsa här :

https://news.itsfoss.com/ubuntu-24-04-lts-support/

Kommandot find i Linux är ett mycket kraftfullt verktyg för att söka efter filer och mappar i filsystemet. Här är några grundläggande sätt att använda det:

1. Sök efter filer med ett specifikt namn:

   find /sökväg/till/mapp -name filnamn

Exempel: find /home/användare -name anteckningar.txt söker efter en fil med namnet anteckningar.txt i användarens hemmapp.

2. Sök efter filer baserat på filtyp:

   find /sökväg/till/mapp -type f

Exempel: find /home -type f listar alla filer under /home-katalogen.

3. Sök efter mappar:

   find /sökväg/till/mapp -type d

Exempel: find /home -type d listar alla mappar under /home-katalogen.

4. Kombinera find med andra kommandon:
   Du kan använda find med andra kommandon med hjälp av -exec flaggan. Exempel:

   find /sökväg/till/mapp -type f -exec grep 'sökt_text' {} \;

Detta söker efter alla filer som innehåller texten ’sökt_text’.

Sök efter filer baserat på filstorlek:

   find /sökväg/till/mapp -size +storlek

Exempel: find / -size +1M söker efter filer som är större än 1 megabyte i hela filsystemet.

Sök efter filer baserat på ändringsdatum:

   find /sökväg/till/mapp -mtime -dagar

Exempel: find /home/användare -mtime -10 söker efter filer som ändrades inom de senaste 10 dagarna i användarens hemmapp.

Dessa är bara några exempel på hur du kan använda find-kommandot. Det finns många andra alternativ och flaggor som gör find till ett mycket anpassningsbart verktyg för att söka i filsystemet.

Hur hittar en file med viss type

För att hitta filer av en viss typ med find-kommandot i Linux, använder du -type-flaggan följt av en bokstav som specifierar filtypen. De vanligaste filtyperna som kan sökas är:

• f för vanliga filer
• d för kataloger (mappar)
• l för symboliska länkar

Till exempel, för att hitta alla vanliga filer i en specifik katalog och dess underkataloger, kan du använda:

find /sökväg/till/mapp -type f

Om du istället vill hitta alla kataloger, använd:

find /sökväg/till/mapp -type d

Och för att hitta alla symboliska länkar:

find /sökväg/till/mapp -type l

Dessa kommandon listar alla matchningar inom den angivna sökvägen. Du kan också kombinera -type med andra flaggor och kriterier för att ytterligare begränsa din sökning.

Att kombinera flera alternativ och kriterier i find-kommandot i Linux är en kraftfull metod för att skräddarsy din fil- och katalogsökning. Här är några exempel på hur du kan göra detta:

Sök efter filer av en viss typ och storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size +1M

Detta hittar alla vanliga filer (-type f) som är större än 1 megabyte (-size +1M) i den angivna katalogen och dess underkataloger.

Sök efter filer baserat på ändringsdatum och filnamn:

   find /sökväg/till/mapp -mtime -10 -name "*.txt"

Här söker du efter .txt-filer (-name "*.txt") som ändrades inom de senaste 10 dagarna (-mtime -10).

Kombinera sökningar med logiska operatorer:

• AND (implicit):
  find /sökväg/till/mapp -type f -size +1M -name "*.log"
  Detta söker efter alla vanliga filer (-type f) som är större än 1M och har .log-ändelsen.
• OR:
  find /sökväg/till/mapp \( -name "*.txt" -o -name "*.log" \)
  Hittar filer som slutar på .txt eller .log.
• NOT:
  find /sökväg/till/mapp -type f ! -name "*.txt"
  Hittar alla filer som inte slutar på .txt.

Använda -exec för att utföra kommandon på hittade filer:

   find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.tmp" -exec rm {} \;

Detta söker efter alla .tmp-filer och tar bort dem.

Kom ihåg att du kan kombinera dessa alternativ och kriterier på olika sätt för att passa dina specifika behov. Användningen av parenteser (\( och \)) är viktig när du kombinerar kriterier med OR, och backslash \ används för att undvika att skalet tolkar parenteser och andra specialtecken felaktigt.

Hitta en fil med en viss storlek

För att hitta en fil av en viss storlek med find-kommandot i Linux, använder du -size flaggan. Du kan specificera storleken i olika enheter, som block (b), kilobytes (k), megabytes (M), och gigabytes (G). Här är några exempel:

Hitta filer exakt av en specifik storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size 10M

Detta hittar alla filer som exakt är 10 megabyte stora.

Hitta filer som är större än en viss storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size +10M

Detta hittar filer som är större än 10 megabyte.

Hitta filer som är mindre än en viss storlek:

   find /sökväg/till/mapp -type f -size -10M

Detta hittar filer som är mindre än 10 megabyte.

Kom ihåg att ange rätt sökväg för mappen där du vill börja sökningen. -type f är valfritt men det hjälper till att begränsa sökningen till endast filer, utesluter mappar och andra typer av innehåll.

Hittar filer baserat på rättigheter

För att hitta filer baserade på deras filrättigheter (även kända som filbehörigheter eller filattribut) i Linux, använder du find-kommandot tillsammans med -perm-flaggan. Här är några exempel på hur du kan göra detta:

1. Hitta filer med exakta rättigheter:

   find /sökväg/till/mapp -type f -perm 0644

Detta kommando söker efter alla filer (-type f) som har exakta rättigheter 0644 i den angivna katalogen och dess underkataloger. I det här exemplet, 0644 representerar vanliga läs- och skrivrättigheter för ägaren och enbart läsrättigheter för grupp- och andra användare.

2. Hitta filer med specifika rättigheter inställda:

• För att hitta filer där alla angivna rättigheter är inställda, använd -perm -mode:
  find /sökväg/till/mapp -type f -perm -u+r
  Detta hittar filer som är läsbara av ägaren (u+r).
• För att hitta filer där någon av de angivna rättigheterna är inställda, använd -perm /mode:
  find /sökväg/till/mapp -type f -perm /a+x
  Detta hittar filer som är exekverbara av någon (ägare, grupp eller andra).

2. Hitta filer med specifika rättigheter inte inställda:
   Om du vill hitta filer där vissa rättigheter inte är inställda, kan du använda ! före -perm:

   find /sökväg/till/mapp -type f ! -perm 0777

Detta hittar alla filer som inte har fulla rättigheter (dvs. inte rwxrwxrwx för ägare, grupp och andra).

Kom ihåg att ersätta /sökväg/till/mapp med den faktiska sökvägen där du vill söka och anpassa rättighetsvärdet (0644, u+r, etc.) efter dina behov. Filrättigheter i Linux är ett komplext ämne, så se till att du förstår filrättigheternas notation innan du använder dessa kommandon.

Kör kommandon på filerna som hitta kommandot hittar

För att köra kommandon på filerna som find-kommandot hittar, kan du använda -exec-flaggan i ditt find-kommando. Detta gör det möjligt att köra nästan vilket kommando som helst på varje fil som matchar dina find-kriterier. Här är några exempel på hur du kan göra detta:

Ta bort filer:

   find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.tmp" -exec rm {} \;

Detta hittar alla .tmp-filer och tar bort dem.

Ändra filrättigheter:

   find /sökväg/till/mapp -type f -perm 0644 -exec chmod 0664 {} \;

Detta ändrar rättigheterna för alla filer med rättigheter 0644 till 0664.

Kopiera filer till en annan mapp:

   find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.jpg" -exec cp {} /sökväg/till/annan/mapp \;

Detta kopierar alla .jpg-filer till en annan angiven mapp.

Skriva ut innehåll i filer:

  find /sökväg/till/mapp -type f -name "*.txt" -exec cat {} \;

Detta skriver ut innehållet i alla .txt-filer.

I dessa exempel är {} en platsmarkör för varje fil som hittas av find. Kommandot efter -exec utförs för varje sådan fil. \; i slutet är nödvändigt för att indikera slutet av kommandot som ska köras.

Kom ihåg att vara försiktig när du använder -exec, speciellt med kommandon som rm som kan radera filer. Det är alltid en bra idé att först köra find-kommandot utan -exec för att se vilka filer som kommer att påverkas.

Manunal sidan för find

Linus Torvalds tillkännagav idag lanseringen och allmän tillgänglighet av Linux-kärnan 6.7, den senaste stabila versionen av Linux-kärnan som introducerar flera nya funktioner och förbättringar.

Höjdpunkterna i Linux-kärnan 6.7 inkluderar implementeringen av bcachefs filsystem, ett kopiera-på-skriv-filsystem (COW) för Linux-baserade operativsystem utformat för att konkurrera med de moderna funktionerna som erbjuds av filsystemen Btrfs och ZFS samtidigt som det har hastigheten och prestanda av filsystemen EXT4 och XFS.

Linuxkärnan 6.7 introducerar också stöd för NVIDIAs GSP-firmware i Nouveau open source-grafikdrivrutin, som endast kommer att användas på hårdvara där GSP (GPU System Processor) inte stöds samtidigt som den är valfri på hårdvara där den redan stöds.

Nya funktioner för Btrfs-filsystemet ingår också, såsom raid-stripe-tree, ett nytt träd för logisk filomfattning där den fysiska mappningen kanske inte matchar på flera enheter, enkel kvotredovisning (squota) och temporärt filsystem fsid (temp_fsid).

Mer finns att läsa här.

Linux Kernel 6.7 Officially Released, This Is What’s New

Inledning:
I en värld där digital övervakning och integritetsintrång blir allt vanligare, framstår Tor Browser som en bastion för online-anonymitet. Utvecklad av Tor Project, en icke-vinstdrivande organisation, är Tor Browser inte bara en webbläsare, utan ett kraftfullt verktyg för att bevara användarnas integritet på internet.

Vad är Tor Browser?
Tor Browser är en unik webbläsare designad för att skydda användarnas identitet och personliga data på internet. Genom att använda onion routing-teknik, omdirigeras användarnas webbtrafik genom ett nätverk av servrar för att dölja deras plats och användaraktivitet, vilket gör det nästan omöjligt att spåra.

Hur Fungerar Tor-nätverket?
Tor-nätverket består av tusentals frivilliga servrar, kända som ”noder”. När en användare navigerar på internet via Tor Browser, krypteras deras data och passerar genom minst tre slumpmässigt valda noder innan den når sitt slutmål. Vid varje steg blir användarens ursprungliga IP-adress alltmer dold.

Användningsområden och Fördelar:
Tor Browser är populär bland journalister, människorättsaktivister, och de som bor i länder med strikt internetcensur. Den ger åtkomst till blockade webbplatser och skyddar användare mot övervakning och analys av deras internetaktiviteter. Dessutom möjliggör Tor Browser säker tillgång till ”dark web”, en del av internet som inte indexeras av traditionella sökmotorer.

Säkerhetsfunktioner:
Tor Browser innehåller flera inbyggda säkerhetsfunktioner för att skydda mot spårning och övervakning. Det inkluderar blockerare för vissa webbteknologier som Flash och vissa JavaScript, vilka kan användas för att identifiera användare.

Utmaningar och Risker:
Trots dess många fördelar, är Tor Browser inte utan nackdelar. På grund av dess konstruktion kan surfhastigheten vara långsammare. Dessutom kan vissa illasinnade aktörer försöka exploatera Tor-nätverket, vilket understryker behovet av ytterligare säkerhetsåtgärder, som att undvika att ladda ner okända filer eller klicka på misstänkta länkar.

Slutsats:
Tor Browser står som ett viktig verktyg för att upprätthålla digital frihet och integritet. I en tid då våra digitala fotspår konstant granskas och analyseras, erbjuder Tor Browser en lösning för de som söker skydd mot den alltmer invasiva digitala övervakningen. Dock, som med alla verktyg, krävs det ansvar och försiktighet för att använda det effektivt och säkert.

---

Installera Tor webläsare på Debian, mint och ubuntu

För att installera Tor Browser på Ubuntu, följ dessa steg:

1. Uppdatera Ubuntus paketlista:
   Öppna en terminal och kör:

   sudo apt update

2. Installera Nödvändiga Beroenden:
   Vissa paket krävs för att Tor Browser ska kunna köras. Installera dem med:

   sudo apt install apt-transport-https wget -y

3. Ladda ner Tor Browser:
   Gå till Tor Browsers nedladdningssida via din webbläsare och ladda ner Linux-versionen. Alternativt kan du använda kommandot wget för att ladda ner den direkt i terminalen. Länken finns på Tor-projektets officiella webbplats.
4. Packa upp den nedladdade filen:
   När nedladdningen är klar, packa upp filen. Om du laddade ner den via en webbläsare kan den finnas i mappen Downloads. Använd detta kommando för att packa upp:

   tar -xvJf tor-browser-linux64-*_en-US.tar.xz

Ersätt * med versionsnumret som du laddade ner.

5. Kör Tor Browser:
   Navigera till den uppackade Tor Browser-mappen och kör filen start-tor-browser.desktop. Detta kan göras via terminalen eller filhanteraren. Om du använder terminalen:

   cd tor-browser_en-US
   ./start-tor-browser.desktop

6. Konfigurera och Börja Använda Tor Browser:
   Vid första starten kommer Tor Browser att be dig konfigurera inställningar eller ansluta direkt. Välj som per ditt behov.
7. (Valfritt) Skapa en genväg på skrivbordet:
   Om du vill skapa en genväg på ditt skrivbord, använd följande kommando:

   ln -s ~/tor-browser_en-US/start-tor-browser.desktop ~/Desktop/

Se till att sökvägarna är korrekta enligt din Tor Browser-installationsplats.

Kom ihåg, när du laddar ner programvara som Tor Browser, använd alltid officiella och pålitliga källor för att undvika säkerhetsrisker.

---

Några säkerhetstips

Några tips för att använda Tor-webbläsaren på ett säkert sätt
Tor-webbläsaren är inte som din vanliga webbläsare, så du måste följa vissa saker som minskar risken för att din identitet läcker ut på internet med bibehållen integritet och anonymitet.

1. Undvik att maximera Tor-webbläsaren
   Maximera eller ändra aldrig bildförhållandet för Tor-webbläsarens standardfönster; om du gör det kommer vem som helst att kunna spåra dig genom att upptäcka din skärmstorlek och upplösning.
   Även om du redan har maximerat eller ändrat bildförhållandet, kommer Tor-webbläsaren att visa dig varningen i den översta raden, och i nästa lansering kommer Tor-webbläsaren att starta igen med ett fast förhållande.

2. Justera din säkerhetsnivå
   Säkerhetsnivån är den åtkomstnivå som Tor-webbläsaren tillåter till en webbplats; standarden är standard och kan ändras till ”säkrare” eller ”säkraste” nivåer (läs mer om dem).

3. Dela aldrig din ursprungliga identitet. Om du använder Tor-webbläsaren som en ersättning för din ursprungliga webbläsare, rekommenderar jag att du använder dina ursprungliga inloggningar för att komma åt webbplatser på ytnivå som Google, Facebook, YouTube, etc.I det här scenariot är du bara skyddad eller anonym från din internetleverantör; webbplatsen kan fortfarande spåra dig när du använder din ursprungliga inloggningsinformation, så det är upp till dig att bestämma vad du vill ha; alternativt kan du komma åt denna sida utan inloggning eller skapa ett disponibelt konto med pseudoinformation.
   
   Men den här instruktionen är endast för platser på ytnivå; om du tänker komma åt Dark web (det rekommenderas absolut inte att göra det), dela, logga in eller spara aldrig ditt konto eller någon information i Tor-webbläsaren eller på internet.
   
   Och du kan också stöta på några webbplatser som är olagliga eller främjar tvivelaktiga eller olagliga aktiviteter; det är bäst att undvika sådana webbplatser.
   
   Många välkända webbplatser använder domäntillägget .onion inom Tor-nätverket, vilket förbättrar användarnas integritet och säkerhet; några exempel inkluderar.
   
   DuckDuckGo (duckduckgogg42xjoc72x3sjasowoarfbgcmvfimaftt6twagswzczad.onion)
   
   Facebook (facebookwkhpilnemxj7asaniu7vnjjbiltxjqhye3mhbshg7kx5tfyd.onion)
   
   Twitter (twitter3e4tixl4xyajtrzo62zg5vztmjuricljdp2c5kshju4avyoid.onion)
   
   Reddit (reddittorjg6rue252oqsxryoxengawnmo46qy4kyii5wtqnwfj4ooad.onion)
   
   Proton (protonmailrmez3lotccipshtkleegetolb73fuirgj7r4o4vfu7ozyd.onion)
   
   Observera att vissa av webbadresserna uppdateras ofta. Ovan nämnda sajter är välkända, så de brukar hålla domänen densamma, men skumma sajter byter domän oftare, så besök dem inte.

5. Undvik Torrenting eller P2P-tjänster
   Att torrentera över Tor saktar inte bara ner nätverket för alla utan är inte heller säkert. Detsamma gäller P2P-tjänster. Detta kommer att exponera din IP för internet, vilket direkt förstör din anonymitet.

6. Använd broar (om det behövs)
   Medan du använder Tor-webbläsaren kommer den att hålla dig anonym, men webbplatsen och din ISP kommer fortfarande att kunna identifiera att du använder Tor-nätverket. Detta beror på att reläet du använder för att upprätta förbindelser med webbplatser över Tor är offentligt och tillgängligt för alla. På grund av vilket vissa länder begränsar människors tillgång till Tor-webbläsaren (i princip blockerar åtkomsten till dessa offentliga reläer), är ett sådant land Kina.

• Ordet ”reläer” i sammanhanget med Tor-nätverket refererar till de noder eller servrar som din internettrafik passerar genom när du använder Tor. Dessa reläer bidrar till att anonymisera din trafik genom att omdirigera den genom en slumpmässig kedja av sådana noder innan den når sin slutdestination. Varje relä skickar trafiken vidare till nästa relä i kedjan, och varje steg gör det svårare att spåra trafiken tillbaka till dess ursprungliga källa, vilket bidrar till användarens anonymitet på internet.
• Det är också viktigt att notera att även om Tor tillhandahåller anonymitet, skyddar det inte nödvändigtvis mot övervakning på djupnivå (deep packet inspection) eller mot målinriktade attacker mot en specifik användare. Därför rekommenderas det att använda ytterligare säkerhetsåtgärder, såsom HTTPS, för att skydda din data under överföring.

.

Här laddar du ner Tor webläsare för linux

https://www.torproject.org/download

Den här versionen introducerar en ändring i standardbrandväggspolicyn för nya installationer: Blockering av utgående SMTP-trafik från interna nätverk som standard. Vi har nyligen sett att vissa installationer har infekterat system som skickar ut stora mängder skräppost, vilket resulterar i olyckliga konsekvenser som att din brandvägg visas på blockeringslistor och problem med att logga in på nätbanken.

Vi tror att denna ändring som blockerar alla utgående anslutningar på port 25 (TCP) kommer att stoppa detta problem, eftersom den porten endast används för mailserver-till-mailserver-kommunikation. Klientsystemet kommer att använda Submission på port 578 eller 465 istället och därför bör denna ändring inte orsaka några problem för nästan alla användare, utan blockera skräppost på Internet. Befintliga installationer kommer inte att se några ändringar.

Övigt :

• GRUB, the boot loader is being updated in this release to version 2.12-rc1.
• Updated packages: dhcpcd 10.0.4, elfutils 0.190, gawk 5.3.0, harfbuzz 8.2.2, hwdata PCI 2023.09.22/USB 2023.11.0.8, IANA 20231026,iproute2 6.6.0, libsodium 1.0.19, jq 1.7, linux-firmware 20231114, Lua 5.4.6, man 2.12.0, mcelog 196, mdns-repeater 1.11, meson 1.2.3, OpenSSH 9.5p1, QPDF 11.6.1, SDL2 2.18.5, shadow 4.14.2, SQLite 3.44.1, Squid 6.6, strongSwan 5.9.12, sudo 1.9.15p2, texinfo 7.1, unbound 1.19.0, usbutils 017, xfsprogs 6.5.0, XZ 5.4.5
• CA-certifikatpaketet har uppdaterats

Linux.se åsikt om IpFire

Det går fort att installera Ipfire, den har textbaserade installation. Man behöver ha en dator med nätverkskort.

Här läser du mer om IPFire 2.27

Här kan du laddar ner den ( Finns både till x86 och ARM )

https://www.ipfire.org/download/ipfire-2.27-core182

Här kan du läsa mer Linix.se wiki :

https://wiki.linux.se/index.php/IPFire

htop är ett interaktivt systemövervakningsverktyg för Unix-liknande operativsystem. Det erbjuder en mer användarvänlig och visuellt tilltalande vy jämfört med det traditionella top-kommandot. Med htop kan användare se en detaljerad lista över alla pågående processer och deras status, samt använda olika funktioner för att hantera dessa processer. Här är några av huvudegenskaperna:

1. Interaktivt Gränssnitt: Användare kan interagera direkt med processer, som att avsluta (kill) eller ändra prioritet (renice) med hjälp av tangentbordskommandon.
2. Färgkodad Visning: htop visar processer och resursanvändning med olika färger, vilket gör det enklare att snabbt få en översikt över systemets status.
3. CPU-, Minnes- och Swap-Användning: Det visar realtidsinformation om CPU-, minnes- och swap-användning. Varje CPU-kärna kan visas separat, och minnes- och swap-användningen presenteras i både grafisk och numerisk form.
4. Sortering och Filtrering: Användare kan sortera processlistan baserat på olika kriterier som CPU-användning, minnesanvändning, användar-ID, och process-ID. Det går också att filtrera processlistan för att bara visa processer som matchar specifika kriterier.
5. Anpassningsbara Inställningar: htop tillåter användare att anpassa vad som visas och hur det visas. Användare kan välja vilka kolumner som ska visas och i vilken ordning.
6. Trädvy: Förutom den standard listvyn av processer, kan htop också visa processerna i en trädstruktur, vilket gör det enklare att se vilka processer som är barn till andra processer.
7. Uppdateras i Realtid: Informationen som visas av htop uppdateras i realtid, vilket ger användare en aktuell vy över systemets aktivitet och prestanda.

htop är speciellt användbart för systemadministratörer och power users som behöver övervaka och hantera systemresurser effektivt. Det är ett kraftfullt verktyg som kombinerar omfattande funktionalitet med användarvänlighet.

Load Average

htop

ANNONS!

Vågar du testa Linux? Nu finns Linuxhjälp att få på Orrspelsvägen 13, Bromma , 22 min ifrån T-centralen med tub och tricken. Vad behöver du hjälp med : Trasig dator? Modernisera datorer så dom känns snabbare. Installationshjälp med lInux Hjälp med datorn i hemmet? Bättre WiFi täckning i hemmet? Hjälp med E-post? Datorhjälp i hemmet för 350:- /tim efter RUT avdraget. Öppet tider se webbplats. Telefon 08 37 21 00 E-post kontakt@datorhjalp.se Hemsida : Datorhjälp.se

Vi har det senaste månaden dränkt linux.se med artiklar hur man gör olika saker, undertecknad har funnit ett stort nöje i att med AIs hjälp producera Linux logotypen / maskot i en massa sitationer.

Nackdelen är att filerna kan bli över 1 MB styck, det kanske inte spela så där jättestort roll, när man sitter på en snabb uppkoppling eller har 5G.

Dessutom finns många som får betala för varje GB.

Lösningen blev att ta fram ett bash script som gå genom alla jpg och png filer, filer som är större än en viss storlek halveras med 50%.

Innan vi optimerade bilderna så hade Linux.se

Total Image Size: 87353932 bytes dvs 83, 31 megabytes , att ladda 83 MB

1. Dial-up (56 kbps): Cirka 12,857 sekunder (ca 3.573.57 timmar).
2. DSL (5 Mbps): Cirka 144 sekunder (ca 2.42.4 minuter).
3. Kabelinternet (100 Mbps): Cirka 7.2 sekunder.
4. Fiber (1 Gbps): Cirka 0.72 sekunder.
5. 4G mobilnätverk (20 Mbps): Cirka 36 sekunder.
6. 5G mobilnätverk (100-300 Mbps): Cirka 3.6 sekunder.

Punkt 1 inte så akutell längre, utan får vara där som jämförelse för att minnas fonstora dar. Men en 5 Mps uppkoppling är inte så ovanligt idag, det räcker med 4G uppkoppling eller bara vistas på ett ställe med dålig wifi täckning.

Efter vi har optimerat sajten med så blev det total Image Size: 28055767 bytes, vilket ger

1. Dial-up (56 kbps): Cirka 4,000 sekunder (ca 66.766.7 minuter).
2. DSL (5 Mbps): Cirka 44.8 sekunder.
3. Kabelinternet (100 Mbps): Cirka 2.24 sekunder.
4. Fiber (1 Gbps): Cirka 0.224 sekunder.
5. 4G mobilnätverk (20 Mbps): Cirka 11.2 sekunder.
6. 5G mobilnätverk (100-300 Mbps): Cirka 1.12 sekunder.

Det kanske inte 100% optimalt fortfarande, man skulle kunna begränsa antaler inlägg per sidvisning osv.

Fördelen att optimera storleken är :

Google gillar snabb laddade sidorna , man kan belönas med en bättre rakning på google.

Nackdelen :

Bilderna blir lite suddiga.

Har använt 3 olika script , 2 skrivna i PHP och 1 bash. PHP scriptet kan köras på din lokala LAMP installation och man kan även göra dem med php cli

PHP Script 1:

<?php
function getPageSize($url) {
    // Hämta sidans innehåll
    $html = file_get_contents($url);

    // Skapa en DOMDocument och ladda HTML-innehållet
    $doc = new DOMDocument();
    @$doc->loadHTML($html);

    // Räkna storleken på sidan (i bytes)
    $pageSize = strlen($html);

    // Hitta alla bild-element
    $images = $doc->getElementsByTagName('img');
    $imageSizeTotal = 0;
    foreach ($images as $img) {
        $imgUrl = $img->getAttribute('src');
        $imgData = file_get_contents($imgUrl);
        $imageSize = strlen($imgData);
        $imageSizeTotal += $imageSize;
    }

    // Räkna antalet länkar
    $links = $doc->getElementsByTagName('a');
    $numberOfLinks = $links->length;

    // Resultat
    return [
        'Total Page Size' => $pageSize,
        'Total Image Size' => $imageSizeTotal,
        'Number of Images' => $images->length,
        'Number of Links' => $numberOfLinks
    ];
}

// Använd funktionen
$url = 'https://www.foobar.foo'; // Byt ut mot den önskade URL:en
$result = getPageSize($url);

// Skriv ut resultaten
echo "Total Page Size: " . $result['Total Page Size'] . " bytes\n";
echo "Total Image Size: " . $result['Total Image Size'] . " bytes\n";
echo "Number of Images: " . $result['Number of Images'] . "\n";
echo "Number of Links: " . $result['Number of Links'] . "\n";
?>

Byt ut $url = ’https://www.foobar.foo’; till valfri sida som skall laddas. Skriptet ovan mäter hur stor en hemsida i bytes hur många utlänkar det finns.

PHP Script 2
<?php
function getImageSizes($url) {
// Hämta sidans innehåll
$html = file_get_contents($url);

// Skapa en DOMDocument och ladda HTML-innehållet
$doc = new DOMDocument();
@$doc->loadHTML($html);

// Hitta alla bild-element
$images = $doc->getElementsByTagName(’img’);
foreach ($images as $img) {
$imgUrl = $img->getAttribute(’src’);

// För att hantera relativa URL:er
if (parse_url($imgUrl, PHP_URL_SCHEME) == ”) {
$imgUrl = rtrim($url, ’/’) . ’/’ . ltrim($imgUrl, ’/’);
}

// Hämta bildens data och beräkna storleken
$imgData = @file_get_contents($imgUrl);
if ($imgData !== false) {
$imageSize = strlen($imgData) / 1024; // Storlek i kilobytes (KB)
echo ”Bild: $imgUrl – Storlek: ” . round($imageSize, 2) . ” KB\n”;
} else {
echo ”Kunde inte hämta bilden: $imgUrl\n”;
}
}
}

// Använd funktionen
$url = ’https://www.foobar.foo’; // Byt ut mot den önskade URL:en
getImageSizes($url);
?>

Koden visa hur stora bilder en webplats länkar in. Annars som exempel 1

PHP Script 3 :

Det här scriptet mäter hur snabbt det tar att ladda hem sida med kod och bilder. Du kan behöver installera php-curl med ( Gäller Debian, Ubunut och mint) andra paket system RTFM.

sudo apt-get update
sudo apt-get install php-curl

<?php

function getPageLoadTime($url) {
    // Starta timer
    $start = microtime(true);

    // Hämta HTML-innehållet på sidan
    $ch = curl_init();
    curl_setopt($ch, CURLOPT_URL, $url);
    curl_setopt($ch, CURLOPT_RETURNTRANSFER, 1);
    $html = curl_exec($ch);
    curl_close($ch);

    // Ladda HTML-innehållet i en DOM-parser
    $dom = new DOMDocument();
    @$dom->loadHTML($html);
    $images = $dom->getElementsByTagName('img');

    // Hämta varje bild
    foreach ($images as $img) {
        $imgUrl = $img->getAttribute('src');
        // Hantera bara fullständiga URL:er
        if (filter_var($imgUrl, FILTER_VALIDATE_URL)) {
            $ch = curl_init();
            curl_setopt($ch, CURLOPT_URL, $imgUrl);
            curl_setopt($ch, CURLOPT_RETURNTRANSFER, 1);
            curl_exec($ch);
            curl_close($ch);
        }
    }

    // Stoppa timer och beräkna total tid
    $end = microtime(true);
    return $end - $start;
}
$url = "https://www.example.com"; // Byt ut mot önskad URL
$loadTime = getPageLoadTime($url);
echo "Total laddningstid för sidan: " . $loadTime . " sekunder";
?>

Nu till bash skriptet

#!/bin/bash

# Funktion för att visa hjälpmeddelande
show_help() {
    echo "Användning: $0 -m <minstorlek_kb> -c <kompressionskvalitet> -s <storlek>"
    echo "  -m: Minsta filstorlek i KB för bearbetning"
    echo "  -c: Sätt kompressionskvaliteten (exempel: 85)"
    echo "  -s: Sätt ny storlek (exempel: 800x600)"
    exit 1
}

# Kontrollera om några parametrar anges
if [ $# -eq 0 ]; then
    show_help
fi

# Standardvärden
min_size=""
compression=""
size=""

# Hantera inmatningsparametrar
while getopts "hm:c:s:" opt; do
  case $opt in
    m) min_size=$OPTARG ;;
    c) compression=$OPTARG ;;
    s) size=$OPTARG ;;
    h) show_help ;;
    \?) show_help ;;
  esac
done

# Kontrollera om nödvändiga parametrar är angivna
if [ -z "$min_size" ] || [ -z "$compression" ] || [ -z "$size" ]; then
    show_help
fi

# Sök och bearbeta bilder
find . -type f \( -iname "*.jpg" -o -iname "*.jpeg" -o -iname "*.png" \) | while read image; do
    # Kontrollera storleken på bilden (i kilobytes)
    imageSize=$(du -k "$image" | cut -f1)

    if [ $imageSize -gt $min_size ]; then
        # Skapa en backup av originalbilden med .bak-tillägg
        cp "$image" "$image.bak"
        # Ändra storleken om storleksparameter är satt
        if [ ! -z "$size" ]; then
            mogrify -resize "$size" "$image"
        fi

        # Justera kompressionsgraden av bilden om kompressionsparameter är satt
        if [ ! -z "$compression" ]; then
            mogrify -quality "$compression" "$image"
        fi

        echo "Bilden $image har bearbetats och backats upp."
    fi
done
echo "Alla bilder bearbetade."

Koden ovan kopiera med lämplig filnamn till /usr/local/bin mappen och chmod +x görs. Koden söker igenom alla filer som är png och jpg, och större än 500 KB

Scriptet körs som

compress_images.sh -c 75 -s 800×600 -m 500

-c Kompremera ner bilden till 75% av kvaliten och -s krymper storleken önskad storlek i pxlar

För att köra skriptet behövs paktet ImageMagick installerat och du behöver shell access , bästa är att köra en VPS. Har man webhotell, så bör man skaffa sej en VPS istället. Tex Spacedump IT har billiga VPS.

OBS! GÖR BACKUP INNAN NI ANVÄNDER BASH SCRIPTET.
Fel använt kan scriptet förstöra era bilder.

QEMU (Quick Emulator) är en fri och öppen källkods mjukvaru som används för att emulera och virtualisera system. Den fungerar på två huvudsakliga sätt: genom fullständig systememulering och genom att använda en virtualiseringsmetod som kallas KVM (Kernel-based Virtual Machine). QEMU kan köra program och operativsystem skrivna för en typ av dator på en dator med en annan arkitektur.

Fullständig Systememulering

I detta läge emulerar QEMU en hel dator, inklusive processor och olika hårdvarukomponenter. Detta möjliggör att man kör operativsystem och program som är avsedda för en annan CPU-arkitektur än värdsystemets. Till exempel kan du använda QEMU för att köra en ARM-baserad operativsystem på en x86-baserad maskin.

Virtualisering med KVM

När den används tillsammans med KVM, tillåter QEMU nära-nativ prestanda genom att köra gästoperativsystemet direkt på CPU:n. Detta är möjligt på system där CPU:n stödjer hårdvaruassisterad virtualisering. I det här läget agerar QEMU mer som en hypervisor, hanterar resursallokering och isolering mellan olika virtuella maskiner.

Egenskaper

• Multiplattform: QEMU kan köras på olika värdoperativsystem som Linux, Windows och macOS.
• Stöd för Flera Arkitekturer: Det stödjer emulering av många olika CPU-arkitekturer, inklusive x86, ARM, PowerPC, SPARC, MIPS och andra.
• Flexibilitet: Det erbjuder en hög grad av konfigurerbarhet och kan anpassas för olika användningsfall och prestandakrav.

QEMU 8.2 släppt med Virtio-Sound Device, RISC-V KVM AIA Support.Bland andra anmärkningsvärda ändringar, MIPS och PowerPC-emulering förbättrades med stöd för den nya audiodev-egenskapen till fuloong2e-maskinen (för MIPS) och pegasos2- och 40p-maskiner (för PowerPC), SPARC-emulering kan nu konvertera instruktionsöversättare för att använda avkodningsträd, och det finns en ny enhetsdrivrutin för Hyper-V Dynamic Memory Protocol.

Alla ändringa QEMU 8.2 och Hemsida för att ladda hem Qmeu 8.2

Hemsida https://www.qemu.org/

Exempel på hur man kan använda QEMU

Kör Mac OS i ett fönster under Linux

Linux.se önskar alla en God Jul. Hoppas att Ni får tid att fördjupa Er i linux och andra öppna källkods produkter under jul och nyårsledigheten.

MuseScore är en populär och gratis mjukvara för notskrift som används för att skapa, spela upp och skriva ut noter. Det är öppen källkod och tillgängligt för olika operativsystem, inklusive Windows, macOS och Linux. MuseScore är utformad för att vara ett användarvänligt och mångsidigt verktyg för musiker, musiklärare, kompositörer och hobbyanvändare. Här är några av dess viktigaste funktioner:

Funktioner i MuseScore

1. Notskrift:

• Möjliggör skapandet av professionellt utseende partitur.
• Stödjer en bred uppsättning notationsmöjligheter, inklusive standardnoter, ackord, texter, artikulationer, dynamik och mycket mer.

1. Användarvänligt Gränssnitt:

• Har ett intuitivt gränssnitt som gör det enkelt att lära sig och använda.
• Inkluderar en drag-and-drop-funktionalitet för att lägga till noter och symboler på partituret.

1. Spela Upp Musik:

• Inbyggd uppspelningsfunktion för att lyssna på komponerad musik.
• Möjlighet att ändra instrumentklanger och använda olika ljudbibliotek.

1. Importera och Exportera:

• Stödjer import och export av olika filformat, inklusive MIDI, MusicXML, och olika ljudformat.
• Användare kan också exportera partitur till PDF-format.

1. Anpassning:

• Möjlighet att anpassa layout och design av partitur.
• Användare kan skapa egna mallar för snabbt återskapande av önskad layout i nya projekt.

1. Plug-ins och Integration:

• Stöd för plug-ins för att utöka funktionaliteten.
• Möjlighet att integrera med andra mjukvaror och plattformar.

1. Community och Stöd:

• Aktiv community där användare kan dela partitur, tips och tekniker.
• Tillgång till online-handböcker, handledningar och forum för stöd.

Användningsområden

• Musikundervisning: Lärare kan använda MuseScore för att skapa övningar och arrangemang för studenter.
• Komposition: Kompositörer kan dra nytta av dess avancerade notationsfunktioner för att komponera musik.
• Arrangering och Orkestrering: Användbart för att arrangera musik för olika ensembler och orkestrar.
• Hobbyanvändning: Musikentusiaster kan använda MuseScore för att transkribera eller skapa musik som hobby.

MuseScore erbjuder en kostnadsfri och tillgänglig lösning för notskrift, vilket gör det till ett populärt val för personer inom en rad olika musikaliska discipliner och intressen.

Installera MuseScore med flatpak

sudo apt install flatpak

flatpak install https://dl.flathub.org/repo/appstream/org.musescore.MuseScore.flatpakref

Alla nyheter i musescore finns här

https://musescore.org/en/4.2

Här kan du ladda ner Musescore

https://musescore.org/en/download/musescore-x86_64.AppImage

Här är en lista av de 10 bästa programmeringsspråken 2023 på GitHub, rankade enligt pull-förfrågningar – ett förslag om att slå samman kodändringar till ett arkiv, vilket är ett tillförlitligt mått.

1	Python	17.715%
2	Java	11.086%
3	Go	10.817%
4	JavaScript	10.065%
5	C++	9.712%
6	TypeScript	7.610%
7	PHP	4.835%
8	Ruby	4.690%
9	C	4.309%
10	C#	3.531%

https://madnight.github.io/githut/#/pull_requests/2023/3

Darktable: En Kraftfull Öppen Källkods-Partner för Fotografer

I den digitala fotograferingens era, där bildredigering spelar en lika viktig roll som själva fotograferingen, har darktable framträtt som en betydande aktör. Detta öppen källkods-program för fotoredigering och hantering av fotobibliotek har vunnit hjärtan bland professionella och amatörfotografer över hela världen, tack vare dess omfattande funktioner och icke-destruktiva redigeringsmetod.

Vad är Darktable?

Darktable är ett gratis, öppen källkods-program utformat för att hantera och redigera RAW-bilder. Det skiljer sig från andra bildredigeringsprogram genom sin icke-destruktiva redigeringsprocess, som gör det möjligt för användare att experimentera med olika redigeringsalternativ utan att ändra den ursprungliga bilden. Programmet erbjuder ett komplett arbetsflöde för fotografer, från import och sortering till redigering och exportering av bilder.

Funktioner och Fördelar

Omfattande RAW-stöd

Darktable är specialiserat på att hantera RAW-format, som är det digitala motsvarigheten till en oprocessad film. Detta format behåller mer information än komprimerade format som JPEG, vilket ger fotografer större frihet i efterbehandlingen.

Icke-destruktiv Redigering

Varje ändring som görs i Darktable sparas som en uppsättning instruktioner. Det innebär att den ursprungliga bilden förblir oförändrad, och användaren kan när som helst återgå till ursprungstillståndet.

Modulbaserad Design

Darktable erbjuder en mängd redigeringsmoduler, var och en dedikerad till en specifik aspekt av bildbehandlingen. Detta inkluderar färgkorrigering, exponeringsjusteringar, skärpa, brusreducering och mycket mer.

Avancerad Färghantering

Med stöd för olika färgprofiler och -rymder, säkerställer Darktable att färgåtergivningen förblir konsekvent över olika enheter.

Hantering av Fotobibliotek

Förutom redigeringsverktyg erbjuder Darktable funktioner för att organisera, tagga och sortera bilder, vilket underlättar hantering av stora fotokollektioner.

Varför Välja Darktable?

Kostnadseffektivitet

Som ett öppen källkods-program är Darktable helt gratis, vilket gör det till ett attraktivt alternativ för fotografer som inte vill binda sig till dyra prenumerationsmodeller som ofta följer med kommersiell programvara.

Anpassningsbarhet

Med möjligheten att lägga till plugins och anpassa arbetsflöden, kan Darktable skräddarsys för att möta specifika behov och preferenser.

Plattformsoberoende

Darktable kan användas på flera operativsystem, inklusive Linux, macOS och Windows, vilket gör det tillgängligt för en bred användarbas.

Sammanfattning

Darktable representerar en ny era av tillgänglighet och anpassningsbarhet inom fotoredigering. Dess kraftfulla verktyg och användarvänliga gränssnitt gör det till ett utmärkt val för både professionella fotografer och hobbyfotografer. Genom att kombinera avancerade funktioner med flexibiliteten i ett öppen källkods-format, fortsätter Darktable att vara en ovärderlig resurs i den digitala fotograferingens värld.

Vad är nytt i 4.6.0 versionen?

Redigeringshistoriken sparas nu periodiskt automatiskt (var tionde sekund) medan du redigerar bilder i mörkrumsvyn. Det automatiska sparintervallet kan ändras (via en inställning) eller automatiskt spara kan inaktiveras helt (genom att ställa in intervallet till 0).

En ny bearbetningsmodul rgb-primärer har lagts till. Denna modul kan användas för ömtåliga färgkorrigeringar samt kreativ färggradering. Det gör att de röda, gröna och blå primärfärgerna kan flyttas runt med ”nyans” och ”renhet” kontroller.

Dessutom innehåller sigmoidmodulen nu en ny primärsektion, som kan användas för att på ett elegant sätt hantera svåra ljussituationer (t.ex. lysdioder) och justera bildens övergripande utseende. Att ändra dessa parametrar kan ge tilltalande solnedgångar, förbättrade hudtoner etc. Den här funktionen kan endast användas med sigmoids per-kanal-läge och är löst baserad på idéer från Troy Sobotkas AgX och relaterat arbete i Blender-communityt. Den medföljande ”släta” förinställningen bör ge en bra utgångspunkt för ytterligare korrigeringar med denna funktion.

När du arbetar med modulerna för flytande och retusch, visas nu alltid hela den obeskurna bilden, med valfri beskärning indikerad genom att visa en överlagd rektangel. Detta gör att beskurna delar av bilden kan användas utan att först behöva inaktivera beskärningsmodulen och återaktivera den när den är klar.

Vid panorering eller zoomning i mörkrumsvyn brukade en lågupplöst platshållare visas tills bilden var helt omräknat för den nyligen synliga regionen. Nu, om någon del av den föregående vyn fortfarande är synlig, kommer den delen omedelbart att visas i hög kvalitet, med endast resten av bilden som tillfälligt visas i låg kvalitet tills röret är färdigt.

Detta har uppnåtts som en del av en fullständig omarbetning av mörkrumsbildvisningen, som också har tagit bort några irriterande hopp när den lågupplösta platshållaren ersätts med omräknade bilddata, eller när du växlar mellan hel och beskuren vy (när beskärning, retuschering eller flytande moduler är (o)fokuserade).

Prestanda förbättringar

• OpenCL initieras nu i bakgrunden omedelbart efter lanseringen av darktable-gränssnittet, med framsteg som indikeras av en serie toast-meddelanden. Tidigare gjordes detta innan huvudgränssnittet lanserades, vilket kunde leda till betydande förseningar (ibland mer än en minut) mellan att användaren öppnade darktable och allt som visades på skärmen, vilket fick det att se ut som om darktable inte kunde starta. Observera att bearbetningen kommer att gå långsammare (eftersom darktable endast kommer att använda processorn) tills OpenCL är helt initierad.
• En OpenCL-kodsökväg har implementerats för linskorrigering med hjälp av inbäddad korrigeringsmetadata.
• Bildvisningshastigheten i kartvyn har ökats med 25 %.
• Exporthastigheten har förbättrats för JPEG 2000 och B&W TIFF-bilder.
• Den kromatiska aberrationsmodulen är nu cirka 10 % snabbare när den körs på processorn.

Så installera Ni Daktabel

Installation av Darktable på olika Linux-distributioner som Ubuntu, Debian, Mint och Fedora är en relativt enkel process. Nedan följer steg-för-steg instruktioner för varje distribution.

Ubuntu och Mint

På Ubuntu och Mint, som är baserade på Debian, kan du installera Darktable direkt från standardförråden. Öppna en terminal och kör följande kommand:

sudo apt update
sudo apt install darktable

Dessa kommandon kommer att uppdatera din paketlista och installera den senaste tillgängliga versionen av Darktable från Ubuntu/Mint-förråden.

Debian

På Debian kan du också installera Darktable från förråden. I en terminal, kör:

sudo apt update
sudo apt install darktable

Observera att versionen i Debian-förråden kan vara äldre än den som finns i Ubuntu/Mint, beroende på vilken version av Debian du använder.

Fedora

På Fedora använder du DNF, Fedoras pakethanterare, för att installera Darktable. Öppna en terminal och kör:

sudo dnf update
sudo dnf install darktable

Detta kommer att uppdatera dina paketförråd och installera Darktable.

Allmänna Tips

• PPA för Senaste Versionen: Om du vill ha den senaste versionen av Darktable på Ubuntu eller Mint, kan du överväga att lägga till en PPA (Personal Package Archive). Detta kan ge dig tillgång till nyare versioner än vad som finns i standardförråden.
• Flatpak eller Snap Paket: Darktable finns också tillgänglig som Flatpak eller Snap paket, vilket kan vara ett alternativ för att få den senaste versionen på vilken distribution som helst.
• Officiell Hemsida: För de senaste installationsinstruktionerna, besök Darktables officiella webbplats och deras dokumentationssektion.

Kom ihåg att efter installationen, kan du starta Darktable från din applikationsmeny eller genom att skriva darktable i terminalen.

https://www.darktable.org/

Installationsguide för Pure-FTPd på Ubuntu

FTP (File Transfer Protocol) är en av de äldsta och mest använda metoderna för att överföra filer mellan en klient och en server över ett nätverk. Pure-FTPd är en populär FTP-server som är känd för sin säkerhet och prestanda. I den här artikeln kommer vi att gå igenom stegen för att installera och konfigurera Pure-FTPd på en Ubuntu-server.

Steg 1: Uppdatera Systemet

Innan du påbörjar installationen är det viktigt att se till att ditt system är uppdaterat. Detta kan göras genom att öppna en terminal och köra följande kommando:

sudo apt update && sudo apt upgrade

Denna process kommer att se till att alla befintliga paket är uppdaterade till de senaste versionerna.

Steg 2: Installera Pure-FTPd

När systemet är uppdaterat är nästa steg att installera Pure-FTPd. Detta kan enkelt göras med apt, Ubuntus standardpaketmanager. Skriv in följande kommando i terminalen:

sudo apt install pure-ftpd

Detta kommando kommer att ladda ner och installera Pure-FTPd på din server.

Steg 3: Konfigurera Pure-FTPd

Efter att installationen är klar, är nästa steg att konfigurera din FTP-server. Pure-FTPd lagrar sina konfigurationsfiler i katalogen /etc/pure-ftpd/conf/. Här kan du göra ändringar för att anpassa servern efter dina behov, inklusive användarautentisering, portnummer och användarbegränsningar.

Steg 4: Skapa FTP-användare

För att din FTP-server ska vara användbar behöver du användare som kan ansluta till den. Du kan antingen använda befintliga systemanvändare eller skapa nya användare specifikt för FTP-åtkomst. För att skapa en ny användare, använd kommandot:

sudo adduser ftpuser

Byt ut ftpuser med det användarnamn du önskar.

Steg 5: Starta om Pure-FTPd

Efter att du har gjort dina konfigurationsändringar är det viktigt att starta om FTP-servern för att dina ändringar ska träda i kraft. Detta görs med följande kommando:

sudo service pure-ftpd restart

Steg 6: Öppna Portar i Brandväggen

Om din server har en aktiv brandvägg, som UFW, behöver du öppna de portar som FTP-servern använder. För standard FTP-trafik, öppna port 21:

sudo ufw allow 21

Om du använder FTP i passivt läge, bör du också öppna ett portintervall för dataöverföringar.

Steg 7: Testa FTP-servern

Slutligen är det dags att testa din FTP-server. Detta kan göras från en annan dator med en FTP-klient som FileZilla, eller direkt från terminalen med ftp kommandot:

ftp your_server_ip

Ersätt your_server_ip med din servers IP-adress eller domännamn.

Konfiguerar TLS säker dataöverföring

Att konfigurera TLS (Transport Layer Security) för säker dataöverföring på en Pure-FTPd-server är ett viktigt steg för att säkerställa att all data, inklusive känslig information som lösenord, är krypterad under överföring. Denna guide ger en detaljerad approach för att ställa in TLS på en Pure-FTPd-server som körs på Ubuntu eller liknande Linux-distributioner.

1. Generera TLS-certifikat

Först behöver du skapa ett TLS-certifikat. Om du redan har ett certifikat från en betrodd certifikatutfärdare (CA), kan du hoppa över detta steg. Annars kan du skapa ett självsignerat certifikat genom att följa dessa steg:

1. Installera OpenSSL (om det inte redan är installerat):

   sudo apt-get install openssl

2. Skapa en privat nyckel och ett certifikat:

   sudo openssl req -x509 -nodes -days 365 -newkey rsa:2048 -keyout /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem -out /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem

Under denna process kommer du att uppmanas att ange detaljer för certifikatet såsom land, stat, organisation, osv. Detta kommando skapar en enda fil som innehåller både den privata nyckeln och certifikatet.

3. Ställ in lämpliga behörigheter:

   sudo chmod 600 /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem

2. Konfigurera Pure-FTPd för TLS

Nu behöver du konfigurera Pure-FTPd att använda TLS-certifikatet:

1. Redigera Pure-FTPd-konfigurationen:
   Öppna TLS-konfigurationsfilen för Pure-FTPd:

   sudo nano /etc/pure-ftpd/conf/TLS

2. Aktivera TLS:
   I denna fil, skriv in 1 för att aktivera TLS och spara sedan och stäng filen. Siffran 1 betyder att endast krypterade anslutningar är tillåtna. Du kan använda 2 för att tillåta både krypterade och okrypterade anslutningar.
3. Ange TLS-certifikatfilen:
   Se till att Pure-FTPd känner till platsen för ditt TLS-certifikat. Detta är vanligtvis redan inställt på /etc/ssl/private/pure-ftpd.pem.

3. Starta om Pure-FTPd

Efter att du har konfigurerat TLS, starta om Pure-FTPd för att tillämpa ändringarna:

sudo service pure-ftpd restart

4. Konfigurera brandväggen

Om din server har en brandvägg aktiverad, se till att den tillåter TLS-anslutningar:

sudo ufw allow 21
sudo ufw allow 990

Port 21 är för FTP, och port 990 är för implicit FTPS.

5. Testa TLS-anslutningen

För att testa din säkra FTP-anslutning, använd en FTP-klient som stöder TLS/SSL-kryptering, såsom FileZilla. Konfigurera klienten att använda FTP över TLS och anslut till din server.

Viktiga överväganden

• Certifikatets giltighet: Om du använder ett självsignerat certifikat, kom ihåg att klienter kommer att få en varning om att certifikatet inte är betrott. För en produktionsmiljö är det rådligt att använda ett certifikat från en betrodd CA.
• Säkerhetsinställningar: Se till att du använder starka krypteringar och överväg att inaktivera äldre, mindre säkra protokoll som SSLv3.
• Regelbundna uppdateringar: Håll din server och mjukvara uppdaterad för att säkerställa att du har de senaste säkerhetsuppdateringarna.

Genom att följa dessa steg kan du avsevärt förbättra säkerheten för dataöverföring på din

Sammanfattning

Att installera och konfigurera Pure-FTPd på Ubuntu är en enkel process som kan öka din server’s funktionalitet betydligt. Genom att följa dessa steg kan du säkert och effektivt sätta upp en FTP-server som uppfyller dina behov. Kom ihåg att alltid prioritera säkerheten och överväga att använda säkrare alternativ som SFTP för känslig dataöverföring.

Här kan linux bli ett alternativ fler och fler datorer är användbara , även en dator ifrån 2013 är inte idag värdelös även om Microsoft och Apple vill glömma den. Fler och fler tjänster körs på nätet , därav är vikten att vara kompatibel med Windows plattformen mindre och mindre.

Microsoft Corps (MSFT.O) plan att avsluta stödet för Windows 10 operativsystem kan resultera i att cirka 240 miljoner persondatorer (PC) kasseras, vilket potentiellt kan lägga till avfall från deponi, sa Canalys Research.

Elektronikavfallet från dessa datorer kan väga uppskattningsvis 480 miljoner kilo, vilket motsvarar 320 000 bilar.

Även om många datorer skulle kunna förbli funktionella i flera år efter slutet av OS-stödet, varnade Canalys att efterfrågan på enheter utan säkerhetsuppdateringar kan vara låg.

https://www.reuters.com/technology/microsoft-ending-support-windows-10-could-send-240-mln-pcs-landfills-report-2023-12-21/

Att packa filer i Linux kan göras med olika verktyg beroende på filformatet du önskar. Här är några exempel för att packa filer i bz2, tgz och zip format:

1. BZ2

För att packa filer i bz2-format använder du kommandot bzip2. Exempel:

• För att packa en enstaka fil:

  bzip2 filnamn

Detta kommer att skapa en fil med .bz2-ändelse.

• För att packa flera filer eller en katalog, använd tar kombinerat med bzip2:

  tar cjf arkivnamn.tar.bz2 filnamn1 filnamn2 katalognamn

Detta skapar en tar-fil komprimerad med bzip2.

2. TGZ (Tar GZip)

För att skapa en .tgz-fil (eller .tar.gz), som är en tar-arkiv komprimerad med gzip, använd följande kommando:

• För att packa en katalog eller flera filer:

  tar czf arkivnamn.tgz filnamn1 filnamn2 katalognamn

Detta skapar en tar-fil komprimerad med gzip.

3. ZIP

För att skapa en .zip-fil använder du kommandot zip. Exempel:

• För att packa en enstaka fil:

  zip arkivnamn.zip filnamn

• För att packa en katalog inklusive alla underkataloger:

  zip -r arkivnamn.zip katalognamn

Flagga -r står för ”rekursiv” och säkerställer att alla filer och underkataloger inkluderas.

Kom ihåg att byta ut filnamn, arkivnamn och katalognamn med dina faktiska fil- och katalognamn.

För att packa upp en .tar-fil i ett Unix-liknande operativsystem som Linux eller FreeBSD använder du tar-kommandot. Detta är ett mycket flexibelt verktyg som kan hantera olika komprimeringsformat. Här är de grundläggande stegen för att packa upp en .tar-fil:

Packa Upp en Standard .tar-fil

Om din fil är en vanlig .tar-fil (inte komprimerad), använd följande kommando:

tar -xf filnamn.tar

Här är -x flaggan för att extrahera innehållet och -f specifierar filnamnet.

Packa Upp en Komprimerad .tar-fil

Om filen är komprimerad (som .tar.gz eller .tar.bz2), behöver du inkludera en extra flagga för att hantera komprimeringen:

• För .tar.gz eller .tgz filer, använd:

  tar -xzf filnamn.tar.gz

Här är -z flaggan för att hantera gzip-komprimering.

• För .tar.bz2 filer, använd:

  tar -xjf filnamn.tar.bz2

-j flaggan är för bzip2-komprimering.

Specificera Målkatalog (Valfritt)

Om du vill extrahera filerna till en specifik katalog, använd -C flaggan följt av sökvägen till målkatalogen:

tar -xf filnamn.tar -C /önskad/målkatalog

Byt ut /önskad/målkatalog med sökvägen till den katalog där du vill att filerna ska extraheras.

Sammanfattning

Använd tar-kommandot med lämpliga flaggor beroende på filtypen. Kom ihåg att ersätta filnamn.tar med det faktiska filnamnet du arbetar med. Om du är osäker på filtypen kan du använda file filnamn.tar för att identifiera vilken typ av komprimering som används, om någon.

Så packar du upp en ZIP fil

För att packa upp en .tar-fil i ett Unix-liknande operativsystem som Linux eller FreeBSD använder du tar-kommandot. Detta är ett mycket flexibelt verktyg som kan hantera olika komprimeringsformat. Här är de grundläggande stegen för att packa upp en .tar-fil:

Packa Upp en Standard .tar-fil

Om din fil är en vanlig .tar-fil (inte komprimerad), använd följande kommando:

tar -xf filnamn.tar

Här är -x flaggan för att extrahera innehållet och -f specifierar filnamnet.

Packa Upp en Komprimerad .tar-fil

Om filen är komprimerad (som .tar.gz eller .tar.bz2), behöver du inkludera en extra flagga för att hantera komprimeringen:

• För .tar.gz eller .tgz filer, använd:

  tar -xzf filnamn.tar.gz

Här är -z flaggan för att hantera gzip-komprimering.

• För .tar.bz2 filer, använd:

  tar -xjf filnamn.tar.bz2

-j flaggan är för bzip2-komprimering.

Specificera Målkatalog (Valfritt)

Om du vill extrahera filerna till en specifik katalog, använd -C flaggan följt av sökvägen till målkatalogen:

tar -xf filnamn.tar -C /önskad/målkatalog

Byt ut /önskad/målkatalog med sökvägen till den katalog där du vill att filerna ska extraheras.

Sammanfattning

Använd tar-kommandot med lämpliga flaggor beroende på filtypen. Kom ihåg att ersätta filnamn.tar med det faktiska filnamnet du arbetar med. Om du är osäker på filtypen kan du använda file filnamn.tar för att identifiera vilken typ av komprimering som används, om någon.

För att lägga till en användare i Ubuntu via terminalen använder du kommandot adduser. Här är de grundläggande stegen:

1. Öppna Terminalen: Du kan öppna terminalen genom att söka efter ’Terminal’ i ditt Ubuntu-gränssnitt eller genom att trycka på Ctrl + Alt + T.
2. Använd adduser Kommandot: Skriv följande kommando i terminalen:

   sudo adduser [nytt_användarnamn]

Ersätt [nytt_användarnamn] med det namn du vill ge den nya användaren.

3. Ange och Bekräfta Lösenord: Efter att ha kört adduser-kommandot kommer systemet att be dig om att skapa ett lösenord för den nya användaren. Ange ett säkert lösenord och bekräfta det genom att ange det en gång till.
4. Fyll i Användarinformation: Systemet kan också be om ytterligare information om den nya användaren, såsom fullständigt namn, rumnummer, telefonnummer osv. Denna information är valfri och du kan helt enkelt trycka på Enter för att hoppa över dessa fält.
5. Bekräftelse: Slutligen kommer systemet att be dig bekräfta att informationen är korrekt. Skriv ’Y’ för ja och tryck på Enter.

När detta är gjort kommer den nya användaren att skapas i Ubuntu. Du kan också behöva lägga till användaren i vissa grupper beroende på vilka behörigheter du vill att de ska ha. Detta kan göras med usermod kommandot.

Så radera du en användare

För att radera en användare i Ubuntu via terminalen använder du kommandot deluser. Här är de grundläggande stegen:

1. Öppna Terminalen: Du kan öppna terminalen genom att trycka på Ctrl + Alt + T eller genom att söka efter ’Terminal’ i ditt Ubuntu-gränssnitt.
2. Använd deluser Kommandot: För att ta bort en användare, skriv följande kommando i terminalen:

   sudo deluser [användarnamn]

Ersätt [användarnamn] med namnet på den användare du vill ta bort.

Observera att detta tar bort användaren, men inte användarens hemkatalog och andra filer. Om du också vill ta bort användarens hemkatalog och mailspool, kan du använda flaggan --remove-home:

   sudo deluser --remove-home [användarnamn]

3. Bekräfta Raderingen: Du kan behöva ange ditt lösenord för att bekräfta åtgärden. Efter detta kommer användaren att raderas från systemet.

Om användaren ingår i några särskilda grupper, och du vill ta bort användaren från dessa grupper, kan du använda deluser kommandot igen med gruppnamnet. Till exempel:

sudo deluser [användarnamn] [gruppnamn]

Det är viktigt att vara försiktig när du använder dessa kommandon, eftersom det kan leda till förlust av data om du tar bort en användares hemkatalog. Se till att du har säkerhetskopierat alla viktiga data innan du genomför dessa åtgärder.

Tipsen gäller i stort alla linux distar.

I Artiklarna

Olika sätt att köra Linux Vilka metoder det finns att köra Linux på.

Så Installerar Du en LAMP-Server på en Virtuell Maskin med VirtualBox och Ubuntu Server 22.04 LTS Förklaras hur man sätter upp virtuellmaskin med Virutalbox.

Så vi hur man kan sätta upp en testmiljö under Linux för sin word press hemsidan.

---

Att starta en blogg eller en hemsida har aldrig varit enklare tack vare WordPress, ett av de mest populära innehållshanteringssystemen (CMS) i världen. Denna guide går igenom hur du ställer in WordPress på Linux distributionerna Debian, Ubuntu och Fedora.

Installation på Debian och Ubuntu

Debian och Ubuntu är två av de mest använda Linux-distributionerna, särskilt bland nybörjare. Följande steg guidar dig genom processen att installera WordPress på dessa system.

Steg 1: Uppdatera Systemet

Öppna terminalen och kör följande kommandon för att uppdatera ditt system:

sudo apt update
sudo apt upgrade

Steg 2: Installera LAMP Stack

LAMP är en akronym för Linux, Apache, MySQL och PHP. Kör följande kommando för att installera dessa komponenter:

sudo apt install apache2 mysql-server php php-mysql libapache2-mod-php php-cli

Steg 3: Konfigurera MySQL

sudo mysql_secure_installation
sudo mysql -u root -p
CREATE DATABASE wordpress;
GRANT ALL ON wordpress.* TO 'wordpressuser'@'localhost' IDENTIFIED BY 'password';
FLUSH PRIVILEGES;
EXIT;

Steg 4: Installera WordPress

Ladda ner och konfigurera WordPress med följande kommandon:

cd /tmp
curl -O https://wordpress.org/latest.tar.gz 
tar xzvf latest.tar.gz 
sudo cp -a /tmp/wordpress/. /var/www/html
sudo chown -R www-data:www-data /var/www/html

För Svensk version av WordPress byt url:en till https://sv.wordpress.org/latest-sv_SE.tar.gz ovan.

Steg 5: Konfigurera WordPress

Anpassa wp-config.php för att matcha din databasinformation:

sudo cp /var/www/html/wp-config-sample.php /var/www/html/wp-config.php
sudo nano /var/www/html/wp-config.php

Installation på Fedora

Fedora, en annan populär Linux-distribution, kräver några annorlunda steg för installation av WordPress.

Steg 1: Installera LAMP Stack

Använd DNF-paketledaren för att installera LAMP-stacken:

sudo dnf install httpd mariadb-server php php-mysqlnd

Steg 2: Starta och Aktivera Tjänster

Starta och aktivera Apache och MariaDB:

sudo systemctl start httpd
sudo systemctl enable httpd
sudo systemctl start mariadb
sudo systemctl enable mariadb

Steg 3-5: Följ Stegen för Debian/Ubuntu

Följ stegen 3 till 5 som beskrivits ovan för Debian och Ubuntu för att slutföra installationen.

Slutför Installationen

Efter att ha genomfört dessa steg, öppna din webbläsare och gå till din serveradress. Följ instruktionerna på skärmen för att avsluta installationen av WordPress.

Sammanfattning

Att installera WordPress på Debian, Ubuntu eller Fedora kan verka överväldigande för nybörjare, men genom att följa dessa steg kan du enkelt få din WordPress-sajt att köra. Kom ihåg att regelbundet uppdatera din WordPress-installation och dess plugins för säkerhet och stabilitet. Lycka till med din nya WordPress-webbplats!

En Guide till Olika Sätt att Köra Linux

Linux, känt för sin flexibilitet och öppenhet, kan köras på många olika sätt. Denna artikel utforskar de olika metoderna för att köra Linux, var och en med sina unika fördelar och användningsområden.

1. På Fysisk Hårdvara

Att installera Linux på en dator som primärt operativsystem är det mest traditionella sättet. Det ger full tillgång till hårdvaran, optimal prestanda och är idealiskt för de som behöver en pålitlig och kraftfull arbetsstation.

Dom flesta linux distrubtioner kan installera köras direkt på hårdvaran. Exempel är Ubuntu, Debian, Mint och fedora.

Fördelar: Full hårdvaruåtkomst, låg latens.
Nackdelar: Kräver en dedikerad dator.

Man kan köra Linux även på gamla hårdvara ifrån ca 2010 utan problem, det är maskiner som idag kasseras.

2. Virtuell Maskin (VM)

En virtuell maskin skapar en isolerad miljö inuti en befintlig dator. Populära verktyg som VMware, VirtualBox och KVM gör det möjligt att köra Linux parallellt med ditt huvudoperativsystem.

Fördelar: Flexibilitet, enkel säkerhetskopiering.
Nackdelar: Minskad prestanda jämfört med direkt hårdvara.

Om man önskar använda visa funktioner ur LAMP , exempelvis vill ha en test plattform för webapp eller liknade. Då kan man köra server version av distrubtion t.ex. Ubuntu server 22.04 LTS eller Debian.

Artikel om hur man installera Linux i VM

3. Virtuell Privat Server (VPS)

Linux på en VPS är idealiskt för webbserverar och onlineapplikationer. Dessa servrar är värdar i molnet och tillhandahålls av olika tjänsteleverantörer.

Fördelar: Global tillgänglighet, underhåll av leverantören.
Nackdelar: Återkommande kostnader, mindre hårdvarukontroll.

4. Dual Boot

Dual Boot-system tillåter användare att installera Linux vid sidan av ett annat operativsystem (som Windows), med möjlighet att välja vid uppstart.

Fördelar: Fullständig prestanda från varje system.
Nackdelar: Kräver omstart för att växla system.

5. Live USB

Linux kan köras från en bootbar USB-enhet utan att behöva installeras på datorns hårddisk. Det är ett bra sätt att testa eller använda Linux utan permanent installation.

Dom flesta linux distar kan idag köra som Live, det finns dock några som specialiserade på live t.ex Knoppix . Det här lösningen lämpar sej för den som vill testa linux eller behöver köra linux väldig temporärt.

Fördelar: Hög portabilitet, ingen installation nödvändig.
Nackdelar: Lägre prestanda än en fullständig installation.

6. Docker och Containers

Med verktyg som Docker kan Linux köras inuti containers. Detta skapar lätta, isolerade miljöer för olika applikationer och tjänster.

Fördelar: Resurseffektivitet, enkel hantering.
Nackdelar: Begränsad funktionalitet jämfört med en fullständig installation.

7. Cloud-baserade Linux miljöer

Många molntjänster som AWS, Google Cloud och Azure tillhandahåller Linux-baserade virtuella maskiner som kan konfigureras och användas för en rad olika ändamål.

Fördelar: Snabb uppstart, stor skalbarhet.
Nackdelar: Återkommande kostnader, beroende av internetanslutning.

Sammanfattning

Valet av hur man kör Linux beror på användarens behov och situation. Traditionell installation ger maximal kontroll och prestanda, medan virtuella maskiner och VPS erbjuder flexibilitet och tillgänglighet. Dual boot-lösningar är idealiska för de som behöver växla mellan olika operativsystem, medan Live USB erbjuder enkel testning och portabilitet. Containers och molnbaserade lösningar är utmärkta för utveckling och drift av applikationer, erbjuder skalbarhet och enkel tillgänglighet.

Oavsett ditt behov finns det en Linux-lösning som passar dig, och denna mångsidighet är en av anledningarna till att Linux fortsätter att vara ett populärt val för både personliga och professionella användare.

Manjaro Linux 23.1 är tillgänglig för nedladdning som den första stora uppdateringen i Manjaro Linux 23-serien som ger en nyare kärna, nyare skrivbordsmiljöer och uppdaterade komponenter till Arch Linux-baserade distro.

Manjaro 23.1 är här lite över tre månader efter Manjaro 23.0 och den drivs av den senaste och bästa Linux 6.6 LTS-kärnserien. Manjaro 23.0 levererades med Linux-kärnan 6.5, som nu nått slutet av den stödda livslängden, så den nya utgåvan bör ge ett extra lager av hårdvarustöd.

Manjaro 23.1, som kallas ”Vulkan”, levereras med de vanliga utgåvorna med skrivbordsmiljöerna Xfce, GNOME och KDE Plasma. Medan flaggskeppsutgåvan använder Xfce 4.18, har KDE Plasma- och GNOME-utgåvorna uppdaterats till de senaste KDE Plasma 5.27.10 LTS- och GNOME 45.2-utgåvorna.

Länkar för att ladda hem finns i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/Manjaro

LibreOffice 7.6.4 Community och LibreOffice 7.5.9 Community är omedelbart tillgängliga från www.libreoffice.org/download för Windows (Intel/AMD/ARM-processorer), macOS (Apple Silicon och Intel-processorer) och Linux .

LibreOffice 7.6.4 Community är den mest avancerade versionen av kontorssviten och erbjuder det bästa när det gäller produktivitetsfunktioner och interoperabilitet med Microsoft Office proprietära format.

LibreOffice 7.5.9 Community är den mest noggrant testade versionen av sviten, för produktivitetstillämpningar i företagsmiljön, men har nu nått slutet av sin livslängd, så användare uppmanas att planera uppgraderingen till LibreOffice 7.6.4 Community, som har också testats och eftersökt tillräckligt för produktionsmiljöer.

För implementeringar i företagsklass rekommenderar TDF starkt LibreOffice Enterprise-familjen av applikationer från ekosystempartners – för stationära datorer, mobiler och moln – med ett stort antal dedikerade mervärdesfunktioner och andra fördelar som SLA (Service Level Agreements): www. libreoffice.org/download/libreoffice-in-business/.

LibreOffice 7.6 office suite-serien kommer att stödjas fram till den 12 juni 2024. Nästa planerade uppdatering, LibreOffice 7.6.5, är för närvarande planerad till sista veckan i februari 2024. Å andra sidan kommer LibreOffice 7.5-serien inte att få några uppdateringar längre, så du bör uppgradera till LibreOffice 7.6 så snart som möjligt.

https://www.libreoffice.org/download/download-libreoffice/

Svenska språkfilerna finner ni här

https://download.documentfoundation.org/libreoffice/stable/7.6.4/rpm/x86_64/LibreOffice_7.6.4_Linux_x86-64_rpm_langpack_sv.tar.gz

Att installera MariaDB på FreeBSD är en process som involverar flera steg. Här är en steg-för-steg guide:

Installera MariaDB på FreeBSD

Förberedelser

1. Uppdatera Systemet: Innan du börjar, se till att ditt FreeBSD-system är uppdaterat. Detta kan göras med följande kommand:

   pkg update && pkg upgrade

2. Säkerhetskopiera Viktiga Data: Om du har viktig data på systemet, se till att säkerhetskopiera den innan du fortsätter.

Installation

1. Installera MariaDB-servern: Använd FreeBSD’s pakethanteringssystem för att installera MariaDB. Det kan göras med följande kommand:

   pkg install mariadb105-server mariadb105-client

(Notera att versionen av MariaDB (mariadb105 i detta fall) kan variera beroende på FreeBSD-version och tillgängliga paket.)

2. Aktivera MariaDB: För att MariaDB ska starta automatiskt vid systemstart, lägg till följande rad i /etc/rc.conf:

   mysql_enable="YES"

Konfiguration och Start

1. Starta MariaDB-servern: Med MariaDB nu installerat, starta tjänsten med kommandot:

   service mysql-server start

2. Säker Konfiguration: Kör MariaDB:s säkra installationskript för att säkra din databas. Detta inkluderar att sätta ett lösenord för root-användaren, ta bort anonyma användare och testdatabaser. Kör:

   mysql_secure_installation

3. Logga in på MariaDB: För att kontrollera att allt fungerar, logga in på MariaDB som root-användaren:

   mysql -u root -p

Ytterligare Konfiguration

• Konfigurationsfil: Du kan anpassa MariaDB:s inställningar genom att redigera dess konfigurationsfil, vanligtvis belägen i /usr/local/etc/my.cnf.
• Skapa Databaser och Användare: Skapa nya databaser och användare enligt dina behov med CREATE DATABASE och CREATE USER SQL-kommandon i MariaDB:s prompt.

Underhåll och Hantering

• Backup och Återställning: Lär dig hur man tar backups av din MariaDB-databas och återställer dem vid behov.
• Uppdateringar och Övervakning: Håll systemet och MariaDB uppdaterade och övervaka dess prestanda och säkerhet.

Slutsats

Grattis! Du har nu en fungerande MariaDB-installation på ditt FreeBSD-system. Kom ihåg att regelbundet underhålla och uppdatera din databasserver för optimal prestanda och säkerhet.

Eftersom Ubuntu och mfl är närbesläktade med Debian så går de under samma .

Installation av MariaDB på Debian

1. Uppdatera Systemet:
   Först bör du uppdatera ditt system med de senaste paketen. Detta görs genom att öppna en terminal och köra följande kommandon:

   sudo apt update
   sudo apt upgrade

2. Installera MariaDB:
   Efter att systemet har uppdaterats, installera MariaDB-servern med följande kommando:

   sudo apt install mariadb-server

3. Starta och Aktivera MariaDB:
   När installationen är klar, starta MariaDB-tjänsten och se till att den startar vid systemstart:

   sudo systemctl start mariadb
   sudo systemctl enable mariadb

4. Säkerhetskonfiguration:
   Kör mysql_secure_installation för att säkra din databasserver. Detta steg innebär att sätta ett root-lösenord och ta bort anonyma användare, testdatabaser och fjärråtkomst till root-användaren.

   sudo mysql_secure_installation

5. Testa Installationen:
   Testa att din installation fungerar genom att logga in på MariaDB:

   mysql -u root -p

Installation av MariaDB på Fedora

1. Uppdatera Systemet:
   Liksom i Debian, börja med att uppdatera ditt Fedora-system:

   sudo dnf update

2. Installera MariaDB:
   Använd dnf för att installera MariaDB:

   sudo dnf install mariadb-server

3. Starta och Aktivera MariaDB:
   Starta MariaDB-tjänsten och aktivera den så att den startar vid boot:

   sudo systemctl start mariadb
   sudo systemctl enable mariadb

4. Säkerhetskonfiguration:
   Kör också mysql_secure_installation för att säkra din MariaDB-installation:

   sudo mysql_secure_installation

5. Testa Installationen:
   Slutligen, testa att MariaDB fungerar:

   mysql -u root -p

Genom att följa dessa steg bör du kunna installera och konfigurera MariaDB på både Debian och Fedora. Kom ihåg att även om stegen är likartade, kan det finnas små skillnader i kommandona beroende på din specifika version av operativsystemet.

För att t.ex skapa databaser, användare och göra backup med MariaDB / MySQL se vår wiki på https://wiki.linux.se/index.php/Kategori:Mysql

Sparky linux är en ytterligaren ”lättvikt” linuxdistrubtion baserad på debian.

Mer specifikt har Sparky 7.2 nu utökat sitt stöd till ARMHF- och ARM64-plattformar, med bilder redo att användas, vilket indikerar distributionens engagemang för ett bredare utbud av enheter.

Drivs av Linux-kärnan 6.1 LTS, Sparky 7.2 kommer baserad på de senaste Debian 12 ”Bookworm” och Sparky stabila repos från och med den 5 december, med den viktigaste höjdpunkten de tillagda ytterligare arkitekturerna.

Mer specifikt har Sparky 7.2 nu utökat sitt stöd till ARMHF– och ARM64-plattformar, med bilder redo att användas, vilket indikerar distributionens engagemang för ett bredare utbud av enheter.

– alla paket uppdaterade från Debians och Sparkys stabila repor från och med den 5 december 2023

– Linux kernel PC: 6.1.55 (6.6.4-sparky & 5.15.141-LTS-sparky in sparky repos)
– Linux kernel ARM: 6.1.58
– LibreOffice 7.4.7
– Calamares 3.2.61
– KDE Plasma 5.27.5
– LXQt 1.2.0
– MATE 1.26
– Xfce 4.18
– Openbox 3.6.1
– Firefox 115.5.0esr (120.0.1-sparky in sparky repos)
– Thunderbird 115.5.0
– VLC 3.0.20
– Exaile 4.1.3
– ARMHF & ARM64 images are ready and out too

Kan ladda hem här

SparkyLinux download page

Raspberry Pi Foundation släppte en ny version av sin Raspberry Pi OS-distribution för Raspberry Pi enkortsdatorer som förbättrar stödet för den senaste Raspberry Pi 5-modellen, ett nytt mörkt tema, uppdaterar olika appar och lägger till några nya funktioner.

Dessutom harmoniserar den här utgåvan GTK+2-temat med GTK+3-temat för att förbättra stödet för Qt-appar, möjliggör övervakning av temafiler i pixdecor-plugin för att ladda ändringar i farten, ökar omladdningen av temaändringar i farten , lägger till en tysk översättning till Utseendeinställningar och återställer genvägen till The Magpi-webbplatsen i huvudmenyn.

För den senaste Raspberry Pi 5-modellen lägger den nya Raspberry Pi OS-versionen till stöd för seriell portväxling i både rc_gui och raspi-config-verktygen, och uppdaterar både Mathematica och Scratch 3-apparna för att fungera på den nya Raspberry Pi-enkortsdatorn , såväl som på ARM 64-bitars installationer.

Bland andra ändringar lägger Raspberry Pi OS 2023-12-05 till stöd för att identifiera pekskärmar med unika strängar per enhet för att möjliggöra en korrekt koppling till skärmenheter, lägger till kompatibilitet med Raspberry Pi 1-skärmar, förbättrar Wayfire-rendering och lägger till gpiod binär verktyg och python3-venv i Raspberry Pi OS Lite-utgåvan.

Kan ladda hem här :

https://www.raspberrypi.com/software/operating-systems/

Artikel på Engelska om Raspberry PI OS

Raspberry Pi OS Gets New Dark GTK Theme, Better Raspberry Pi 5 Support

Med den här uppdateringen visar GNOME Shell nu inställningsdialogrutan först efter att ett tillägg har laddats. Dessutom åtgärdades ett prestandaproblem orsakat av upprepade signalläckor, och ett problem med att backspacet på skärmen fastnade åtgärdades också, tillsammans med pilnavigering i sökresultaten.

GNOME 45.2 uppdaterar också Mutter-fönstret och komposithanteraren för att förbättra stödet för surfplattor på X11 och för att inaktivera hårdvarumarkören när den hämmas av backend. En krasch och ett par andra buggar åtgärdades också i Mutter 45.2.

Nautilus-filhanteraren (filer) fick stöd för att upptäcka avmontering på vissa icke-inbyggda monteringar, stöd för att utöka typer och storlekar i dialogrutan Egenskaper, en fix för en krasch som inträffade vid visning av bildegenskaper, samt en krasch som inträffade när återansluter till en fjärrserver.

Loupe 45.2 bildvisare ingår också i GNOME 45.2-versionen med förbättrad ordning av bilder efter borttagning av bilder så att den inte längre förvirrar användare, förbättrade kortkommandon för att korrekt visa svepgester och möjligheten att visa en bild när den laddas om efter ett fel.

GNOME 45.2 kommer snart att ta sig in i de stabila programvaruförråden för olika populära GNU/Linux-distributioner, så se till att du uppdaterar dina installationer regelbundet. Nästa punktutgåva, GNOME 45.3, är för närvarande planerad till början av januari 2024, tillsammans med alfaversionen av GNOME 46.

Här kan du ladda ner källkoden tll 45.2

https://ftp.acc.umu.se/pub/GNOME/core/45/45.2/

Artikel på Engelska som beskriver mer ingående.

GNOME 45.2 Released with Various Fixes and Performance Improvements

Peppermint OS är ett lättviktigt, användarvänligt Linux-baserat operativsystem som är känt för sin snabbhet och minimala systemkrav. Det är en idealisk lösning för äldre hårdvara eller för användare som söker en enkel, effektiv datorupplevelse.

Bakgrund och Utveckling

Peppermint OS utvecklades först 2010, med en ambition att skapa en hybridmiljö som kombinerade molnbaserade och lokala applikationer. Dess designfilosofi fokuserar på att ge användaren frihet att välja vilka applikationer de vill använda, vilket gör det till ett populärt val för dem som föredrar en skräddarsydd upplevelse.

Funktioner och Användarvänlighet

En av de mest framträdande funktionerna i Peppermint OS är dess integration av molnbaserade tjänster. Användare kan enkelt skapa genvägar till sina favoritwebbapplikationer, vilket gör det enkelt att arbeta både online och offline. Systemet använder LXDE-skrivbordsmiljön, som är känd för sin lättvikt och snabbhet, och kombinerar detta med andra element från Xfce och GNOME för att erbjuda en balanserad och effektiv användarupplevelse.

Systemkrav och Kompatibilitet

Peppermint OS är känt för sina låga systemkrav, vilket gör det till ett utmärkt val för äldre datorer eller system med begränsade resurser. Det kan köras på så lite som 512 MB RAM, även om 1 GB rekommenderas för en smidigare upplevelse. Det är också kompatibelt med de flesta hårdvaror och stöder ett brett utbud av nätverksdrivrutiner, vilket gör det tillgängligt för en stor användarbas.

Gemenskap och Support

Peppermint OS har en aktiv och välkomnande gemenskap. Det finns ett stort antal forum och användargrupper där nybörjare och erfarna användare kan dela tips, tricks och lösningar. Officiell support erbjuds också via deras webbplatser och forum, där utvecklarna ofta engagerar sig för att hjälpa användarna.

Framtiden för Peppermint OS

Framtiden för Peppermint OS ser ljus ut, med regelbundna uppdateringar som förbättrar systemets stabilitet och funktionalitet. Utvecklarna fortsätter att experimentera med nya idéer för att förbättra användarupplevelsen och säkerställa att operativsystemet förblir relevant och effektivt i en värld där teknik ständigt förändras.

Sammanfattning

Peppermint OS är ett utmärkt val för både nya och erfarna Linux-användare. Dess kombination av lättvikt, flexibilitet och användarvänlighet gör det till ett attraktivt alternativ för dem som söker en enkel men kraftfull datorupplevelse. Med en stark gemenskap och engagerade utvecklare, fortsätter Peppermint OS att växa och utvecklas, vilket bekräftar dess plats som ett pålitligt och anpassningsbart operativsystem.

Här kan du ladda hem den :

Ladda hem Peppermint OS

Artikel på Engelska som beskriver mer :

https://www.geeksmint.com/peppermint-os/

Armbian är ett lättviktsoperativsystem baserat på Debian och Ubuntu som är optimerat för ARM-baserade enheter som single-board-datorer (SBCs), exempelvis Raspberry Pi, Orange Pi, och andra liknande enheter. Det är känt för sin effektivitet, anpassningsbarhet och för att det stöder ett brett utbud av ARM-hårdvara. Armbian erbjuder en stabil grund för att köra serverapplikationer, utveckla programvara, eller för allmän användning i utbildning och hobbyprojekt.

Vi är glada över att kunna presentera den senaste Armbian-versionen, v23.11! Den här uppdateringen kommer med en uppsjö av förändringar, vilket gör Armbian-upplevelsen ännu bättre.

Här är de viktigaste höjdpunkterna i den här utgåvan!

Enkorts datorer med höjd nivå av support.

Vi är glada att inkludera följande kort i vår standardsupportnivå:

• Khadas VIM1S
• Khadas VIM4
• Texas Instruments TDA4VM
• Xiaomi Pad 5 Pro

Viktiga förbättringar i den här versionen

• Adresserar många buggar för förbättrad funktionalitet för Banana Pi CM4.
• Mainline Kernel för RK3588 med experimentellt HDMI-stöd.
• Fixade skärmhanterare på alla stationära datorer.
• Experimentellt EDK2/UEFI-stöd för RK3588-kort.
• Vi introducerar Ubuntu Mantic och Debian Trixie som dagliga bildbyggen.
• Förbättra kvalitetskontrollen genom automatiserade tester.

Höjdpunkter av genomförda åtgärder

Stängda Projekt
I den här versionen har vi framgångsrikt stängt flera projekt, inklusive byte av standardinloggningshanteraren, möjliggjort skapande av artefakter vid pull-begäran och lagt till stöd för Hikey 960. Dessutom har vi uppdaterat edge-kärnan till v6.6 och introducerat nya Armbian bakgrundsbilder. Stödet för olika kort som NanoPi R6S/R6C, TI SK-TDA4VM, Xiaomi-elish och fler har lagts till, vilket förbättrar utbudet av kompatibla enheter.

Stängda uppgifter

Många uppgifter har slutförts, allt från att ta bort leverantörsspecifika patchar till att lägga till stöd för olika kort som Tanix TX6, Inovato Quadra och Mekotronics R58X-Pro. Förbättringar har gjorts för specifika kärnor, som att rensa upp EOL-kärnor för Rockchip64, uppdatera kärnkonfigurationer för Waydroid- och Redroid-stöd och aktivera Bluetooth-stöd för VIM1S/VIM4.

Lösta buggar

Den här utgåvan tar upp olika buggar och problem, vilket säkerställer en smidigare användarupplevelse. Bugfixar inkluderar att lösa fel med specifika kommandon, fixa kompileringsproblem för olika kärnor, åtgärda skärmutdataproblem och förbättra hårdvarustödet för flera kort, som Orange Pi 3 LTS, LicheePi 4A och Khadas Vim1s.

https://docs.armbian.com/Release_Changelog/

Valve släppte idag en ny stabil Steam Client-uppdatering som ger olika förbättringar för Linux-spelare, såväl som ett par nya funktioner och många buggfixar.

• Fixat den nya kontrollpanelen som visas på verktyg/applikationer
• Fixat att öppna Big Picture Mode från systemfältet/aktivitetsfältet
• Fixad visning av tillgängligt diskutrymme i dialogrutan ”Lägg till en ny Steam-biblioteksmapp”.
• Fixade ett problem där upplåsning av Family View i klienten ibland inte låste upp kassan
• Fixade ett problem där mellansidesannonserna med kontrollerinformation kunde skalas felaktigt på Steam Deck eller andra små bildskärmar
• Fixade ett problem där VR-bara spel kunde visas med meddelandet ”Controller Required” tillsammans med inget controllerstöd

Stor bild

• Lägg tillbaka knapparna till mellansidesannonserna för spelstart istället för att lita på sidfotsknapparna
• Fixade flera layoutregressioner i snabbåtkomstmenyn, eula-dialoger och sidan för spelprestationer

Steam input

• Fixade att skrivbordets konfigurationssida var tom när du valde bort Steam Input
• Fixat för Steam Controller gyrosvarvhastighet och påskyndade gravitationskorrigeringen. Båda påverkade känslan av gyro till avböjningsläge.
• Fixade att vissa kontroller inte kunde klara den manuella kalibreringsfasen för stationära toleranser.
• Fixade enstaka ”ryck” i ”Gyro To…”-konverteringslägen som använde gravitationsaxeln (t.ex. Player Space, World Space, Laser Pointer-lägen)
• Förbättrat gyro till joystick avböjningsläges lågnivåbrus.
• Återinsatt horisontell haptik för alla nya ”Gyro To…”-lägen.
• Fast UI: ordning på Steam Deck Gyros kalibreringsavläsningar.
• Försök att fixa äldre Gyro ”Joystick”-läge – använd gravitationsorienteringen som hittas vid appväxling och subtrahera den från liveflödet.
• Lade till stöd för NACON Revolution 5 Pro-kontrollern
• Fix: Nintendo Joy-Con gyrosvarvhastigheter är nu korrekt kalibrerade för naturliga vinklar. Var tidigare på 80% verklig omsättningshastighet.
• Fix: ”Gyro till…”-lägen hoppar när du lägger till/tar bort åtgärdslager eller byter åtgärdsuppsättningar.
• Fix: Sony Dualshock accelerometeravläsning var felaktig vid den första anslutningen via bluetooth.

Linux

• Fast ångöverlagring som gjorde att renderingen stannade i vissa titlar (t.ex. Watch_Dogs)
• Fixat ångöverlägg som orsakade krascher i vissa titlar
• Fast dubbelklickshantering i steam overlay
• Fixade musklick i överlägget för CS2

https://steamcommunity.com/games/593110/announcements/detail/3895113407856183762

Fedora är en Linux distribution som utvecklas av Fedora Project, med stöd av och sponsring från Red Hat. Fedora är känt för att vara en av de mest innovativa distributionerna, och det fokuserar på att inkludera den senaste programvaran och tekniken. Det är en community-driven distribution, vilket betyder att utvecklingen är öppen och användarsamhället bidrar aktivt.

Kernel 6.5

Fedora 39 levereras med Linux Kernel 6.5, vilket ger många prestandaförbättringar, säkerhetsförbättringar och hårdvarustöd. Detta innebär bättre kompatibilitet med den senaste hårdvaran och en smidigare och säkrare datorupplevelse. Viktiga höjdpunkter i Kernel 6.5 inkluderar det initiala Wifi-7-stödet och många fler.

GNOME 45: En fräsch look och känsla

För Fedoras Workstation edition 39 tar GNOME 45 i centrum. Den här uppdateringen introducerar en elegant uppdatering av din skrivbordsmiljö, med nya Adwaita-stilar med delade rubriker och förbättrade dialogrutor för systeminställningar. Men det är inte allt; GNOME 45 ger några fiffiga tillägg:

• Snabbare filsökning: Det har aldrig varit snabbare att hitta dina filer, tack vare en global sökfunktion som låter dig ”söka överallt”. Det är en produktivitetsökning som du kommer att uppskatta i dina dagliga uppgifter.
• Förbättrad användbarhet: Fedora Workstation har nu nya arbetsyteikoner för en mer användarvänlig upplevelse. Du kommer att finna det enklare än någonsin att organisera din arbetsyta och komma åt dina applikationer.
• Loupe ersätter ’Eyes of GNOME’: Den nya ’Loupe’-applikationen tar över från ’Eyes of GNOME’-bildvisaren. Även om det fortfarande pågår, öppnar denna förändring upp spännande möjligheter för bildvisning på Fedora.
• Tangentbordsbelysningskontroll: GNOME 45 introducerar också en dedikerad kontroll i snabba inställningar, så att du kan justera bakgrundsbelysningen på tangentbordet med ett bekvämt skjutreglage.

Automatiska uppdateringar i Fedora Kinoite

För Fedora Kinoite-användare finns det en betydande förbättring i form av automatiska uppdateringar aktiverade som standard. Plasma Discover stöder nu automatiska uppdateringar genom rpm-otree-stegade uppdateringar. Det betyder att du utan ansträngning kommer att få buggfixar och uppdateringar när de rullar ut i denna oföränderliga Fedora-spin med KDE Plasma, vilket säkerställer att ditt system förblir säkert och uppdaterat.

Kärnmoduluppdateringar

Fedora 39 kommer med viktiga kärnmoduluppdateringar, inklusive:

• Firefox 117
• Python 3.12
• LibreOffice 7.6
• RPM 4.19
• Perl 5.38
• GCC 13.2
• Binutils 2.40
• GLIBC 2.38
• GDB 13.2
• Golang 1.21

Ladda hem fedora 39

https://wiki.linux.se/index.php/Fedora#39

---

Inledning

I teknikvärlden finns det en ständig debatt mellan användare och utvecklare om fördelarna och nackdelarna med olika operativsystem. Två av de mest framträdande operativsystemen i open source-samhället är Linux och FreeBSD. Denna artikel jämför dessa två system ur ett tekniskt perspektiv för att ge en djupare förståelse för deras egenskaper, prestanda, och användningsområden.

Kärnarkitektur

Linux och FreeBSD skiljer sig åt redan på kärnnivå. Linux, som är en monolitisk kärna, erbjuder hög prestanda och stöd för en mängd olika hårdvaruplattformar. FreeBSD å andra sidan använder en hybridkärna, som kombinerar egenskaperna hos både mikro- och monolitiska kärnor, vilket ger en balans mellan prestanda och flexibilitet.

Filsystem

Ett annat område där Linux och FreeBSD skiljer sig är deras filsystem. Linux stöder en mängd olika filsystem, inklusive ext4, Btrfs, och XFS. FreeBSD använder primärt UFS och det avancerade ZFS, som erbjuder robusta funktioner för datalagring och -återställning.

Nätverksprestanda

När det gäller nätverksprestanda, tenderar FreeBSD att ha en kant över Linux, speciellt i höglastade nätverksmiljöer. Detta beror på dess effektiva nätverksstack och stöd för högpresterande nätverkstekniker.

Säkerhet

Både Linux och FreeBSD erbjuder robusta säkerhetsfunktioner. Linux har SELinux och AppArmor för säkerhetsförstärkning, medan FreeBSD erbjuder Jails och MAC (Mandatory Access Control) för finjusterad kontroll över systemresurser och isolering.

Licensiering

Linux distribueras under GNU General Public License (GPL), som kräver att alla ändringar och derivat också är öppna. FreeBSD använder BSD-licensen, som är mer tillåtande och tillåter integrering i proprietär programvara.

Användningsområden

Linux dominerar på servermarknaden och är populärt i molnmiljöer tack vare sin breda hårdvarustöd och starka community. FreeBSD ses ofta i nischade applikationer som kräver specifik nätverksprestanda eller avancerade filsystemsfunktioner, och är populärt för nätverksapplikationer och lagringslösningar.

Att konfigurera FreeBSD jämfört med Linux innebär att hantera olika systemarkitekturer, verktyg och filstrukturer. Här är några av de viktigaste skillnaderna:

1. Grundläggande Systemarkitektur

• FreeBSD: Använder en komplett systemdesign, där kärnan och alla användarutrymmesprogram (som shell och grundläggande verktyg) utvecklas och underhålls som en enhet. Detta innebär att systemuppdateringar och konfigurationer tenderar att vara mer enhetliga.
• Linux: Består av en kärna utvecklad av Linux Kernel Project och en uppsättning användarutrymmesprogram från olika källor (ofta GNU-projektet). Distributioner kombinerar dessa element och varje distribution kan ha sina egna konfigurationssätt.

2. Konfigurationsfiler

• FreeBSD: Konfigurationsfiler är centralt placerade i /etc och /usr/local/etc för tredjepartsprogram. Konfigurationsfilerna är väl dokumenterade och innehåller ofta kommentarer som förklarar olika inställningar.
• Linux: Placeringen och formatet på konfigurationsfiler kan variera mellan distributioner. Filer som /etc/fstab, /etc/network/interfaces (Debian-baserade) eller /etc/sysconfig/network-scripts (RHEL-baserade) används för grundläggande systemkonfigurationer.

3. Pakethantering

• FreeBSD: Använder pkg som det primära verktyget för att hantera binära paket, liknande apt eller yum på Linux. För mer anpassade installationer finns ”Ports Collection”, ett omfattande system för att kompilera programvara från källkod, komplett med alla beroenden.
• Linux: Varierar beroende på distribution. De vanligaste verktygen inkluderar apt för Debian-baserade system och yum eller dnf för RHEL-baserade system. Det finns ingen direkt motsvarighet till FreeBSDs Ports Collection, även om liknande funktionalitet kan uppnås med verktyg som apt-build.

4. Initial System Setup och Kärnkonfiguration

• FreeBSD:
  Konfigurationen av kärnan och systemet sker ofta genom att redigera textfiler och kan kräva kompilering av en anpassad kärna för avancerad konfiguration.
• Linux:
  Kärnkonfiguration är sällan nödvändig på grund av de modulära kärnor som används av de flesta distributioner. De flesta inställningar kan ändras genom moduler och konfigurationsfiler utan att behöva kompilera kärnan.

5. Nätverkskonfiguration

• FreeBSD:
  Använder rc.conf för grundläggande nätverkskonfiguration, där du kan ställa in nätverksinterface, statiska IP-adresser, och annat.
• Linux:
  Nätverkskonfigurationen kan skilja sig åt markant mellan distributioner. Verktyg som NetworkManager är vanliga i många moderna distributioner, medan andra använder mer traditionella skriptbaserade metoder.

6. Systemstart och Tjänster

• FreeBSD: Använder ett init-system som kallas rc med skript baserade i /etc/rc.* för att hantera systemstart och tjänster.
• Linux: Använder olika init-system beroende på distribution, med systemd som det mest populära, följt av alternativ som SysVinit och Upstart.

Slutsats Linux och FreeBSD konfiguration

Konfigurationen av FreeBSD och Linux skiljer sig åt på grundläggande sätt, från hur operativsystemen är strukturerade till hur de hanterar paket och tjänster. Medan Linux erbjuder en mängd olika verktyg och metoder beroende på distribution, tenderar FreeBSD att erbjuda en mer enhetlig och konsistent upplevelse över hela systemet. Användare som byter mellan de två systemen behöver vara beredda på att lära sig nya sätt att utfö

Slutsats vad man skall välja

Valet mellan Linux och FreeBSD beror mycket på de specifika behoven och kraven i ett givet projekt eller miljö. Linux är idealiskt för de som söker bred kompatibilitet och stark communitysupport, medan FreeBSD är ett utmärkt val för applikationer som kräver avancerade nätverks- och lagringsfunktioner samt en mer flexibel licensmodell.

---

Här laddar du ner FreeBSD

https://wiki.linux.se/index.php/FreeBSD#Nerladdning

Här laddar du ner Debian :

https://wiki.linux.se/index.php/Debian#Debian_12.1

Mint linux

https://wiki.linux.se/index.php/MiNT#Linux_Mint_21.x

Fedora

https://wiki.linux.se/index.php/Fedora#38

Ubuntu 22.04 LTS

https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu#Version_22.04_LTS

PHP är ett öppen källkods skriptspråk som främst används för webbutveckling. Det är inbäddat i HTML för att skapa dynamiska webbsidor och interagerar effektivt med databaser. PHP är plattformsoberoende och stöds av en stor utvecklargemenskap, vilket gör det till ett populärt val för att skapa webbplatser och webbapplikationer.

Först och främst, börja med att uppdatera din paketlista och uppgradera ditt system för att säkerställa att alla befintliga paket är uppdaterade:

sudo apt update
sudo apt upgrade

Som standard ingår inte PHP 8.3 i Ubuntu 22.04s standardförråd. Så du måste lägga till Ondrej Sury PPA i ditt system.

apt-get install ca-certificates apt-transport-https software-properties-common
När alla paket är installerade, lägg till denna PPA med följande kommando:

add-apt-repository ppa:ondrej/phpapt-get update

Efter att ha lagt till det nya repositoriet, installera PHP 8.3 med följande kommando:

sudo apt install php8.3

Efter installationen, verifiera att rätt version av PHP har installerats:

php -v

Beroende på dina behov kan du behöva installera ytterligare PHP-moduler. Använd apt search php8.3-* för att hitta tillgängliga moduler och installera de som behövs, till exempel:

sudo apt install php8.3-mysql php8.3-xml php8.3-gd

Om du använder en webbserver som Apache bör du starta om den för att tillämpa PHP-installationen:

sudo systemctl restart apache2

Linux operativsystem har blivit ett populärt val både för personligt och professionellt bruk, och dess förmåga att hantera utskriftsjobb spelar en viktig roll i dess dagliga användning. I denna artikel utforskar vi hur utskriftssystemet i Linux fungerar, och de olika komponenterna som gör det möjligt att skriva ut dokument smidigt och effektivt.

Utskriftsköer och Jobbhantering

I hjärtat av Linux utskriftssystem ligger utskriftsköerna. Varje skrivare som är konfigurerad på ett Linux-system har en egen kö där utskriftsjobb väntar på att bli bearbetade. Detta tillåter användare att skicka flera utskriftsjobb till skrivaren utan att behöva vänta på att varje jobb ska slutföras innan nästa skickas.

CUPS: Hjärnan i Systemet

Det vanligaste utskriftssystemet i Linux är Common UNIX Printing System (CUPS). Detta system ger omfattande stöd för att skriva ut både lokalt och över nätverk, och använder Internet Printing Protocol (IPP) för att hantera utskriftsjobb och köer.

Spooling och Drivrutiner

En central del av CUPS är utskriftsspoolaren. Denna komponent hanterar utskriftsköerna, tar emot jobb från användare och program, och skickar dem till rätt skrivare. Rätt drivrutiner är också avgörande för att skrivaren ska kunna bearbeta och skriva ut jobben korrekt.

Filter och Formatomvandling

Linux-utskriftssystemet använder olika filter och omvandlare för att bearbeta utskriftsjobb. Ett dokument i PDF-format kan exempelvis behöva omvandlas till ett skrivarspecifikt format innan utskrift.

Användargränssnitt och Verktyg

För att underlätta interaktionen med utskriftssystemet finns det grafiska användargränssnitt som GNOME:s eller KDE:s utskriftshantering, och kommandoradsverktyg som lp, lpr, och lpstat.

Nätverksutskrift

En viktig funktion i CUPS är stödet för nätverksutskrift, vilket möjliggör utskrift på skrivare som är anslutna till samma nätverk. Detta hanteras vanligtvis genom att konfigurera skrivaren med en IP-adress eller ett värdnamn.

Konfigurationsfiler

CUPS använder konfigurationsfiler för att styra systemets beteende och inställningar. Dessa filer kan anpassas för att justera utskriftskvalitet, pappersstorlek och säkerhetsinställningar.

Konfigurationsfiler i CUPS (Common UNIX Printing System) spelar en central roll i att definiera och styra hur utskriftstjänsterna fungerar. Dessa filer tillåter detaljerad anpassning av utskriftsserverns beteende, från hantering av skrivarköer till säkerhetsinställningar. Här är en översikt över hur konfigurationsfiler fungerar i CUPS:

Huvudsakliga Konfigurationsfiler

1. cupsd.conf: Detta är huvudkonfigurationsfilen för CUPS-daemonen (cupsd). Den innehåller inställningar för serverns beteende, nätverkslyssnande, loggningsnivåer, och tillgängligheten för administration via webbgränssnittet. Här kan du konfigurera aspekter som:

cupsd.conf är den huvudsakliga konfigurationsfilen för CUPS-daemonen (cupsd), vilken styr beteendet hos CUPS-utskriftsservern. Den innehåller inställningar som påverkar hur CUPS hanterar utskriftsjobb, interagerar med nätverket, administrerar behörigheter och säkerhet, samt andra operativa aspekter. Filen är vanligtvis lokaliserad i /etc/cups/-katalogen på Unix-liknande system. Nedan följer en beskrivning av några viktiga delar och direktiv i cupsd.conf:

Viktiga Direktiv och Deras Funktioner

1. Serverinställningar

• Port, Listen, Browsing: Dessa direktiv styr vilka portar och nätverksgränssnitt CUPS ska lyssna på och om nätverksbrowsing ska vara aktiverat för att upptäcka skrivare.

1. Loggningsinställningar

• LogLevel: Bestämmer detaljnivån för CUPS loggar. Det kan variera från debug för omfattande loggning till error för att endast logga fel.

1. Säkerhetsinställningar och Behörigheter

• Location: Definierar olika områden (t.ex. /admin) och deras tillhörande säkerhetspolicys.
• Order, Allow, Deny: Dessa används inom <Location>-block för att definiera åtkomstkontroller, såsom vilka IP-adresser eller användare som tillåts eller nekas åtkomst.

1. Jobb- och Skrivarköhantering

• MaxJobs, MaxCopies, MaxPrintingTime: Begränsar antalet samtidiga jobb, kopior per jobb och maximal tid för ett utskriftsjobb.

1. Användar- och Gruppbehörigheter

• SystemGroup: Anger vilken systemgrupp som har administrativa rättigheter till CUPS.

1. Skrivarupptäckt och Delning

• BrowseLocalProtocols, BrowseRemoteProtocols: Definierar protokoll som används för att upptäcka lokala och fjärrskrivare.
• SharePrinters: Anger om lokalt anslutna skrivare ska delas över nätverket.

Redigering och Hantering

• Redigering: För att ändra inställningar i cupsd.conf, bör du använda en textredigerare. Det är viktigt att vara försiktig och förstå konsekvenserna av ändringarna, eftersom felaktiga inställningar kan påverka utskriftstjänsternas funktionalitet.
• Tillämpa Ändringar: Efter att ha gjort ändringar i cupsd.conf, måste CUPS-tjänsten vanligtvis startas om för att de nya inställningarna ska träda i kraft.
• Säkerhetskopiering: Det är en god praxis att skapa en säkerhetskopia av cupsd.conf innan du gör ändringar, för att enkelt kunna återställa tidigare inställningar vid behov.

cupsd.conf erbjuder avancerade konfigurationsmöjligheter för att anpassa och säkra CUPS-utskriftsmiljön. Korrekt konfiguration av denna fil är avgörande för en smidig och säker utskriftsadministration.

• Vilka nätverksgränssnitt CUPS ska lyssna på.
• Skrivarköernas beteende och prioriteringar.

printers.conf är en central konfigurationsfil inom CUPS (Common UNIX Printing System), ett omfattande utskriftshanteringssystem som används i Unix-liknande operativsystem. Den här filen spelar en avgörande roll i hur CUPS hanterar och interagerar med skrivare. Belägen i /etc/cups/-katalogen, printers.conf lagrar detaljerad information om varje skrivare som är konfigurerad i systemet. Denna fil är vital för CUPS-funktionaliteten, då den innebär grunden för kommunikationen och styrningen av utskriftsprocesser.

Struktur och Innehåll

printers.conf består av flera sektioner, där varje sektion representerar en unik skrivare. Varje skrivare är definierad genom en uppsättning nyckel-värdepar som beskriver olika aspekter och inställningar för skrivaren. Dessa inkluderar:

• Name: Namnet på skrivaren. Detta är det identifierande namnet som användare och systemet använder för att referera till skrivaren.
• Location: Den fysiska platsen för skrivaren, vilket kan vara användbart i nätverksmiljöer eller större kontor.
• DeviceURI: Denna URI (Uniform Resource Identifier) beskriver skrivarens anslutningsmetod och plats. Det kan vara en lokal anslutning som USB, eller en nätverksanslutning.
• State: Visar den aktuella statusen för skrivaren, som kan vara ”idle” (ledig), ”processing” (bearbetar) eller ”stopped” (stoppad).
• MakeModel: Anger skrivarens märke och modell, vilket hjälper systemet att använda rätt drivrutiner och inställningar.
• PPD: Sökväg till skrivarens PostScript Printer Description-fil, som innehåller detaljer om skrivarens kapacitet och tillgängliga alternativ.

Hantering och Användning

Användare och administratörer interagerar vanligtvis inte direkt med printers.conf. Istället utförs konfiguration och hantering av skrivare via CUPS webbgränssnitt eller kommandoradsverktyg, som lpadmin. När en skrivare läggs till, ändras eller tas bort via dessa gränssnitt, uppdateras printers.conf automatiskt för att återspegla dessa ändringar.

Säkerhetsaspekter

Med tanke på dess centrala roll i utskriftshantering, är åtkomst till printers.conf strikt begränsad till administratörsanvändare. Detta är kritiskt för att upprätthålla systemets säkerhet och integritet, eftersom obehöriga ändringar i denna fil kan orsaka allvarliga funktionsstörningar eller säkerhetsrisker.

Bästa Praxis

• Säkerhetskopiering: Innan större ändringar görs i CUPS-konfigurationen, bör en säkerhetskopia av printers.conf skapas.
• Försiktighet vid Manuell Redigering: Även om det är möjligt att manuellt redigera printers.conf, bör detta undvikas om möjligt, eftersom felaktiga ändringar kan leda till problem.
• Användning av Webbgränssnittet: För de flesta administrativa uppgifter, inklusive att lägga till eller ta bort skrivare, är det rekommenderat att använda CUPS webbgränssnitt, vilket minskar risken för fel.

Avancerade Användningsfall

I mer avancerade utskriftsmiljöer, där skräddarsydda eller specialiserade utskriftslösningar krävs, kan printers.conf erbjuder en djupare nivå av anpassning. Experter kan modifiera specifika inställningar för att optimera prestanda, hantera utskriftsköer effektivare

Starta om CUPS

sudo systemctl restart cups

Kontroller status

systemctl status cups

Classes.conf

classes.conf är en konfigurationsfil i CUPS (Common UNIX Printing System) som används för att definiera och konfigurera skrivarklasser. En skrivarklass i CUPS är en grupp av en eller flera skrivare som kan hantera samma utskriftsjobb. Detta är användbart i miljöer där flera skrivare delar på utskriftsbelastningen eller där det finns behov av redundans. Här är en närmare beskrivning av classes.conf-filen och dess innehåll:

1. Syfte:
   classes.conf används för att gruppera enskilda skrivare i klasser. När en utskrift skickas till en skrivarklass, hanterar CUPS utskriften genom att skicka den till en av skrivarna i klassen. Detta kan vara användbart för att balansera utskriftslasten eller erbjuda högre tillgänglighet.
2. Struktur:
   Filen består av en eller flera klassdefinitioner. Varje klassdefinition innehåller information om klassens namn, dess medlemsskrivare och eventuella ytterligare inställningar. En typisk post i classes.conf kan se ut så här:

   <Class [klassnamn]>
   Info [beskrivande text om klassen]
   Location [plats för skrivarklassen]
   Member [namn på skrivare 1]
   Member [namn på skrivare 2]
   ...
   </Class>

Här är [klassnamn] namnet på skrivarklassen, och Member-raderna listar namnen på de skrivare som ingår i klassen.

3. Hantering:
   Klasser kan skapas och redigeras antingen genom att direkt redigera classes.conf-filen eller genom CUPS webbgränssnitt eller kommandoradsverktyg. Om du redigerar filen manuellt, är det viktigt att följa korrekt syntax och se till att filen inte innehåller några syntaxfel, eftersom detta kan påverka CUPS-funktionaliteten.
4. Säkerhet och Tillgänglighet:
   Precis som med andra CUPS-konfigurationsfiler, bör classes.conf hanteras och redigeras med försiktighet, helst av en erfaren systemadministratör. Det är också viktigt att säkerhetskopiera denna fil innan du gör några ändringar.
5. Uppdateringar och Återstart:
   När ändringar görs i classes.conf, kan det krävas att CUPS-tjänsten startas om för att de nya inställningarna ska träda i kraft.

Genom att använda skrivarklasser kan organisationer effektivt hantera sina utskriftsresurser, speciellt i större nätverk med många skrivare.

PPD-filer (PostScript Printer Description)

spelar en central roll i utskriftshanteringssystem, särskilt i CUPS (Common UNIX Printing System). De används för att beskriva egenskaperna och kapaciteterna hos en specifik skrivare eller utskriftsenhet. Här är en mer detaljerad beskrivning av hur PPD-filer fungerar:

1. Syfte och Innehåll: En PPD-fil innehåller information om skrivarens funktioner och inställningar, såsom dess upplösning, färgförmåga, pappersstorlekar, input- och output-bin, duplexkapacitet, minneskapacitet, och så vidare. Den definierar också de kommandon som används för att styra dessa funktioner när ett dokument skrivs ut.
2. Format och Struktur: PPD-filer är vanligtvis textfiler som följer en standardiserad formatstruktur. De innehåller en serie av märkta anvisningar och värden som beskriver skrivarens egenskaper och hur den ska hanteras av utskriftssystemet. Dessa anvisningar följer Adobe PostScript-språkstandarden.
3. Integration med Utskriftssystemet: När en skrivare installeras i ett system (t.ex. en Linux-dator med CUPS), väljs en lämplig PPD-fil som motsvarar skrivaren. Denna fil används sedan av utskriftssystemet för att korrekt hantera utskriftsjobb för den specifika skrivaren. Utskriftssystemet refererar till PPD-filen för att avgöra vilka alternativ som är tillgängliga och hur de ska implementeras för varje utskriftsjobb.
4. Skapande och Anpassning:
   Många skrivartillverkare tillhandahåller PPD-filer för sina produkter. Användare kan också skapa eller anpassa PPD-filer för specifika behov, även om detta kräver en god förståelse av skrivarens kapaciteter och PostScript-programmering.
5. Korsplattforms Kompatibilitet: PPD-filer används inte bara i UNIX- och Linux-miljöer utan också i andra operativsystem, som macOS, för att hantera PostScript- och icke-PostScript-skrivare. Detta gör dem till ett viktigt verktyg för korsplattforms utskriftshantering.
6. Uppdateringar och Förvaltning: Det är viktigt att hålla PPD-filer uppdaterade för att säkerställa att de korrekt återspeglar skrivarens aktuella funktioner och inställningar. I vissa fall kan uppdateringar av PPD-filer tillhandahållas av skrivartillverkaren för att lägga till nya funktioner eller korrigera problem.

Sammanfattningsvis är PPD-filer avgörande för att säkerställa att utskriftssystem korrekt och effektivt kan kommunicera med och hantera skrivare, och de möjliggör en detaljerad anpassning av utskriftsprocessen för att matcha de specifika egenskaperna hos varje enskild skrivarenhet.

client.conf

client.conf är en konfigurationsfil som används av CUPS (Common UNIX Printing System) på klientdatorer för att styra hur CUPS-klienter (som lp och lpr kommandon) interagerar med en CUPS-server. Denna fil är särskilt viktig i nätverksmiljöer där flera klienter ansluter till en eller flera CUPS-servrar. Här är en detaljerad beskrivning av client.conf och dess funktioner:

1. Syfte:
   client.conf tillhandahåller konfigurationsinställningar för CUPS-klienter på en användares maskin. Detta inkluderar inställningar som definierar vilken CUPS-server klienten ska ansluta till för utskriftsjobb.
2. Placering:
   Filen client.conf finns vanligtvis i /etc/cups/ på Linux-system eller i en användares hemkatalog under ~/.cups/ för användarspecifika inställningar. Om båda existerar, har inställningarna i användarens hemkatalog företräde.
3. Inställningar: De vanligaste inställningarna i client.conf inkluderar:

• ServerName: Anger hostnamnet eller IP-adressen till en CUPS-server som klienten ska ansluta till. Det kan vara en lokal maskin (localhost) eller en fjärrserver (server.example.com).
• Encryption: Bestämmer vilken typ av kryptering som ska användas vid kommunikation med CUPS-servern. Vanliga värden inkluderar IfRequested, Always, eller Never.
• ServerPort: Specificerar porten som ska användas för att ansluta till CUPS-servern. Standardvärdet är vanligtvis port 631.
• ErrorPolicy: Definierar hur klienten ska hantera fel vid kommunikation med servern.

1. Användning:
   client.conf används främst i nätverk där utskriftsjobb måste dirigeras till en specifik server, eller när särskilda nätverks- eller säkerhetsinställningar krävs. Det är särskilt användbart i stora organisationer eller utbildningsinstitutioner med centraliserade utskriftstjänster.
2. Redigering och Administration: Filen kan redigeras manuellt med en textredigerare av systemadministratörer eller användare med lämplig behörighet. Eftersom ändringar i client.conf kan påverka hur en dator interagerar med CUPS-servrar, bör ändringar göras försiktigt.
3. Uppdateringar och Återladdning: När ändringar görs i client.conf, behöver CUPS-klienter vanligtvis inte startas om, eftersom de läser in konfigurationsfilen när ett nytt utskriftsjobb initieras.

Genom att korrekt konfigurera client.conf kan användare och administratörer säkerställa att utskriftsjobb hanteras effektivt och säkert i ett nätverk, och att användare kan ansluta till rätt CUPS-server för sina utskriftsbehov.

Felsöka CUPS

Felsökning av CUPS (Common UNIX Printing System) kan involvera flera steg och verktyg, beroende på naturen av problemet. Här är en allmän guide för att felsöka CUPS:

1. Kontrollera Skrivarens Status

• Använd CUPS webbgränssnittet (vanligtvis tillgänglig på http://localhost:631) för att kontrollera statusen på skrivaren. Se efter om skrivaren är pausad, inaktiverad eller om det finns några felmeddelanden.
• Använd kommandot lpstat -p i terminalen för att kontrollera skrivarens status.

2. Kontrollera CUPS-Tjänstens Status

• Se till att CUPS-tjänsten körs genom att använda kommandot sudo systemctl status cups (för systemd-baserade system) eller motsvarande kommando för ditt system.

3. Granska Loggfiler

• CUPS loggar information och fel till olika loggfiler, vanligtvis placerade i /var/log/cups/. De viktigaste filerna är error_log och access_log.
• Öppna error_log med en textredigerare eller använd tail -f /var/log/cups/error_log för att följa loggen i realtid. Sök efter felmeddelanden eller varningar som kan ge ledtrådar om problemet.

4. Kontrollera Nätverksanslutning

• Om du använder en nätverksskrivare, kontrollera att nätverksanslutningen fungerar. Använd ping eller liknande verktyg för att säkerställa att skrivaren är nåbar över nätverket.

5. Kontrollera Skrivardrivrutiner och PPD-Filer

• Se till att rätt drivrutiner är installerade för skrivaren. För många skrivare krävs specifika PPD-filer för korrekt funktion.
• Om problemet uppstod efter en uppdatering, överväg att återgå till en tidigare version av drivrutinen eller PPD-filen.

6. Testa Utskrift från Kommandoraden

• Använd kommandon som lp eller lpr för att skicka utskriftsjobb direkt från terminalen. Detta kan hjälpa till att isolera problemet till antingen mjukvaran eller hårdvaran.

7. Återstarta CUPS-Tjänsten

• Ibland kan återstart av CUPS-tjänsten lösa problemet. Använd sudo systemctl restart cups eller motsvarande kommando.

8. Kontrollera Brandvägg och Säkerhetsinställningar

• Om du har en brandvägg aktiverad, se till att nödvändiga portar (vanligtvis 631) är öppna för CUPS-trafik.

9. Konsultera Dokumentation och Forum

• Läs igenom CUPS dokumentationen för specifika felmeddelanden eller problem.
• Sök i onlineforum eller användarcommunityn för liknande problem och lösningar.

10. Prova med en Annan Skrivare eller Dator

• Om möjligt, testa med en annan skrivare eller anslut till skrivaren från en annan dator för att avgöra om problemet är lokaliserat till en specifik enhet eller konfiguration.

Kom ihåg att felsökning kan vara en process av eliminering. Det är ofta nödvändigt att prova flera olika lösningar för att identifiera roten till problemet.

Avslutande Tankar

Utskriftssystemet i Linux är ett sofistikerat samspel av teknologier och processer som ger användare flexibilitet och effektivitet i deras utskriftsbehov. Dess förmåga att smidigt hantera allt från enkla dokumentutskrifter till komplexa nätverksutskriftsjobb gör det till en oumbärlig del av Linux-användarens verktygslåda.

Introduktion

Att bygga din egen Linuxkärna är en avancerad och utbildande process som ger insikt i systemets innersta funktioner. Den här artikeln går igenom stegen för att bygga en anpassad kärna på Ubuntu, från förberedelser till installation och efterföljande steg.

Förberedelser

Uppdatera och Uppgradera Systemet

Först och främst, se till att ditt Ubuntu-system är uppdaterat för att undvika kompatibilitetsproblem:

sudo apt update
sudo apt upgrade

Installera Nödvändiga Paket

För att bygga kärnan behöver du vissa verktyg och bibliotek:

sudo apt install build-essential libncurses-dev bison flex libssl-dev libelf-dev

Ladda Ner och Förbered källkoden till linux kärnan.

Hämta källkoden till kärnan.

Ladda ner källoden till linux kärnan från kernel.org eller använd git för att klona kärnans git-repositorium:

git clone https://git.kernel.org/pub/scm/linux/kernel/git/torvalds/linux.git

Konfigurera Kärnan

Använd make menuconfig

Kör make menuconfig för en interaktiv konfigurationsgränssnitt:

make menuconfig

Här kan du anpassa kärnans konfiguration efter dina behov. När du är klar, spara och avsluta.

Konfigurering av Linuxkärnan med make menuconfig: En Översikt

När det gäller att anpassa och bygga en Linuxkärna är make menuconfig ett kraftfullt och populärt verktyg. Denna textbaserade konfigurationsgränssnitt låter användare detaljerat anpassa sin kärna för att möta specifika krav och hårdvarupreferenser. Här är en djupgående titt på de olika alternativen och kategorierna som dyker upp i make menuconfig.

1. Processor Type and Features

Detta är avgörande för att optimera kärnans prestanda för specifik hårdvara.
När det gäller kompilering av Linux-kärnan är ”Processor Type and Features” en kritisk del av konfigurationsprocessen. Denna del innefattar inställningar och val som direkt påverkar hur kärnan kommer att interagera med och utnyttja den specifika processorn i systemet. Här är några nyckelpunkter:

1. Val av Processorarkitektur:
   Detta är en av de första och mest grundläggande stegen. Du måste ange vilken processorarkitektur kärnan ska kompileras för, till exempel x86, x86_64, ARM, etc. Detta påverkar vilken uppsättning av instruktioner och funktionalitet som kommer att inkluderas i den kompilerade kärnan.
2. Processorfamilj och Specifika Funktioner:
   Inom en given arkitektur kan du behöva specificera en mer specifik processorfamilj (till exempel Intel Core i7, AMD Ryzen, etc.). Detta optimerar kärnan för de specifika funktionerna och förmågorna hos den valda processorfamiljen.
3. Optimeringsnivåer:
   Kompilatorer som GCC tillåter olika optimeringsnivåer, som kan justeras beroende på processor. Vissa optimeringar kan förbättra prestandan för specifika processorfunktioner, som cacheminne och parallellbearbetning.
4. Instruktionsuppsättningar:
   Modernt processorer stöder olika utökade instruktionsuppsättningar som SSE, AVX (på x86/x86_64) eller NEON (på ARM). Aktivera stöd för dessa i kärnkonfigurationen kan förbättra prestanda för vissa operationer.
5. Multitrådning och Kärnor:
   Om din processor har flera kärnor eller stöd för multitrådning (som Hyper-Threading på Intel-processorer), kan det vara viktigt att konfigurera kärnan för att dra full nytta av dessa funktioner.
6. Advanced Power Management Features:
   Detta innefattar konfigurationer för energihantering och effektivitetsfunktioner som C-states och P-states, vilket är särskilt viktigt för bärbara datorer och energieffektiva system.
7. Virtualiseringsteknik:
   Om din processor har stöd för virtualiseringstekniker som Intel VT eller AMD-V, kan dessa alternativ aktiveras i kärnkonfigurationen för bättre prestanda och säkerhet i virtualiserade miljöer.
8. Kernel Security Features:
   Beroende på processorns förmågor kan vissa säkerhetsfunktioner som SMEP (Supervisor Mode Execution Protection) eller SMAP (Supervisor Mode Access Prevention) konfigureras för att förbättra systemets säkerhet.

Att noggrant välja dessa inställningar när du kompilerar Linux-kärnan kan göra en betydande skillnad i systemets prestanda, energieffektivitet och stabilitet.

2. Power Management Options

Här konfigureras inställningar för strömhantering och energisparlägen. Användare kan anpassa funktioner som ACPI och olika CPU-idle-inställningar, vilket är viktigt för energieffektivitet.

”Power Management Options” under kompilering av Linux-kärnan avser ett set av konfigurationsinställningar som hanterar hur operativsystemet ska interagera med och styra hårdvarans energiförbrukning. Dessa inställningar är avgörande för att optimera batteritid och energieffektivitet i bärbara datorer och andra energikänsliga enheter. Här är några nyckelaspekter av dessa alternativ:

1. CPU Frequency Scaling:
   Detta gör det möjligt för kärnan att dynamiskt justera processorns klockfrekvens beroende på systemets belastning. En lägre frekvens används under perioder med låg belastning för att spara energi, medan högre frekvenser används under tung belastning för bättre prestanda.
2. Idle Power Management:
   Detta omfattar tekniker som CPU Idle, som låter processorn gå in i olika vilolägen (såsom C-states) när den inte är aktiv. Djupare vilolägen sparar mer energi men kan ta längre tid att vakna upp från.
3. Power Management for Peripheral Devices:
   Inkluderar stöd för att hantera strömförbrukningen av periferienheter som hårddiskar och nätverkskort, till exempel genom att låta dem gå in i lågenergilägen när de inte används.
4. ACPI (Advanced Configuration and Power Interface) Support:
   ACPI är en standard för hårdvarugränssnitt som gör det möjligt för operativsystemet att kontrollera mängden ström som levereras till olika komponenter, vilket är centralt för avancerad energihantering.
5. Thermal Management:
   Detta inkluderar inställningar för att hantera systemets värmeutveckling, till exempel genom att justera fläkthastigheter eller minska processorns prestanda för att hålla temperaturen under kontroll.
6. Battery Management:
   För bärbara datorer, inkluderar detta funktioner för att övervaka och hantera batteristatus, som att ge information om batteriets hälsa och resterande batteritid.
7. Suspend and Hibernate:
   Stöd för energisparlägen som suspendering (där systemet står i ett lågströmläge men behåller data i RAM) och viloläge (där systemets tillstånd sparas till disk och strömmen stängs helt av).

Att noggrant konfigurera dessa alternativ under kärnans kompilering kan leda till betydande energibesparingar, särskilt i mobila eller batteridrivna enheter. Det kan dock kräva balansering mot prestandakrav, eftersom vissa energibesparande åtgärder kan minska systemets responsivitet eller prestanda.

3. Bus Options

När vi talar om ”Bus Options” på en teknisk nivå inom Linux, refererar vi till konfigurationsalternativ relaterade till olika bussar och gränssnitt som datorns hårdvarukomponenter använder för kommunikation. Dessa bussar kan inkludera PCI (Peripheral Component Interconnect), USB (Universal Serial Bus), I2C, och andra. Att förstå och korrekt konfigurera dessa bussoptioner är avgörande för optimal systemprestanda och hårdvarukompatibilitet.

Viktiga Aspekter av Bus Options i Linux

1. PCI/PCIe Konfiguration:

• PCI/PCIe (Peripheral Component Interconnect Express) Bus:
  Denna buss används av många hårdvarukomponenter som grafikkort, nätverkskort och lagringsenheter.
• Linux PCI-subsystem:
  Linux-kärnan innehåller ett robust PCI-subsystem som hanterar upptäckt och konfiguration av PCI-enheter. Detta inkluderar att tilldela resurser som I/O-områden, minnesområden och IRQs (Interrupt Requests).

2. USB Systemkonfiguration:

• USB-hantering:
  För att hantera USB-enheter, behöver Linux-kärnan stöd för USB-protokollet, vilket inkluderar att identifiera och hantera anslutna enheter.
• Modulärt Stöd:
  Linux-kärnan tillhandahåller modulärt stöd för olika USB-versioner (som USB 2.0, USB 3.0) och klasser (som lagringsenheter, human interface devices).

3. I2C och SPI Busar:

• I2C (Inter-Integrated Circuit) och SPI (Serial Peripheral Interface): Dessa är seriella bussar ofta använda för att ansluta låghastighetsperiferienheter till moderkort, sensorer, och små inbyggda system.
• Linux-stöd:
  Linux innehåller drivrutiner för att hantera kommunikation över dessa bussar, vilket är särskilt viktigt i inbyggda system och för IoT-enheter.

4. Konfiguration via Device Tree eller ACPI:

• Device Tree (för ARM-baserade system): En datastruktur som används för att beskriva hårdvarukomponenter och deras konfiguration i system utan ett BIOS/UEFI, såsom många ARM-baserade system.
• ACPI (för x86-baserade system): Används för att upptäcka och konfigurera hårdvaruenheter och hantera energiförbrukning.

5. Direkt Minnestillgång (DMA):

• DMA-konfigurationer:
  DMA tillåter hårdvaruenheter att direkt läsa från och skriva till huvudminnet, vilket ökar dataöverföringshastigheten och minskar CPU-belastningen.
• Linux DMA API:
  Linux-kärnan tillhandahåller API:er för att hantera DMA-överföringar, vilket är avgörande för högpresterande system.

6. Anpassning och Optimering:

• Kärnalternativ:
  Erfarna användare och systemadministratörer kan anpassa Linux-kärnans konfiguration för att aktivera eller inaktivera stöd för specifika bussar och gränssnitt, baserat på specifika systembehov och hårdvarukonfigurationer.

Sammanfattning

”Bus Options” i Linux innebär en djupgående konfiguration och förvaltning av olika bussgränssnitt och kommunikationsprotokoll mellan systemets komponenter. Korrekt konfiguration av dessa alternativ är avgörande för systemets stabilitet och prestanda, och det spelar en ännu större roll i specialiserade tillämpningar som inbyggda system och högpresterande beräkningsmiljöer. Genom att finjustera dessa inställningar kan man optimera kommunikation och dataöverföringar mellan olika enheter i ett Linux-system.

Denna kategori inkluderar konfigurationer för olika bussystem, såsom PCI, USB och I2C. Det är viktigt för att säkerställa korrekt kommunikation och funktionalitet för ansluten hårdvara.

4. Executable File Formats / Emulations

Stöd för olika exekverbara filformat och emuleringar hanteras här, vilket är viktigt för systemets kompatibilitet med olika program och tjänster.

5. Device Drivers

En omfattande kategori som täcker drivrutiner för allt från grafik och ljud till nätverk och lagringsenheter. Detta är kritiskt för att säkerställa att all hårdvara fungerar korrekt med kärnan.

6. File Systems

Inställningar för olika filsystem, både interna och nätverksbaserade, hanteras här. Detta inkluderar populära filsystem som ext4 och Btrfs, samt nätverksfiler som NFS och CIFS.

7. Kernel Features

Grundläggande kärninställningar, som schemaläggning och minneshantering, finns här. Dessa inställningar är avgörande för systemets övergripande stabilitet och prestanda.

1. Stöd för specifik hårdvara:
   Du kan välja att inkludera eller utesluta stöd för viss hårdvara beroende på systemets behov. Till exempel kan du aktivera drivrutiner för specifika nätverkskort, grafikkort, eller andra enheter.
2. Filsystem:
   Du kan välja vilka filsystem som ska stödjas av kärnan. Detta kan inkludera vanliga filsystem som ext4, NTFS, eller Btrfs.
3. Säkerhetsfunktioner:
   Linux-kärnan innehåller olika säkerhetsfunktioner som SELinux, AppArmor, och andra säkerhetsmoduler som kan konfigureras.
4. Prestandainställningar:
   Du kan aktivera eller inaktivera olika prestandaförbättringar som CPU- och minnesoptimeringar.
5. Nätverksfunktioner: Detta kan inkludera inställningar för TCP/IP-stacken, nätverkssäkerhet, och andra relaterade funktioner.
6. Modulstöd:
   Du kan välja om vissa funktioner ska byggas direkt in i kärnan eller om de ska vara laddningsbara moduler.
7. Avancerade funktioner:
   Sådana som virtualisering, krypteringsstöd, och filsystemssnapshots.

Varje funktion eller egenskap som du väljer att inkludera eller utesluta kommer att påverka kärnans storlek, prestanda och funktionalitet. Konfigurationen görs vanligtvis före kompileringen genom verktyg som make menuconfig, make xconfig, eller make oldconfig, vilka erbjuder en användargränssnitt för att göra dessa val.

8. Networking Support

Detta område täcker nätverksrelaterade funktioner, inklusive olika protokoll, trådlöst stöd och brandväggsfunktioner, vilket är avgörande för systemets anslutningsmöjligheter.

Nätverksmöjligheterna som kan inkluderas eller påverkas vid kompilering av Linux-kärnan är många och varierar beroende på specifika användningsfall och konfigurationsbehov. Här är några av de viktigaste aspekterna:

1. Nätverksdrivrutiner: Möjligheten att inkludera eller utesluta specifika nätverksdrivrutiner beroende på hårdvaran som används. Detta kan vara drivrutiner för Ethernet-kort, trådlösa adaptrar, Bluetooth-moduler med mera.
2. Protokollstöd: Linux-kärnan stöder en mängd nätverksprotokoll, som TCP/IP, UDP, ICMP, och många andra. Användaren kan välja vilka protokoll som ska inkluderas i kärnan.
3. Säkerhetsfunktioner: Konfigurationen av nätverkssäkerhetsfunktioner som SELinux, AppArmor, och nätverksbrandväggar som iptables/netfilter.
4. Virtualisering och container-teknologier: Stöd för virtualiseringslösningar som KVM (Kernel-based Virtual Machine) och container-teknologier som Docker kan konfigureras.
5. Prestandaoptimeringar: Möjlighet att optimera nätverksprestandan genom att aktivera eller inaktivera specifika kärnfunktioner som TCP stack tuning, packet filtering, och network scheduling.
6. Nätverksfiler och filsystem: Stöd för nätverksfiler och filsystem, såsom NFS (Network File System) eller SMB (Server Message Block).
7. Trådlösa inställningar: För trådlösa nätverk kan olika moduler och drivrutiner väljas eller konfigureras för att förbättra anslutningen eller säkerheten.
8. Advanced Networking Features: Stöd för avancerade nätverksfunktioner som QoS (Quality of Service), bonding (kombinering av flera nätverksanslutningar för ökad genomströmning eller redundans), och VLAN (Virtual Local Area Network).

Det är viktigt att notera att val av nätverksfunktioner och -inställningar bör matcha användarens behov och den hårdvara som används. En felaktig konfiguration kan leda till problem med nätverksanslutning eller systemstabilitet.

9. Security Options

Säkerhetsfunktioner såsom SELinux, AppArmor och andra säkerhetsmekanismer hanteras här, vilket är avgörande för att skydda systemet mot externa hot.

Säkerhetsalternativ i Kompilering av Linuxkärnan

När det kommer till att bygga en säker och robust Linuxkärna, är valet av säkerhetsinställningar avgörande. Under kompileringsprocessen med make menuconfig eller liknande konfigurationsverktyg, erbjuds användare en rad säkerhetsrelaterade alternativ för att förbättra systemets skydd mot olika hot och angrepp. Här är en översikt över de viktigaste säkerhetsalternativen som finns tillgängliga i Linuxkärnan.

1. SELinux (Security-Enhanced Linux)

SELinux är ett kraftfullt säkerhetssystem som tillhandahåller mekanismer för att stödja åtkomstkontrollens säkerhetspolicy. Det är en uppsättning kärnpatchar och verktyg som ger en robust mekanism för åtkomstkontroll.

2. AppArmor

Liknande SELinux, är AppArmor en säkerhetsmodul som använder ett profilbaserat system för att begränsa programbehörigheter och aktiviteter, vilket bidrar till att minska riskerna för säkerhetsöverträdelser.

3. Smack (Simplified Mandatory Access Control Kernel)

Smack är ett lättviktigt MAC-system som är designat för enklare administration. Det erbjuder grundläggande men effektiva åtkomstkontrollfunktioner för att förbättra systemets säkerhet.

4. TOMOYO Linux

Detta är en säkerhetsmodul som fokuserar på att övervaka och begränsa systemets beteende. Det hjälper till att hålla koll på och kontrollera programaktiviteter.

5. Yama

Yama är en säkerhetsmodul som tillhandahåller ytterligare säkerhetsfunktioner, som till exempel begränsningar för ptrace-systemanropet, vilket är viktigt för att skydda systemet mot vissa typer av attacker.

6. Auditing

Ett system för att logga olika systemaktiviteter, vilket är viktigt för att spåra och identifiera potentiella säkerhetsproblem och intrångsförsök.

7. Kernel Hardening Options

Dessa inställningar är avsedda att stärka kärnans motståndskraft mot olika typer av attacker, inklusive skydd mot buffer overflow och andra vanliga säkerhetsbrister.

8. Stack Protector

Denna funktion syftar till att förhindra stack overflow-attacker genom att använda metoder som canaries för att upptäcka och förhindra stack corruption.

9. Restricting Access to Kernel Logs

Genom att begränsa åtkomsten till kärnloggar kan man förhindra att känslig information läcker ut eller utnyttjas av obehöriga.

10. Executable and File Protections

Inställningar för att förhindra exekvering av oönskad eller skadlig kod och för att skydda filsystemet från obehöriga förändringar.

11. Control Groups (cgroups)

Även om de främst används för resurshantering, kan cgroups också användas för att begränsa och isolera systemresurser för olika processer eller användare, vilket kan ha säkerhetsfördelar.

Dessa säkerhetsalternativ i Linuxkärnan är avgörande för att bygga ett robust och säkert system. Valet och konfigurationen av dessa alternativ kräver dock en god förståelse av deras funktioner och potentiella påverkan på systemets beteende och prestanda. Att konfigurera dessa alternativ korrekt kan betydligt förbättra systemets säkerhet och motståndskraft mot olika typer av hot och angrepp.

10. Cryptographic API

Här konfigureras kryptografiska algoritmer och verktyg, vilket är viktigt för säker dataöverföring och lagring.

Cryptographic API i Linux-kärnan är ett ramverk som tillhandahåller kryptografiska funktioner till olika delar av kärnsystemet samt till moduler och drivrutiner som körs i kärnutrymmet. Den är utformad för att vara flexibel och stödja en mängd olika kryptografiska algoritmer och lägen. Här är några nyckelaspekter:

1. Algoritmer och Funktioner: API:et stöder en mängd olika kryptografiska algoritmer, inklusive symmetrisk kryptering (som AES och DES), hash-funktioner (som SHA-1 och SHA-256), och asymmetriska krypteringsalgoritmer (som RSA). Det inkluderar också stöd för kryptografiska primitiver som digitala signaturer och nyckelutbyte.
2. Modulär Design: API:et är utformat för att vara modulärt, vilket gör det möjligt för utvecklare att lägga till stöd för nya algoritmer eller ersätta befintliga implementationer med specialiserade, kanske mer effektiva, versioner. Detta är särskilt användbart för hårdvaruaccelererade kryptografiska operationer.
3. Användning inom Kärnan: API:et används av kärnan för olika säkerhetsfunktioner, som kryptering av filsystem (till exempel i eCryptfs och fscrypt), säker kommunikation (till exempel via IPsec och TLS i kärnutrymmet), och för att säkerställa integriteten hos kärnmoduler.
4. Kryptoakceleration: API:et kan dra nytta av hårdvarubaserad kryptoakceleration när sådan hårdvara finns tillgänglig. Detta innebär att vissa kryptografiska operationer kan utföras mycket snabbare än om de utfördes i ren programvara.
5. Användargränssnitt: Förutom att användas internt i kärnan, exponerar API:et också funktioner till användarläge via olika gränssnitt, såsom /dev/crypto, vilket gör det möjligt för användarprogram att dra nytta av kärnans kryptografiska kapaciteter.
6. Säkerhet och Underhåll: Eftersom kryptografi är central för många säkerhetsaspekter, genomgår API:et och dess implementationer rigorösa säkerhetsgranskningar och regelbundet underhåll för att säkerställa att de är fria från sårbarheter och prestandaproblem.

Cryptographic API i Linux-kärnan är alltså en kritisk komponent för att upprätthålla säkerheten och integriteten i Linux-system, och den fortsätter att utvecklas och förbättras med tiden för att möta nya säkerhetsutmaningar och tekniska framsteg.

11. Library Routines

Standardbibliotek och rutiner som används av kärnan konfigureras här, vilket är viktigt för grundläggande systemfunktioner.

Varje kategori i make menuconfig innehåller en mängd underkategorier och specifika alternativ. Användare kan navigera genom dessa alternativ, och välja eller avvälja dem baserat på sina behov. Det är viktigt att notera att vissa alternativ kan ha beroenden, vilket innebär att aktivering eller inaktivering av ett alternativ kan påverka tillgängligheten av andra. Slutresultatet av denna konfigurationsprocess är en skräddarsydd kärna, optimerad för användarens specifika system och behov.

Byggprocessen

Kompilera Kärnan

Kompilera din anpassade kärna:

make -j $(nproc)

Användningen av -j $(nproc) optimerar kompileringsprocessen genom att använda alla tillgängliga processorkärnor.

Installera Moduler och Kärnan

Efter kompilering, installera modulerna:

sudo make modules_install

Följt av installation av själva kärnan:

sudo make install

Uppdatera Bootloader och Starta Om

Uppdatera GRUB

För att inkludera den nya kärnan i startmenyn, uppdatera GRUB:

sudo update-grub

Starta Om Datorn

Starta om datorn och välj den nya kärnan från GRUB-menyn under uppstart.

Efter Installation

Testa din nya kärna genom att köra uname -r. Det är viktigt att vara medveten om att en anpassad kärna kanske inte får samma nivå av support och säkerhetsuppdateringar som standardkärnor.

Sammanfattning

Att bygga din egen kärna på Ubuntu ger dig möjlighet att skräddarsy ditt system för specifika användningsfall. Denna process är inte bara utbildande utan också givande för dem som vill fördjupa sin förståelse för Linux-system. Dock bör den närmas med försiktighet, särskilt om du planerar att använda kärnan i en produktionsmiljö.

Xberry pi är en Sinclair ZX Spectrum Next clone i raspberry pi 3 formfaktor, så man kan använda det chassi tillbehör som finns till raspberry pi så får man ZX Spectrum m/23. ZX Spectrum var en dator som många lärde sej programmera på i början på 1980 talet, maskinen har tillsammans med C64 nått en ”kultstatus”

-2MB RAM, 128MBIT Flash ROM
-RTC onboard with battery backup
-Header for ESP-8266-01 Module
–HDMI and VGA port
-Audio and EAR/MIC connectors
-1 Joystick port
-PS/2 port for Keyboard/Mouse
-Header for connect to Matrix Keyboard

Kan förbokas här :

https://zxrenew.co.uk/Xberry-Pi-No-Acrylic-case-Just-the-stand-offs-p607339333

OBS! Linux.se inte gjort någon bakgrunds kontroll av säljade sajt. Risken ligger på den som köper.

Får vi prestentera Acer Aspire 7750Z just det här exemplaret är utrusta med en Intel(R) Pentium(R) CPU B960 @ 2.20GHz, en 10 år gamla CPU i budget segmentet och skärmen är en 17,3” som bara är 1600×900 pixlar , en mekanisk hårddisk och 4 GB RAM. Maskinen såldes med Wiindows 7. Många rynka nog på näsan varför skriver man om sådan här gamla skräp maskin för.

Just därför, här har en vi dator en som redan för 10 år sedan var en budget maskin. Idag åker man till återvinningen med den. Men kanske återanvända den?

Valde att installera Ubuntu 22.04.3 , för att se vad duger en sådan maskin till Med Windows 10 var den extremt långsam.

Streaming testet

Börja med testa streamingen, satte den på SVT Play i Firefox , den klarade jobbet alldeles utmärkt. Det här väl ett grundläggade kritetrium idag, att en maskin skall klara streaming utan lagg.

Testade starta lite program som libreoffice och firefox den flyger inte fram, men det bero på den mekaniska hårddisken. Stoppa man in en SSD i den här maskinen så kommer den kännas snabb.

Maskinen är utrusta med DDR3 minne, lite förlegat, man bör kanske för någon 100 lapp kunna uturusta den i alla fall med 8 GB RAM istället.

På Cpu Bechmark får

Intel(R) Pentium(R) CPU B960 @ 2.20GHz : 961 poäng

Att jämföras med en annan jämn gamla CPU :

Intel(R) Core(TM) i7-4790K CPU @ 4.00GHz : 8063 poäng

Just den här exemplaret är utrustad med

CPU Intel(R) Pentium(R) CPU B960 @ 2.20GHz
MInne 4 GB RAM
HDD : Mekanisk hårddisk

Linux.se åsikt :
Byter man ut hårddissken till en SSD, så skulle maskinen vara en alldeles utmärkt dator i några år till, för surfning och ordbehandling, för vad en 256 GB SDD disk kostar. Dvs helt onödig att kassera något som går återanvända.

Just det här exemplaret kommer doneras till välgörande ändamål.

FreeBSD 14.0 är nu tillgängligt för arkitekturerna amd64, aarch64, i386, powerpc, powerpc64, powerpc64le, powerpcspe, armv7 och riscv64.

FreeBSD tillhandahåller sofistikerade funktioner inom nätverk, prestanda, säkerhet och kompatibilitet. Det fungerar som ett utmärkt val för en Internet- eller intranätserver. Den erbjuder robusta nätverkstjänster även under intensiv belastning och använder effektivt minne för att säkerställa responsiv prestanda för tusentals samtidiga användarprocesser.

Bland FreeBSD 14.0 nyheter
-OpenSSH har uppdaterats till version 9.5p1.
-OpenSSL har uppdaterats till version 3.0.12, en stor uppgradering från OpenSSL 1.1.1t i FreeBSD 13.2-RELEASE.
–Bhyve-hypervisorn stöder nu TPM– och GPU-passthrough.
-FreeBSD stöder upp till 1024 kärnor på amd64- och arm64-plattformarna.
-ZFS har uppgraderats till OpenZFS release 2.2, vilket ger betydande prestandaförbättringar.
-Det är nu möjligt att utföra bakgrundskontroller av filsystem på UFS-filsystem som körs med journaliserade mjuka uppdateringar.
-Experimentella ZFS-bilder är nu tillgängliga för AWS och Azure.
-Standardmekanismen för överbelastningskontroll för TCP är nu CUBIC.

Nerladdnings länkar hittar ni vår Wiki som vanligt.

https://wiki.linux.se/index.php/FreeBSD#Nerladdning

Caliber-utvecklaren Kovid Goyal tillkännagav idag lanseringen och allmän tillgänglighet av Caliber 7.0 som den senaste stabila versionen och en stor uppdatering av denna kraftfulla, gratis, öppen källkod och plattformsoberoende programvara för hantering av e-böcker.

Caliber 7.0 kommer mer än ett år efter Caliber 6.0 och introducerar möjligheten att lagra anteckningar som kan innehålla länkar, bilder, samt rik textformatering för författare, serier, förlag, taggar och relaterade element. Användare kommer att kunna söka, bläddra eller länka dessa anteckningar i appen eller exportera dem som fristående HTML-filer.

En annan intressant nyhet i Caliber 7.0 är stöd för så kallade ”Audio EPUB”-böcker som innehåller en förinspelad röst som läser texten. Caliber-utvecklaren Kovid Goyal noterar dock att den här funktionen kanske fungerar på Linux-system på grund av problem med patenterade codecs.

Den nya Caliber-utgåvan ger också en länge efterfrågad funktion, nämligen möjligheten att lagra ”data”-filer associerade med en bok och stöd för att hantera dessa filer automatiskt i appen. Användare kommer att kunna lägga till extra datafiler till en bok genom att välja boken, högerklicka på knappen ”Lägg till böcker” och sedan välja alternativet ”Lägg till datafiler till valda bokposter”.

Den nya Caliber-utgåvan ger också en länge efterfrågad funktion, nämligen möjligheten att lagra ”data”-filer associerade med en bok och stöd för att hantera dessa filer automatiskt i appen. Användare kommer att kunna lägga till extra datafiler till en bok genom att välja boken, högerklicka på knappen ”Lägg till böcker” och sedan välja alternativet ”Lägg till datafiler till valda bokposter”.

Sist men inte minst har Caliber fått sin egen privata papperskorg som kringgår operativsystemets papperskorgen. Detta gör det möjligt att enkelt återställa en bok och dess metadata efter en oavsiktlig radering med ett enda klick.
Papperskorgen låter dig också bläddra i nyligen raderade böcker.

Annat än det lägger Caliber 7.0 till stöd för HTML-bildkartor till e-bokvisaren, lägger till ett ”Visa objekt i valda böcker” för att hantera taggar och författare, och uppdaterar innehållsservern med en ny knapp för att återgå till bokinformationen sida på den översta nivån av kontroller och möjligheten att visa de tre senast tillagda böckerna i standardbiblioteket.

Det ger också stöd för nya nyhetskällor, inklusive Bookforum, Kirkus Reviews och Poetry Magazine, och förbättrar stödet för befintliga nyhetskällor, såsom Financial Times, National Geographic, Hamilton Spectator, MIT Tech Review, Bloomberg, Washington Post, Project Syndicate, Cumhuriyet, Foreign Affairs, Harvard Business Review och Wall Street Journal.

Naturligtvis har många buggar och problem lösts för bättre stabilitet och tillförlitlighet, så kolla in hela ändringsloggen för mer information. Under tiden kan du ladda ner Caliber 7.0 från den officiella webbplatsen som binära paket för 64-bitars och AArch64 (ARM64)-system som du kan köra på praktiskt taget vilken GNU/Linux-distribution som helst utan att installera någonting.

Kan laddas hem ifrån

https://calibre-ebook.com/download_linux

Mer om Calibre i vår Wiki :

https://wiki.linux.se/index.php/Calibre

Artikel ovan är maskin översatt med google ifrån

https://calibre-ebook.com/download_linux

I en annan oväntad händelseutveckling har den senaste Linux 6.6-kärnserien officiellt markerats som LTS (Long Term Support) på kernel.org-webbplatsen med en förväntad livslängd på minst tre år.

Linux 6.6-kärnan är på väg eller har redan landat i de stabila programvaruförråden för olika populära GNU/Linux-distributioner, inklusive Arch Linux, openSUSE Tumbleweed, Fedora Linux och andra. Även Ubuntu-användare kan nu installera det.

Den stora nyheten är att Linux-kärnunderhållarna har beslutat att göra Linux 6.6 till en LTS-gren som stöds fram till december 2026. Detta är mycket intressant eftersom den välkände Linux-kärnutvecklaren Greg Kroah-Hartman alltid har sagt att årets sista kärna kommer att vara LTS, och Linuxkärna 6.7 skulle vara det.

Verkligheten är att vi ännu inte vet om Linux-kärnan 6.7 kommer ut på gatorna den 31 december (nyårsafton), vilket skulle ha varit en stor nyårsöverraskning för alla Linux-användare, så kanske var det därför som kärnanhållare bestämde sig för att gå med Linux 6.6 istället för nästa LTS-gren.

Å andra sidan fanns det några färska rapporter om att det inte finns så många kärnunderhållare där ute som är villiga att underhålla LTS-kärngrenar i så många år och att långsiktigt stöd för Linux-kärnan kan minskas från sex år till två år . Samma rapporter angav också att Linux 4.14 inte kommer att ersättas av en ny LTS-kärna när den når slutet av livet i januari 2024.

Nåväl, det ser ut som att något hände där borta vid Linuxkärnans huvudkontor och nu har Linux 6.6 lagts till de befintliga kärngrenarna för långtidsstöd, nämligen Linux 6.1, Linux 5.15, Linux 5.10, Linux 5.4, Linux 4.19 och Linux 4.14 .

Orginal artikel ifrån
https://9to5linux.com/its-official-linux-kernel-6-6-will-be-lts-supported-until-december-2026

Wireshark är ett öppen källkodsverktyg för nätverksprotokollanalys, vilket ofta används för att felsöka och analysera datanätverk. Det är ett mycket kraftfullt verktyg som kan fånga och inspektera data som passerar genom ett nätverk. Med Wireshark kan användare se detaljerad information om nätverkstrafik i realtid eller från sparade datafiler.

Bland nyheterna :

Wireshark 4.2.0: Ändringar
Wireshark stöder mörkt läge på Windows.

-Sortering av paketlistor har förbättrats.
-Wireshark och TShark är nu bättre på att generera giltig UTF-8-utgång.
-En ny visningsfilterfunktion för filtrering av råbytes har lagts till.
-Visningsfilter autoslutförande är smartare när det gäller att inte föreslå ogiltig syntax.
-Verktyg › MAC-adressblock kan slå upp en MAC-adress i IEEE OUI-registret.
-Installationsmålet installerar inte längre utvecklingsrubriker som standard.
-Wireshark-installationen kan flyttas på Linux (och andra ELF-plattformar med stöd för relativa RPATH).
-Wireshark kan kompileras på Windows med MSYS2 och korskompileras för Windows med Linux.
-Verktyg › Browser (SSL Keylog) kan starta din webbläsare med miljövariabeln SSLKEYLOGFILE inställd på lämpligt värde.

Hemsida
https://www.wireshark.org/

Nerladdning :

Debian :

https://packages.qa.debian.org/w/wireshark.html

Ubuntu :
https://launchpad.net/ubuntu/+source/wireshark

Chat GPT har nog inte många låtit bli att lägga märke till och många är nog rädda för vad framtiden kan ge.

Jag bad Chat GPT skapa en script som skulle skapa en databas och användare. Den som är van Linux sysop hade slödjat ihop detta själv. Men eftersom min kunskapsnivå är lite lägre än en van linux sysop , så bad jag chat gtp göra jobbet.

skriv ett bash script som skapa en mysql databas, mysql användare och lösenord på givna parameterar

Det här fick jag ..

Cockpit Web Console: En Modern Lösning för Linux Serverhantering

I en värld där serveradministration ständigt utvecklas, har Cockpit Web Console framträtt som en banbrytande lösning för hantering av Linux servrar. Detta webbaserade administrationsgränssnitt är inte bara kraftfullt utan även utformat för att vara intuitivt och lättillgängligt, även för de som inte är vana vid kommandoradsbaserade verktyg.

Centraliserad Resursövervakning

En av de mest framträdande egenskaperna hos Cockpit är dess förmåga att övervaka systemresurser i realtid. Användare får en detaljerad överblick över CPU, minne och diskutnyttjande, vilket är avgörande för effektiv systemhantering.

Effektiv Tjänstehantering

Cockpit förenklar processen att hantera systemtjänster och applikationer. Användare kan enkelt starta, stoppa och konfigurera dessa tjänster direkt från webbgränssnittet, vilket sparar tid och minskar komplexiteten i systemadministrationen.

Logginspektion för Enklare Felsökning

Systemloggar spelar en central roll i övervakning och felsökning. Cockpit ger en tydlig och lättöverskådlig vy av dessa loggar, vilket underlättar identifiering av eventuella problem.

Användarvänlig Användarhantering

Hantering av användarkonton och behörigheter är enklare än någonsin med Cockpit. Detta verktyg tillhandahåller en användarvänlig plattform för att skapa och hantera användarkonton på servern.

Förenklad Uppdatering och Installation

Att hålla systemet uppdaterat och säkert är vitalt. Med Cockpit kan administratörer installera och uppdatera mjukvarupaket med några få klick, vilket effektiviserar underhållet av systemet.

Nätverkshantering på Dina Villkor

Cockpit erbjuder avancerade funktioner för nätverkshantering, inklusive konfigurering av brandväggar och nätverksgränssnitt. Detta ger en högre kontrollnivå över serverns nätverksinställningar.

Integrerad Terminalåtkomst

För mer avancerade användare innehåller Cockpit en inbäddad terminal, som ger direktåtkomst till serverns kommandorad för komplexa uppgifter.

Framtidssäker med Containerhantering

I takt med att användningen av Linux-containrar ökar, erbjuder Cockpit verktyg för att övervaka och hantera dessa. Detta gör det till en framtidssäker plattform som stöder både traditionella och moderna infrastrukturer.

Cockpit är inte bara ett kraftfullt verktyg för systemadministratörer, det är också anpassningsbart och resurssnålt. Detta gör det till ett idealiskt val för de som söker en balans mellan funktionalitet och användarvänlighet inom serveradministration. Med sin grafiska gränssnitt och enkel installation, revolutionerar Cockpit sättet vi hanterar Linux-servrar på.

Mer om denna webapp finner ni i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/Cockpit_Web_Console

Artikel hur man installera Cookpit på Ubuntu 22.04 LTS

https://www.howtoforge.com/how-to-install-cockpit-web-console-on-ubuntu-22-04/

Att återställa root-lösenordet i MySQL & MariaDB är en process som involverar flera steg och kräver administratörsbehörigheter.

Först måste databastjänsten stoppas, varefter den startas upp igen med ett speciellt alternativ som tillåter åtkomst utan lösenord. Användaren måste sedan ansluta till databasen som root och utföra en serie SQL-kommandon för att uppdatera lösenordet.

Slutligen måste databastjänsten stoppas och startas om för att de nya ändringarna ska träda i kraft. Genom att följa dessa noggrant definierade steg kan användaren säkert återställa root-lösenordet och återställa tillgång till sin MariaDB-instans.

För att återställa root-lösenordet på MariaDB, följ dessa steg:

1. Stoppa databasservern med kommandot systemctl stop mariadb för SystemD eller /etc/init.d/mysqld stop för SysVinit.
2. Starta sedan om tjänsten med --skip-grant-tables genom att köra systemctl set-environment MYSQLD_OPTS="--skip-grant-tables" och systemctl start mariadb för SystemD, eller mysqld_safe --skip-grant-tables & för SysVinit.
3. Anslut till databasservern som root utan lösenord med kommandot mysql -u root.
4. Använd MariaDB-kommandotolken för att uppdatera lösenordet med:

USE mysql;
UPDATE user SET password=PASSWORD('YourNewPasswordHere') WHERE User='root' AND Host = 'localhost';
FLUSH PRIVILEGES;

Stoppa tjänsten, avsätt miljövariabeln och starta om tjänsten igen med:

För SystemD:
systemctl stop mariadb
systemctl unset-environment MYSQLD_OPTS
systemctl start mariadb

För SysVinit:

/etc/init.d/mysql stop
/etc/init.d/mysql start

En engelsk språkig artikel i ämnet :

How to Reset a Forgotten MySQL Password on Linux

Emacs är en familj av textredigerare som kännetecknas av sin kraftfullhet, anpassningsbarhet och tekniska komplexitet. Ursprungligen skapat på 1970-talet av Richard Stallman och Guy L. Steele Jr., har Emacs blivit synonymt med anpassningsbara redigeringsmiljöer, ofta kallad en ”extensible, customizable, self-documenting, real-time display editor.”

En av världens bäst textredigare som finns massor av varianter, nu med egen wikisida på https://wiki.linux.se/index.php/Emacs

I artikeln Så Installerar Du en LAMP-Server på en Virtuell Maskin med VirtualBox och Ubuntu Server 22.04 LTS så beskriv hur man installera ubuntu en i VM under VBOX. Vi skall i den här artikel spinna vidare på detta ämne. Visa hur du dela ut en mapp i din VM så t.ex en Windows host kan ansluta till den .

På ubuntu datorn:

sudo apt update
sudo apt install samba

Konfigurera Samba

Säkerhetskopiera den ursprungliga konfigurationsfilen:

sudo cp /etc/samba/smb.conf /etc/samba/smb.conf.backup

Redigera Samba-konfigurationsfilen:

sudo nano /etc/samba/smb.conf

Lägg till följande konfiguration i slutet av filen för att dela ut /var/www/html:

[html]
path = /var/www/html
browseable = yes
writable = yes
guest ok = yes
read only = no
force user = www-data

Spara och stäng filen (i nano: Ctrl-X, Y, Vagnretur).

Starta om Samba-tjänsten:

sudo systemctl restart smbd
sudo systemctl restart nmbd

Skapa en Samba-användare (valfritt):

sudo smbpasswd -a användarnamn

Skriv

ifconfig

root@m:/var/www/html# ifconfig
enp0s3: flags=4163 mtu 1500
inet 192.168.1.100 netmask 255.255.255.0 broadcast 192.168.1.255
inet6 fd9a:2418:6f6:319e:a00:27ff:fe58:fee2 prefixlen 64 scopeid 0x0
inet6 fe80::a00:27ff:fe58:fee2 prefixlen 64 scopeid 0x20
ether 08:00:27:58:fe:e2 txqueuelen 1000 (Ethernet)
RX packets 1141950 bytes 237643033 (237.6 MB)
RX errors 0 dropped 114732 overruns 0 frame 0
TX packets 63783 bytes 5183684 (5.1 MB)
TX errors 0 dropped 0 overruns 0 carrier 0 collisions 0

Det fetmarkerade är den ipv 4 adress din VM har. Du kommer behöva den senare för att ansluta din windows maskin till din ubuntu server.

På Windows-maskinen (Klient)

1. Öppna Utforkaren.
2. Anslut till Samba-servern:
   • Gå till Den här datorn ( Kul ikon på aktivitetsfälte i Windows 10 )
   • Klicka på Nätverk på vänster sidan
   • Välj en bokstav för den nätverksenhet du vill skapa.
   • I fältet Folder skriver du \\<ubuntu-serverns-ip>\html (ersätt <ubuntu-serverns-ip> med IP-adressen till din Ubuntu-server).
   • Kryssa i Reconnect at sign-in om du vill att enheten ska återanslutas automatiskt vid inloggning.
   • Klicka på Slutför.
3. Logga in:
   • Om du har ställt in en Samba-användare, ange användarnamnet och lösenordet när du blir tillfrågad.
   • Om du använder gäståtkomst, kan du bara trycka på Vagnretur.

Efter att du har anslutit, bör du kunna se och hantera filerna i /var/www/html mappen från din Windows-maskin. Om du stöter på problem, kontrollera Samba-loggfiler och Windows-nätverksinställningar för felsökning.

Om du har problem att ändra filer i A:\ kan du göra följande ändringar på ubuntu maskinen.

sudo chmod -R 777 /var/www/html

Ändra smb.conf till :

[html]
path = /var/www/html
browseable = yes
writable = yes
guest ok = yes
read only = no
force user = www-data
create mask = 0777
directory mask = 0777

Spara och avsluta

Starta om

sudo systemctl restart smbd
sudo systemctl restart nmbd

Nu kan du t.ex installera Visual Studio code på din värdmaskin och spara direkt på din lokal ”LAMP” server. Utmärkt när man t.ex skall testa kod. För den som håller på med WordPress kan vara ett tillfället testa olika plug in.

Introduktion:
Att installera en LAMP-stack – som står för Linux, Apache, MySQL och PHP – är en grundläggande färdighet för alla som vill skapa en webbserver. Med VirtualBox kan du enkelt skapa en virtuell miljö för att köra din LAMP-server. I den här artikeln kommer vi att gå igenom processen steg för steg för att installera LAMP på Ubuntu Server 22.04 LTS inuti en VirtualBox virtuell maskin.

Steg 1: Förbered VirtualBox:
Först och främst, se till att VirtualBox är installerat på din värdmaskin. VirtualBox är en kraftfull virtualiseringsprogramvara som är gratis och öppen källkod. Efter installation, starta programmet och skapa en ny virtuell maskin genom att klicka på ”Ny” och följ anvisningarna för att tilldela tillräckligt med resurser som RAM och lagringsutrymme.

Vi har valt VirtualBox, eftersom den finns till MacOs, Linux och Windows.

Steg 2: Installera Ubuntu Server:
Ladda ner den senaste versionen av Ubuntu Server 22.04 LTS från Ubuntus officiella webbplats. När du har laddat ner ISO filen, gå till inställningarna för din nyss skapade virtuella maskin i VirtualBox, montera ISO-filen som en virtuell skivenhet och starta maskinen. Ubuntu-installationsguiden kommer att leda dig genom processen. Kom ihåg att konfigurera nätverksinställningar, skapa användarkonton och, om nödvändigt, partitionera din virtuella hårddisk.

Notis : Här hittar du länkar du för att ladda ner Ubuntu 22.04 LTS Server

https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu#22.04_LTS

Jag bruka installera net-tools, dvs apt install net-tools för att kunna skriva ifconfig. Det görs när installationen av ubuntu är klar, är minimera det fönstret och sedan logga in via terminalen.

ssh x@192.168.1.100 ( 192.168.1.100 är din ip adress ) ( På linux och Mac gör man detta ifrån terminal. På Windows kan man behöva komplettera med program som putty.

Steg 3: Uppdatera Systemet:
När installationen är klar, logga in på din Ubuntu-server och öppna en terminal. Uppdatera paketlistorna och systemet med följande kommandon:

sudo apt update
sudo apt upgrade

Detta säkerställer att alla paket är uppdaterade till de senaste versionerna.

Steg 4: Installera Apache: Apache är den populära webbservermjukvaran som kommer att hantera HTTP-förfrågningar. Installera Apache med följande kommando:

sudo apt install apache2

Efter installationen, starta Apache och se till att den är inställd på att starta automatiskt när systemet bootar:

sudo systemctl start apache2
sudo systemctl enable apache2

Steg 5: Installera MySQL:
MySQL är det databashanteringssystem som kommer att lagra information för din webbplats. Installera MySQL-servern med:

sudo apt install mysql-server
sudo mysql_secure_installation

Följ instruktionerna för att skapa ett säkert root-lösenord och göra andra rekommenderade säkerhetsinställningar.

Steg 6: Installera PHP:
PHP är programmeringsspråket som kommer att behandla din kod och interagera med MySQL-databasen. Installera PHP och dess modul för Apache med:

sudo apt install php libapache2-mod-php php-mysql

Steg 7: Testa din LAMP-stack:
För att testa att allt fungerar, skapa en enkel PHP-infofil i Apaches rotkatalog ( Ubuntu har sin www rot som defualt på /var/www/html )

<?php phpinfo(); ?>

Spara filen som info.php och navigera sedan till http://<DinVMsIP>/info.php från en webbläsare. Om du ser en sida som listar PHP:s konfiguration och version, har du lyckats installera din LAMP-stack.

Sammanfattning:
Du har nu en fungerande LAMP-stack på en Ubuntu Server 22.04 LTS inuti en VirtualBox virtuell maskin. Denna miljö är idealisk för utveckling och testning av webbapplikationer. Genom att följa dessa steg kan du skapa en robust serverplattform som är redo för webbutveckling.

Linux.se kommentar , delar av innehållet ovan är producerat med Chat GPT 4. Några tips på vägen är använda redigera som pico om du är ovan med redigare som emacs eller vi.

Om du vill komma åt innehållet på din VM ifrån din värdmaskin, så kan du delar ut www roten i t.ex samba.

Idag har Linux Mint-projektledaren Clement Lefebvre bekräftat att Linux Mint 21.3 kommer att innehålla skrivbordsmiljön Cinnamon 6.0, som kommer med initialt stöd för Wayland visningsprotokollet. Det stämmer, Linux Mint 21.3 kommer att vara den första Linux Mint-utgåvan som erbjuder en Wayland-session, men i ett experimentellt tillstånd.

Standardsessionen kommer fortfarande att vara X11, men användare som vill prova Wayland kan göra det genom att välja sessionen ”Cinnamon on Wayland” från inloggningsskärmen. Bilden ovan visar Cinnamon som springer på Wayland.

”Wayland-sessionen kommer inte att vara lika stabil som standardsessionen. Den kommer att sakna funktioner och den kommer med sina egna begränsningar. Vi kommer inte att rekommendera det men du kommer att kunna ge det ett försök om du vill och det kommer att finnas där för intresserade människor om de vill ge oss feedback, säger Clement Lefebvre.

I relaterade nyheter meddelade Clement Lefebvre också idag att Linux Mint-teamet planerar att använda sitt ”Romeo” instabila programvarulager för att förse användare med avancerade funktioner som kommer att implementeras i framtida Linux Mint-utgåvor. På grund av denna förändring kommer Linux Mints instabila PPA att fasas ut.

Canonical avslöjade idag kodnamnet för nästa Ubuntu-version, Ubuntu 24.04 LTS, som ”Noble Numbat”, som är planerad att släppas nästa år den 25 april.

Ubuntu 24.04 LTS ”Noble Numbat” kommer att vara Canonicals 40:e Ubuntu-utgåva och tionde LTS (Long-Term Support)-utgåva, som får upp till 10 år av mjukvara och säkerhetsuppdateringar, fram till april 2034.

Från och med idag, den 26 oktober, är Noble Numbat officiellt öppen för utveckling och Canonical har redan publicerat releaseschemat för dem som är intresserade av dess sex månader långa utvecklingscykel.

Ubuntu 24.04 LTS ”Noble Numbat” kommer med största sannolikhet att drivas av en nyare Linux-kärnserie, och borde det vara Linux 6.8-kärnan, som borde vara ute någon gång i mars 2024.

Ubuntu 24.04 LTS “Noble Numbat” Is Slated for Release on April 25th, 2024

Bilden ovan visa hur det kan se ut

Ett sätt och lära sej förstår hur e-posten fungera kan vara leka e-post klient själv med vanliga kommando som erbjuds över telnet .

POP3 (Post Office Protocol version 3) är en standard för att ta emot e-post. Om du vill använda telnet för att läsa e-post via POP3, följer här en grundläggande guide:

1. Starta en Telnet-session: Öppna en terminal eller kommandotolken.
2. Anslut till POP3-servern: telnet [pop.example.com] 110
3. Ange användarnamn och lösenord:
   
   Efter att ha anslutit, ska du se en välkomstmeddelande. Då kan du ange ditt användarnamn och lösenord:
   
   USER ditt_anvandarnamn
   
   Du ska då få ett svar som ser något ut så här:
   
   +OK User accepted
   
   Ange sedan ditt lösenord:
   
   PASS ditt_losenord
4. Lista meddelanden:
   
   Efter att ha loggat in kan du använda LIST-kommandot för att visa alla meddelanden:
   
   LIST
5. Läs ett meddelande:
   
   Använd RETR-kommandot följt av meddelandenumret för att hämta och läsa det:
   
   RETR 1
6. Radera ett meddelande:
   
   Om du vill radera ett meddelande, använd DELE-kommandot:
   
   DELE 1
7. Avsluta sessionen:
   QUIT

I Linux.se wiki finner du mer informtion om PO3 Protokollet.

https://wiki.linux.se/index.php/POP3

En notering om telnet

Telnet är inte alltid standard i dagens operativsystem , så du kan behöva installera detta kommando seperat.

När du använder telnet så skickas infromation med klartext över internet, därav blottar du användarnamn och lösenord.

Svårt att välja smak på ubuntu? Lite som Aftonbladet eller Expressen om man får referera ihop till en gamla Hasse & Tage sketch.

Här är i alla fall en artikel i ämnet :

https://itsfoss.com/ubuntu-vs-kubuntu/

För den som vill ha den maskin översatta versionen till Svcenska

https://itsfoss-com.translate.goog/ubuntu-vs-kubuntu/?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=wapp

Aftonbladet eller Expressen

Bilden ovan visar Ubuntu 23.10 som kör en VM med VBOX. Det fungera fint, även när bara fått en cpu kärna att jobba på, att strema gick fint.

Ubuntu 23.10 ’Mantic Minotaur’ är nu här med GNOME 45 och andra förbättringar.

Detta är ingen LTS släppning. LTS står för long time support. Den här versionen är till för den som pröva det senaste. Kan tänka sej korta support intevaller.

Konto

Tyvärr har ubuntu gjort copy cat på denna sinnessjuka idée att man skall ha ett konto för att använda en produkten eller tjänst. Förvisso frivillig än en så länge.

Vad är nytt i 23.10

-Installationsuppgraderingar
–Begränsade oprivilegierade användarnamnutrymmen
-GNOME 45
-Nya bakgrundsbilder
-Flutter-baserad App Store
-Linux Kernel 6.5

Till att börja med har installationsprogrammet för Ubuntu 23.10 experimentellt stöd för två huvudfunktioner:

Den ena är den TPM-stödda heldiskkrypteringen (FDE), som ser att en helt förnyad mekanism implementeras för att kryptera diskar. Det fungerar tillsammans med TPM-chippet på ditt moderkort.

Den andra är den efterlängtade återkomsten av ZFS-stöd till installationsprogrammet, efter att det släpptes i Ubuntu 23.04-utgåvan.

Begränsade oprivilegierade användarnamnutrymmen

Ubuntu 23.10 lanserar en ny säkerhetsfunktion. Det begränsar kärnfunktionen ”oprivilegierade användarnamnutrymmen”, vilket är användbart för att låta applikationer skapa en säkrare sandlåda.

Om det är användbart, varför begränsa det? Tja, kärnfunktionen låter angripare utnyttja ett system.

Så, för att eliminera risken förknippad med funktionen, kommer AppArmor att användas för att selektivt tillåta/inte tillåta oprivilegierade användarnamnutrymmen.

Denna säkerhetsfunktion kommer inte att vara aktiverad som standard utan som en opt-in via kommandoraden. Canonical samlar in användarfeedback och kan sedan besluta att skicka den som standard med en uppdatering.

GNOME 45

Ubuntu 23.10 har den nyligen släppta skrivbordsmiljön GNOME 45 som har en app för justerade systeminställningar, uppdaterade kärnappar med inkluderandet av två nya appar som heter ”Loupe” och ”Snapshot”.

Till och med den nya pillerformade arbetsytans indikator har gjort en debut med den här utgåvan, även om inte alla kanske är med på det.

Nya bakgrundsbilder

Fler exempel på ny bakgrunds bilder :

Bilden ovan visa Ubuntu 23.10 som kör i mörkt läge och vilka bakgrunds bilder som finns i 23.10

Ovan exemple på ny bakgrund bild som kommer 23.10

Som det är tradition har Ubuntu 23.10-versionen också nya bakgrundsbilder med teman enligt dess kodnamn. Alla ser ganska fina ut, och dessa valdes ut från bakgrundsbild tävling Mantic Minotaur som hölls några månader tidigare.

Ny App butik

Canonicals satsning på att Flutter-basera de olika delarna av Ubuntu har fått ett uppsving tack vare implementeringen av en ny Flutter-baserad butik på Ubuntu 23.10. Den har en uppdaterad layout, en ny applikationsvy och bättre sökfunktioner.

Linux Kernel 6.5

Bilden ovan visar ubuntu 23.10 uppstartad i en virtualbox.

Och slutligen har vi den viktigast komponeten, kärnan som får allt att hända. Ubuntu 23.10 har den relativt nya Linuxkärnan 6.5.

Detta gör att Ubuntu kan dra nytta av det nyare stödet som Wi-Fi 7, USB4, out-of-the-box-stöd för AMD FreeSync-video, överklockningsstöd för AMD Radeon RX 7000-seriens grafikkort och mer.

Linux.se åsikt
Ubuntu är som vanligt ett bra hantverk inom linux distrubtioner. Den som inte har prövat linux borde ge ubuntu en chans. Ubuntu är perfekt både på äldre och nyare hårdvara. Istället för slänga den där premium laptopen ifrån 2010, så kan man förlänga livet på datorn några år med ubuntu och en SSD disk. Färre och färre appar körs lokalt i datorn, fler körs som tjänster på nätet. därav finns ingen anledning att vara med kamprustning, när man oftast bara behöver en ”terminal” emot internet.

Nerladdnings länkar för Ubuntu och dess varianter finner ni som vanlig i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu#Ubuntu_23.10

Delar av innehållet ovan är översatt med google ifrån

https://news.itsfoss.com/ubuntu-23-10-release/

För några veckor släpptes Raspberry PI 5 . Här är en artikel för den som vill grotta ner sej lite i RPI5 funktioner. En funktion som är intressant man kommer kunna t.ex hänga på NVMe hårddiskar med en hat. För det ett av Raspberry PI stora handikapp, att man inte kan hänga på riktiga hårddiskar via snabba buss. Medan konkurenter som spelar i samma pris division har en den funktionen.

https://www.jeffgeerling.com/blog/2023/testing-pcie-on-raspberry-pi-5

Samma artikel men översatt med google till Svenska.

https://www-jeffgeerling-com.translate.goog/blog/2023/testing-pcie-on-raspberry-pi-5?_x_tr_sl=no&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=wapp

Mint 21.2 Edge installera i en virutellmaskin på vbox. Kommer med Firefox som standard, men kan ganska enkelt installera chrome om man så önskas.

Nyckelfunktionen som skiljer Edge ISO från sitt vanliga syskon är dess antagande av den senaste Linux mainline Kernel. Medan standardutgåvan 21.2 har 5.15 LTS Kernel, tar Edge ISO ett steg framåt med Kernel 6.2. Detta val är en välsignelse för de Linux-entusiaster som längtar efter det senaste och bästa inom Kernel-teknik. Om du skaffar nyare hårdvara och längtar efter det banbrytande kärnstödet, är 21.2 Edge ISO skräddarsydd just för dig.

En annan spännande utveckling i den här utgåvan är återkomsten av Secureboot-stöd. Om du någonsin har stött på problem när du försökte starta eller installera Linux Mint på grund av att din moderna hårdvara inte detekteras ordentligt, kan du ge Edge ISO ett försök för en smidigare upplevelse.

Medan Linux Mint-teamet har testat allt före lanseringen av Edge ISO, är det viktigt att notera att det kanske inte är lika stabilt som de andra ISO:erna i Linux Mint-familjen. Dessutom kanske det inte erbjuder samma nivå av stöd för proprietära drivrutiner. Vi rekommenderar att du bara överväger Edge ISO om du har uttömt alla andra alternativ med standard Mint ISO och fortfarande har problem med hårdvarukompatibilitet.

• Linux Mint 21.2 with 5.15 LTS (based on Ubuntu LTS without Snap)
• Linux Mint 21.2 with Debian 12
• Linux Mint 21.2 with 6.2 Kernel (based on Ubuntu LTS without Snap)

Länka för att ladda hem mint finns som vanligt i vår wiki

https://wiki.linux.se/index.php/MiNT

Linux.se åsikt :
I den virtuella maskin som vi har testat mint 21.2 Edge på har vi bara tilldelat 1 CPU Core och 4 GB., på den konfigurationen känna mint lite långsam.

Artikel ovan är en översättning ifrån

Linux Mint 21.2 “Edge” ISO Delivers Cutting-Edge Kernel and Secureboot Support!

Valve släppte idag Proton 8.0-4 som den senaste versionen av detta open source-kompatibilitetsverktyg för Steam Play baserat på Wine och ytterligare komponenter som gör det möjligt för Linux-användare att spela Windows-spel.

Kommer ungefär två och en halv månad efter Proton 8.0-3, Proton 8.0-4 är här för att lägga till officiellt stöd för fler Windows-spel att spela på din Linux-box, inklusive Arthurian Legends, CHAOS CODE -NYTT TECKN PÅ KATASTROF-, EverQuest II , Oddworld: Stranger’s Wrath HD, Songs for a Hero – Definitive Edition, STAR WARS Knights of the Old Republic II och The Longest Journey.

Proton 8.0-4 ger också förbättringar av tidigare stödda videospel, inklusive Have a Nice Death, Resident Evil 4 (2005), Makai Kingdom: Reclaimed and Rebound, Scrap Mechanic, Overwatch 2, Baldur Gate’s 3, Street Fighter 6, Garry’s Mod, Dark Souls II, Aura: Fate of the Ages, Train Simulator och Empyrion – Galactic Survival.

Förbättrade i denna utgåva är också Secret of Mana, Dwarf Fortress, Stray, System Shock (2023), Dead by Daylight, Warhammer 40 000: Boltgun, Final Fantasy XIII, Locoland, Tom Clancy’s Rainbow Six Extraction, Ashes of the Singularity: Escalation, Age of Empires II: Definitive Edition, Age of Empires IV, Age of Wonders 4, Ship of Fools och Metro Exodus Enhanced Edition.

Utöver det förbättrar den här nya Proton-utgåvan ytterligare stödet för Battle.net, EA Desktop och Ubisoft Connect-starter, åtgärdar ett tävlingstillstånd som hindrar styrenhetens hotplug från att fungera korrekt, samt ett problem där spel kraschade när man drar filer/bilder över ett spelfönster.

Under huven levereras Proton 8.0-4 med Wine-Mono 8.0.1, vkd3d-proton 2.10, DXVK 2.3, dxvk-nvapi 0.6.4, uppdaterad vkd3d shader kompilator för att inkludera senaste uppströmsförbättringar och stöd för Steamworks SDK 1.58. Mer information finns i release notes för extra läsning.

Mer finns att läsa här.

https://github.com/ValveSoftware/Proton/releases/tag/proton-8.0-4

Äger du en premium högtalare, så beskriver den här artikel hur du använder RPI bygga om dem till smarta högtalare.

https://www.slashgear.com/1403850/how-to-make-smart-speaker-with-raspberry-pi/?fbclid=IwAR0Ae-vDa-6pIK-LX4zj3ErU-eP_3uymzr-BXMqjBqDTYKBpzBF3eEFwIN8

Driver du en word press hemsida och ladda upp innehållet ifrån iPhone? Då har det tyvärr dykt upp en bugg i och med ios 17.x och word press appen. Filerna laddas i ios egna format heif / heic.

Så här koventera du heiif / heic formatet till i jpeg ifrån terminalen.

Börja med att installera programmet

sudo apt install libheif-examples

Så vill du t.ex konventera filen foobar. heic till foobar.jpg så skriver du

heif-convert -q 100 foobar.heic foobar.jpeg

Parametern -q tala om kvalitén , där 100 är max och sedan går neråt.

För att konventera alla filer i en mapp kan man skriva

for file in *.HEIC; do heif-convert -q 100 $file ${file%.heic}.jpg; done

Svenska manunal sida för heif-convert finns här

https://wiki.linux.se/index.php/Heif-convert

Raspberry PI 5 kommer börja säljas den 23 Okt kommer i 4 GB RAM versioner ca 653:- exkl. moms och 8 GB RAM 900:- exkl. moms.

Funktioner i Pi5 är

• 2.4GHz quad-core 64-bit Arm Cortex-A76 CPU
• VideoCore VII GPU, supporting OpenGL ES 3.1, Vulkan 1.2
• Dual 4Kp60 HDMI® display output
• 4Kp60 HEVC decoder
• Dual-band 802.11ac Wi-Fi®
• Bluetooth 5.0 / Bluetooth Low Energy (BLE)
• High-speed microSD card interface with SDR104 mode support
• 2 × USB 3.0 ports, supporting simultaneous 5Gbps operation
• 2 × USB 2.0 ports
• Gigabit Ethernet, with PoE+ support (kräver seperat PoE+ HAT, kommer senare )
• 2 × 4-lane MIPI camera/display transceivers
• PCIe 2.0 x1 gränssnitt för snabb kringutrustning
• Raspberry Pi standard 40-pin GPIO header
• Realtids klocka
• Av & På knapp

Tre nya chips, var och en designad specifikt för Raspberry Pi 5-programmet, samlas för att ge en stegvis förändring i prestanda.

BCM2712 är en ny 16-nanometer applikationsprocessor (AP) från Broadcom, härledd från 28-nanometer BCM2711 AP som driver Raspberry Pi 4, med många arkitektoniska förbättringar. Kärnan är en fyrkärnig 64-bitars Arm Cortex-A76-processor, klockad till 2,4 GHz, med 512 KB per kärna L2-cache och en 2 MB delad L3-cache. Cortex-A76 är tre mikroarkitektoniska generationer bortom Cortex-A72 och erbjuder både fler instruktioner per klocka (IPC) och lägre energi per instruktion. Kombinationen av en nyare kärna, en högre klockhastighet och en mindre processgeometri ger en mycket snabbare Raspberry Pi, och en som förbrukar mycket mindre ström för en given arbetsbelastning.

Vår nyare, snabbare CPU kompletteras av en nyare, snabbare GPU: Broadcoms VideoCore VII, utvecklad här i Cambridge, med Mesa-drivrutiner med helt öppen källkod från våra vänner på Igalia. En uppdaterad VideoCore-hårdvaruvideoskalare (HVS) kan driva två samtidiga 4Kp60 HDMI-skärmar, upp från en enda 4Kp60 eller dubbel 4Kp30 på Raspberry Pi 4. En 4Kp60 HEVC-dekoder och en ny Image Sensor Pipeline (ISP), båda utvecklade på Raspberry Pi , avrunda multimediaundersystemet. För att hålla systemet försett med minnesbandbredd har vi ett 32-bitars LPDDR4X SDRAM-undersystem, som körs med 4267MT/s, upp från effektiva 2000MT/s på Raspberry Pi 4.

Designad i Cambridge, tillverkad i Wales

Precis som alla andra Raspberry Pi-produkter, byggs Raspberry Pi 5 på Sony UK Technology Center i Pencoed, södra Wales. Vi har arbetat med Sony sedan lanseringen av den första Raspberry Pi-datorn 2012, och vi är övertygade om fördelarna med att tillverka våra produkter inom några timmars bilresa från vårt tekniska designcenter i Cambridge: ett decennium av frekvent interaktion med Sony-teamet har hjälpt oss att förstå hur man designar produkter som kan byggas tillförlitligt, billigt och i stor skala.

Varje nytt flaggskepp Raspberry Pi-produkt åtföljs av nya tillbehör, och Raspberry Pi 5 är inget undantag. Layoutförändringar, nya gränssnitt och mycket högre toppprestanda (och en mindre ökning av toppströmförbrukning) har fått oss att designa om vissa befintliga tillbehör och att utveckla några helt nya.

Vi har förlängt höljet och finjusterat retentionsfunktionerna för att göra det möjligt att sätta in Raspberry Pi 5-kortet utan att ta bort SD-kortet. Och genom att ta bort toppen av fodralet är det nu möjligt att stapla flera fodral, såväl som att montera HAT:s ovanpå fläkten, med hjälp av distanser och GPIO header-förlängningar.

Aktiv kylare

Raspberry Pi 5 har designats för att hantera typiska klientarbetsbelastningar, utan hölje, utan aktiv kylning. Användare som vill använda brädan utan hölje under kontinuerlig tung belastning, utan strypning, har möjlighet att lägga till en aktiv kylare för 70 kr exkl. moms.. Denna fästs på kortet via två nya monteringshål och ansluts till samma fyrpoliga JST-kontakt som höljesfläkten.

En radiell fläkt, återigen vald för lågt ljud och förlängd livslängd, trycker luft genom en extruderad och fräst aluminiumkylare. Både höljet och Active Cooler kan hålla Raspberry Pi 5 långt under den termiska gasspjället för typiska omgivande temperaturer och värsta tänkbara belastningar. Kylprestandan hos Active Cooler är något överlägsen, vilket gör den särskilt lämplig för överklockare.

OS som kan köra Raspberry PI . Förutom Raspberry Pi OS som är en version av Debian , kan hämtas här , så finns dessa distrubtioner till Raspberry PI.

Fedora 38

https://wiki.linux.se/index.php/Fedora#Fedora_Workstationen_ARM_aarch_64_systems

Debian

https://wiki.linux.se/index.php/Debian#Raspberry_PI

Ubuntu 23.04

https://cdimage.ubuntu.com/releases/23.04/release/

Mer information på Raspberry PI hemsida

Bilden ovan är när Linux.se skulle testa att översätta en artikel på cnn.com så finns inte det Svenska språket med. Så Chrome är fortfarande bästa för uppgiften.

Det anses att Firefox 118 är en stor utgåva eftersom den äntligen ger den inbyggda översättningsfunktionen för webbplatser. Tidigare planerad för Firefox 117, den nya översättningsfunktionen låter dig automatiskt översätta webbplatser från ett av de språk som stöds till ett annat.

Översättningsfunktionen kan nås från en ny ”Översätt sida”-menypost i applikationsmenyn (hamburgermenyn längst till höger i fönstret). När du klickar på den öppnas en popup-dialogruta där du kan välja de språk du vill översätta från och till.

För Linux-användare levereras Firefox 118 med stöd för fraktionerad skalning på Wayland. Den här funktionen talar om för Firefox den optimala bråkskala som ska användas med de redan befintliga bråkskalningsinställningarna för ditt Linux-system när du använder Wayland-sessionen.

Bland andra förändringar byter Firefox 118 till FDLIBMs matematiska bibliotek för webbljud på alla system som stöds för att förbättra anonymiteten med Fingerprint Protection och begränsar teckensnittens synlighet på webbplatser till systemteckensnitt och språkpaketstypsnitt, vilket minskar teckensnittsfingeravtryck i fönster för privat surfning.

Sist men inte minst får webbutvecklare stöd för tio nya CSS-matematikfunktioner, inklusive round, mod, rem, pow, sqrt, hypot, log, exp, abs och sign, samt OpaqueResponseBlocking-stöd som standard.

Finns att ladda hem här :

https://ftp.mozilla.org/pub/firefox/releases/118.0/

Linux.se åsikt :
Eftersom den stora nyheter är översättning av hemsidor och än så så länge är inte Svenska med. Firefox ligger dock nämare om hjärtat än Chrome, eftersom Chrome kan sluta komma i en linux utgåva imorgon. Medan Firefox bygger på äkta öppen källkod. Man förstår att detta är en resurs fråga för Firefox.

Innehåller ovan är delvis baserat på

Firefox 118 Is Now Available for Download with Built-In Translation for Websites

wp cli är ett underbart verktyg för den som skall administra en massa word press hemsidor. Har updatera wiki med lite information hur man installera wp-cli och lite exempel på hur man använder wp -cli

För att installera wp cli

https://wiki.linux.se/index.php/WP-CLI

Lite exempel med kommentar hur man kan använda wp cli

https://wiki.linux.se/index.php/WP_Cli_exempel

För att ta bort signaturen som exempel som ovan. ( Signaturen avser här strängen Apache/2.4.52 (Ubuntu) Server at xxxx.xyx Port 443 )

Debian baserade distrubtioner såsom MiNT, Ubuntu osv

$ sudo pico /etc/apache2/apache2.conf

För Red Hat distrubtioner RHEL, Fedora, Centos osv

$ sudo nano /etc/httpd/conf/httpd.conf

Lägga dessa rader i slutet på filen.

ServerTokens Prod
ServerSignature Off

För att starta om apache skriv :

För Debian och Ubuntu :

$ sudo systemctl restart apache2

RED HAT / Centos och Fedora.

$ sudo systemctl restart httpd

CPU

Spännande nyheter för användare av Intel Xeon-, AMD EPYC- och HEDT-processorer med hög kärnantalet. Den här utgåvan ger stöd för parallell CPU-start som syftar till att avsevärt minska kärnans starttider. Den här funktionen kommer i hög grad att gynna servrar med stort antal kärnor, vilket möjliggör snabbare uppstartstider, särskilt när man använder Kexec för sömlösa kärnversionsuppdateringar.

Lagring

NTFS3-filsystemdrivrutinen, som uppströmmades 2021 för Linux 5.15, medförde betydande förbättringar jämfört med den tidigare NTFS-kärndrivrutinen och NTFS-3G FUSE-drivrutinen. Sedan den första lanseringen har drivrutinen genomgått kontinuerliga förbättringar för att ytterligare förbättra dess kapacitet.

Med den kommande Linux 6.5-versionen inkluderar NTFS3-drivrutinen nu stöd för volinfo och etikettattribut, vilket gör dem tillgängliga under sysfs för NTFS-volymer. Dessutom har ett alternativt startläge lagts till för att hantera skadade primära startar, tillsammans med flera optimeringar som implementerats i kärndrivrutinens kodbas.

MIDI 2.0, en betydande uppdatering av det mycket använda MIDI-protokollet för musikenheter, ger anmärkningsvärda förbättringar som högre upplösning, förbättrad artikulation och Universal MIDI Packet (UMP) för strömlinjeformad överföring av flera MIDI-meddelanden. Linux Kernel 6.5 ger komplett MIDI 2.0-stöd med bättre drivrutinstäckning och kompatibilitet.

Linux Kernel 6.5 Released with WiFi 7, MIDI 2.0 Support

Ovan ser vi Emmabuntüs Debian Edition upp bootad på en virtuell maskin

Vad är Emmabuntüs Debian Edition för något? Det är en väldig minnessnål linux distrubtion baserade på Debian 12.1. Tanken med Emmabuntüs är den skall användas på gamla maskiner och ge dem nytt liv. Som bekant så slängs många maskiner idag, bara för Microsoft / Apple inte vill supporta hårdvaran längre.

Några av grundpelarna i Emmabuntüs Debian Edition 5 

-Kan köras på max 1 GB RAM
-Allt kan installeras utan internet uppkoppling.
– Har stöd för många språk vid boot, dock inte Svenska.

Edition 5 kommer med Linux kernel 6.1 LTS Kernel.

Linux.se har som vanlig testat distrubtionen i en VM var tilldelad 1 CPU kärna och 2 GB.

Första intrycket är att den är väldig lätt installerad distrubtioner. Självaste GUI ( Grafiska gränsnittet är konfigurat på sådat sätt att den skall efterlikna macen i utseende. ) När man bootar om maskinen, så är det kanske lite för mycket val möjligheter.

https://wiki.linux.se/index.php/Emmabunt%C3%BCs

Notis: Linux.se testade att boota på ett riktig gamla härke till dator, en HP Compaq 6715b ( Vi prata om en dator som är såld med Windows Vista ) , det gick inte boota Emmabuntüs på denna maskin, däremot går vanliga debian bra.

Cat kommando använder nog många av när man kör terminalen i olika UNIX dialekter. Men visste du att de finns förbättra version av cat som kan syntaxmarkering och radnumrering?

Hur installer man bat?

Arch Linux

$ sudo pacman -S bat

Debian / Ubuntu :

$ sudo apt install bat

SuSE LInux

$ sudo zypper install bat

FreeBSD :

# pkg install bat

Bat är tillgängliga i Debian 11 och Ubuntu 20.04

Var medveten om att när du installerar bat på detta sätt kan den körbara filen heta batcat istället för bat (på grund av en namnkonflikt med ett annat paket).

För att undvika potentiella problem och bibehålla konsekvens över distributioner kan du skapa en symbollänk eller ett alias:

Skapa en katalog för lokala binärer (om den inte finns):

mkdir -p ~/.local/bin

Symlänk

$ ln -s /usr/bin/batcat ~/.local/bin/bat

För exempel och instruktioner hur man installera bat på Linux distar se

Linux Bat Command – A Cat Clone With Syntax Highlighting And Git Integration

CBM Pet kom ut på marknaden runt 1977. Självklart har någon gjort så att man kan se youtube filmer på en snart 50 år gamla dator med hjälp av Raspberry Zero.

Deepin Desktop Environment (DDE), utvecklad av Deepin-projektet, syftar till att ge en elegant, användarvänlig och visuellt tilltalande datorupplevelse. Dess moderna design, smidiga animationer och uppmärksamhet på detaljer i estetik och funktionalitet kännetecknar den.

Drivs av Linux-kärnan 6.2, den levereras med Deepin Desktop Environment (DDE) baserat på 2023-versionen av maj.

Den innehåller många uppgraderade versioner av DDE:s inbyggda applikationer, såsom Deepin Music, Deepin Movie, Image Viewer, Boot Maker, System Monitor, Deepin Calculator, Deepin Text Editor, Deepin Terminal, Deepin Log Viewer, DDE Grand Search och mer.

Men till skillnad från Ubuntu förlitar sig UbuntuDDE Remix 23.04 inte på det helt förnyade Ubuntu-installationsprogrammet som debuterade i 23.04-versionen utan på de välkända Calamares.

Linux.se åsikt om Ubuntu DDE

Har bara testat Ubuntu DDE i en virtuell maskin. Men intrycket som ges är en korsning mellan Mac OS och Windows 8.1. Har inte testar hur den fungera på äldre hårdvara, men när man kör den som en VM och har tilldelat den 2 CPU Cores och 4 GB flytter den på bra. Eftersom det är ubuntu under huven och det inte är någon fork på ubuntu, så får man alla fördelar som det mer för.

Projektet hemsida

Ladda hem

Delar av texten ovan är översätt med goolge och ursprung artikel på Engelska finns på https://linuxiac.com/ubuntudde-remix-23-04-released/

Numera är vi inte bortskämda med datorböcker på Svenska . Förlaget Cyberinfo.se har gett ut ett antal böcker som kan vara intressanta.

Exempel på böcker : Docker från grunden, Demonerna på internet, Grunderna i programmering och Linux systemadministration från grunden

https://www.cyberinfo.se/

Den nystartade sajten dator.help har en artikel om man skall tänka på vid köp av beg dator.

Att Köp beg. dator

Ryck upp en hand om du känner ingen dej..:-)

Zorin OS 16.3 är här, en ubuntu 22.04 LTS Clone. Utseende mässig försöker man imitera Windows eller Mac OS. Zorin OS kommer med dom vanlig innehållet man kan för vänta sej av Desktop distrubtion idag, LibreOffice och Firefox som standard som webläsare. Det går installera språket på Svenska, men Engelska lyser igenom i desktop i mijö.

Zorin provkördes på Dell laptop utrustad med Intel(R) Core(TM) i7-2620M ( CPU Lanserad första kvartalet 2011 ) och 4 GB RAM och ombyggd med SSD disk. Desktopen kändes lite små buggig. Ställer man in desktopen på att den skall skala skärmen med 200%, så fungera inte start menun. Kan var mindre bra t.ex om vill ansluta en 4K skärmn.

Länkar för nerladdning och sånt hittar ni vår wiki.

https://wiki.linux.se/index.php/Zorin

Har du en dator som är m/ä? Exempelvis en Macbook , imac eller liknade, som t.ex Apple har slutat supportat? Släng den inte! Kör LINUX!

På Orrspelsvägen 13, Bromma ligger Sveriges enda Linuxbutik , här kan vanliga konsumenter får hjälp att koventera äldre och fungerade datorer till att köra Linux.

För 300:- installera Datorhjäp Ubuntu / Mint eller Debian på din dator. ( BACKUP INGÅR EJ ) . Priset gäller x86 baserade maskiner.

Mer information finns hos Datorhjälp

Den nyss släppta Whonix 17-säkerhetshärdade Linux-distron är allt som integritetsfokuserat och anonymitetsparanoider har drömt om.

När det gäller internetsäkerhet och anonymitet är det första namnet som kommer att tänka på Tails, en populär och allmänt använd Linux-distro bland integritetsmedvetna användare.

Men inom samma område finns det ett annat namn som, även om det är mindre känt, erbjuder ännu större anonymitet och säkerhet i din internetupplevelse.

Vad är Whonix Linux?
Whonix är en Debian-baserad, integritetsfokuserad och säkerhetshärdad Linux-distribution utformad för att ge användare högsta möjliga anonymitet och integritet online.

Den är speciellt anpassad för dem som prioriterar att skydda sin digitala identitet, skydda känslig information och undvika övervakning.

Men vad skiljer Whonix från andra integritetsorienterade Linux-distributioner? I kärnan ligger det unika tillvägagångssättet att köra två virtuella maskiner (VM) ovanpå användarens värdsystem, ”gatewayen” och ”arbetsstationen”, i tandem, vilket ger en ogenomtränglig barriär mellan användaren och omvärlden.

Denna design skyddar effektivt användare från attacker och säkerställer att skadlig programvara inte kan komma åt internet direkt.

1. Whonix Gateway
   Whonix gateway VM hanterar exklusivt alla nätverksanslutningar, vilket säkerställer att all inkommande och utgående trafik kanaliseras genom Tor-nätverket. Denna inställning döljer effektivt användarens IP-adress, vilket gör det nästan omöjligt för någon att spåra deras onlineaktiviteter.
2. Whonix Workstation
   Den andra virtuella datorn, ”arbetsstationen”, är en skyddad miljö för dagliga uppgifter, isolerad från gatewayen och externt internet. Denna isolering skyddar användaren från potentiella hot, såsom skadlig programvara, IP- eller MAC-läckor, samtidigt som den säkerställer att ingen känslig information lämnar det säkra Tor-nätverket.
3. Nyligen, med lanseringen av den helt nya Whonix 17, har säkerhet och internetanonymitet tagits till nya höjder, vilket tillgodoser behoven hos även de mest säkerhetsmedvetna användarna.
   

Whonix 17 funktioner

Drivs av Linux-kärnan 6.1 LTS, Whonix 17 bygger på de solida axlarna av Debian 12, och utnyttjar kraften och stabiliteten i denna Linux-distro som har blivit en institution gällande frihet, säkerhet och tillförlitlighet.

Tor-nätverket ligger i hjärtat av Whonix, och Tor-webbläsaren är dess viktiga komponent. Så i Whonix 17 har webbläsaren fått en uppdatering till v12.5.1, baserad på Mozilla Firefox 102.13.0esr.

Utöver det är de använda Tor-paketen nu från Debians stabila istället för Tor Project-förvaret.

Till skillnad från Tails, som använder GNOME som skrivbordsmiljö, litar Whonix-utvecklare på Xfce. I detta ljus inkluderar Whonix 17 den senaste och uppdaterade versionen, Xfce 4.18, som ger alla de nya funktioner som skrivbordsmiljön erbjuder. Du kan lära dig mer om dem här.

Och slutligen, vi kommer att nämna att distron nu är standard på Zsh-skalet, och Qubes-mallarna har bytt namn – ”whonix-gw-16” till ”whonix-gateway-17” och ”whonix-ws-16″ till ” whonix-workstation-17″, respektive.

För mer detaljerad information, besök releasemeddelandet eller projektets webbplats.

Det bör noteras att Whonix inte erbjuder välkända ISO-installationsbilder. Istället måste du ladda ner OS:s förbyggda bilder för virtualiseringsverktyg som VirtualBox, KVM eller Qubes OS.

Dessutom tillåter inte operativsystemet att det installeras på fysisk hårdvara, och av säkerhetsskäl kan det endast köras som en virtuell maskin.

Artikel ovan är maskin översatt med Google och orginalartikel kan läsas på https://linuxiac.com/whonix-17-security-hardened-linux-distro/

Länkar för nerladdning och liknade hittar du i vår wiki på

https://wiki.linux.se/index.php/Whonix

Författare av artikel ovan är
Bobby Borisov